30 april 2018

Fado – några vanliga begrepp (4)

Novo fado. Från och med åren kring 1990 har en ny generation musiker framträtt med en modern fado, sångare och musiker som ofta är födda på 70- eller 80-talen. Till de mest kända namnen hör Camané, Cristina Branco, Katia Guerreiro och Mariza. Musikaliskt är den nya fadon inte enhetlig. En del musiker bygger på klart traditionella mönster, andra prövar experiment med nya sorters intrumentering, breddad repertoar och inslag från andra musiktyper. Det nya med denna novo fado är marknad, musiker och publik snarare än själva musiken.

Popular. Ordet kan finnas i upphovsmannauppgifterna till musik och text. Betyder folklig, det vill säga att ingen vet vem som står bakom verket.

Telma Pereira sjunger på A Tasca do Jaime i Graça, Lissabon.

Rapsódia. Flera melodier kombineras i ett stycke, vanligt i gitarrmusik men förekommer även i vokal fado. Exempelvis kan olika stycken av samma kompositör eller sådana som är lanserade av samma artist kombineras.

Saudade. Det fundamentala begreppet för fadons stämning eller livskänsla, starkt förknippat med ödestron. Saudade betyder vemod eller sorg, men har också en mängd andra betydelser som längtan, hemlängtan, saknad ... Saudade är ett sammansatt och svåröversatt begrepp som man ständigt möter i fadons texter. Poeten Vasco Graça Moura har i en lärd essä med åtskilliga historiska referenser utrett hur begreppet definierats genom tiderna. (Essän ingår i Thomas Nydahls bok Musiken som föddes bortom haven.) Moura till och med delar in det i sju underavdelningar. Alla har dock med längtan att göra, och i flera fall med en sinnlig nostalgi. ”Begreppet saudade är alltid förbundet med tanken på ett ’förlorat paradis’, med en person, ett ting eller en situation som givit upphov till något gott som sedan förfyktigats och som man skulle vilja vinna åter.”
    I sin bok om fadons historia citerar Paul Vernon akademikern Aubrey Bell:
”Portugisernas berömda saudade är en vag och ständig längtan efter något som inte existerar och inte kan existera, efter något annat än det nuvarande, en inriktning mot det förflutna eller framtiden; inte ett aktivt missnöje utan en håglös drömmande trängtan.”
    Jag rekommenderar Richard Elliotts utförliga diskussion om saudadebegreppet i boken Fado and the Place of Longing. Han behandlar bland annat dess förhållande till företeelser som förlust, minnen och klagan med många jämförande exempel, de flesta hämtade från modern litteratur och musik.



27 april 2018

Fado – några vanliga begrepp (3)

Fado marialva. Ordet marialva har med ridning att göra och hela uttrycket med sådan fado som handlar om ridning eller tjurfäktning. Därmed har den också en anknytning till samhällets mera välbärgade skikt. Normalt är detta glada sånger i snabbt tempo.

Fado marinheiro. Termen är gammal och användes under 1800-talet som beteckning för sådan fado som är förknippad med hav, sjöfart och sjömän.

Carolina sjunger på Clube de Fado i Alfama, Lissabon. På kontrabas Paulo Paz.

Fado vadio. Ordet vadio betyder kringströvande, som substantiv vagabond, lösdrivare. Det är en musik som utövas av musiker som strövar från ställe till ställe med sin musik, en renodlad amatörmusik som mer professionella musiker inte alltid respekterar. Fado vadio är långtifrån en utrotningshotad musik; tvärtom tycks den bli vanligare och den kan höras på enklare tavernor och kaféer i Lissabon även i våra dagar. Som amatörkultur är fado vadio egentligen en förutsättning för en mer professionell musik.

Guitarrada. Instrumental fado på gitarr, betyder egentligen gitarrkonsert. Sådana nummer förekommer tillfälligtvis i sammanhang där fado framförs, riktar uppmärksamheten mot gitarristerna och låter sångsolisterna träda tillbaka en stund. På skiva finns en mängd instrumentala nummer med ledande gitarrister som Alcino Frazão, António Bessa, António Chainho, Armandinho, Carlos Gonçalves, Casimiro Ramos, Fontes Rocha, Francisco Carvalhinho, Jaime Santos, Jorge Fontes, José Nunes, Manuel Mendes, Pedro Caldeira Cabral, Raul Nery och andra kända gitarrister. Termen är densamma för instrumental fado från Coimbra.

Marcha. I Lissabons stadsdelar ordnas särskilt i juni folkfester, arraiais, där människor samlas kring mat, dryck, musik och dans och deltar i folkliga processioner, utklädda i mer eller mindre fantasifulla kostymer. Musiken som förknippas med folkfesterna kallas marchas. De flesta marchas är glada och går i snabbt tempo. De handlar om själva folkfesten eller om den aktuella stadsdelen eller om Lissabon, och då med en ohämmad lokalpatriotism. Kompositören Raul Ferrão står bakom flera av dessa marchas. En del lanserades först på teaterscenen.



23 april 2018

Våren väntar


Hellasgården ligger vid Källtorpssjön i Nacka. Det är nära Stockholm, lätt att ta sig dit. En buss från Slussen tar ungefär 15 minuter. Jag åker turen ganska ofta, framför allt sommartid för att bada i sjön, men också andra årstider. Med återkommande besök kan man följa årstidernas lopp på platsen. Hur ljudbilden förändras med fåglarnas läten, hur färgerna växlar genom månaderna.






Årets vinter har varit lång, kall och snörik. Det som borde kallas vårvinter har dragit ut med temperaturer vandrande kring nollan i månader. När vårvärmen äntligen kommer lockar den folk utomhus, till fullsatta uteserveingar, parker och andra mötesplatser. Även vid Hellasgården är det gott om folk den söndagsmorgon, den 22 april, då jag kommer dit.


En normal vår kan man följa hur vårtecknen avlöser varandra och därmed bekräftar att vi är på väg mot sommaren. Vårblommorna ska komma i en viss ordning. Blåsipporna ska dyka upp före vitsipporna, och så vidare. I år verkar våren bli av en mera norrländsk typ: när snön och isen äntligen släpper greppet kommer alla vårtecken mer eller mindre på en gång.

Men särskilt långt har de inte hunnit den 22 april vid Källtorpssjön. Isen är visserligen borta, men i färgskalan dominerar ännu de grå och brunaktiga tonerna som finns även under senhösten. Trädens grönska är ännu frånvarande eftersom inte ens knoppar är synliga på de nakna grenarna. Den lite dova och avvaktande stämningen tycks vittna om att naturen ännu väntar.