Grekiska minnen (4)

De sista grekiska minnesbilderna i detta blogginlägg kommer från platser vid Joniska havet. Det ligger väster om Grekland, i höjd med sydligaste Italien. Här finns flera öar som länge varit välbesökta av svenskar, som Korfu och Zakynthos. Tidigare har jag skrivit i bloggen om Lefkas (16 juni 2017) och Kefalonia (7 och 10 oktober 2017) och jag hänvisar till dessa inlägg för mera fakta och flera bilder. Här blir det en kort repetition och en påminnelse om fina resmål den dag då vi kan resa igen.

Lefkas

Lefkas är en ganska stor ö på 325 kvadratkilometer, ungefär motsvarande en fjärdedel av Öland. Här är 21 000 invånare bofasta och turisterna många under vanliga år. Den populäraste turistorten heter Nidri. Den liknar många andra, med en mängd sådana hotell, restauranger, barer, kaféer och butiker som turister vill ha tillgång till. Naturligtvis finns också en välbesökt strand, som emellertid inte tillhör öns bästa.

Huvudstaden på ön heter också Lefkas (eller Lefkada) och är den ort man först möter om man kommer till ön med flyg. Den har ingen egen flygplats men staden Lefkas ligger så nära fastlandet att den har broförbindelse. Flygplatsen Preveza på fastlandet ligger inte långt bort. Staden Lefkas liksom ön som helhet är mycket beroende av turismen, men staden är mer än en turistort, med en tydlig stadskaraktär. Den är trevlig att promenera omkring i.

Lefkas är inte någon av Greklands mest kända öar, men mina minnen av ön rankar den högt. Ön är grön och frodig, med många fina utsiktspunkter. Här ser vi först en utsikt från ett kloster nära huvudstaden, sedan den lilla byn Sivota på andra sidan ön.

Naturligtvis spelar boendet och atmosfären en stor roll för hur man minns en plats. Jag hamnade i en lugn liten by, Ligia, med vackra omgivningar och ett fåtal enkla restauranger där man utan trängsel eller brådska kunde inta måltiderna intill byns lilla hamn.

Man kan ta sig till öns större orter med lokalbuss. Och Lefkas har flera fina stränder. Denna strand heter Kathisma. 

Det lokala djurlivet får här representeras av en sömnig hund i närheten av stranden. Samt av en svala med bristande kunskaper i engelska utanför mitt hotellrum.

Kefalonia

Kefalonia ligger söder om Lefkas och är ungefär dubbelt så stor, 786 kvadratkilometer. Ön ligger lite längre från fastlandet och har en egen flygplats. På Kefalonia bor 36 000 människor som till stor del är sysselsatta inom turistnäringen. Inte långt från Kefalonia ligger den mindre ön Ithaka, vars namn är bekant som hemort för Odysseus, antikens hjälte i berättelsen av Homeros. Bilderna nedan är från Kefalonia.

Jämförd med Lefkas är Kefalonia mer kuperad, med högre, ibland dramatiska bergsformationer, vilket inte hindrar att ön rymmer fina badstränder, särskilt längs sydkusten. Strandbilderna här är från Mythos, en av Greklands – och Europas – mest berömda stränder.

Huvudstaden på Kefalonia heter Argostoli och har drygt 10 000 invånare. Staden är byggd på ett av öns fåtaliga flacka områden, ger ett modernt och välkomnande intryck. Väl värd att besöka för den som är nyfiken på en stad i den joniska övärlden.

Kefalonia är en vacker och ganska grön ö som bjuder på ett varierat landskap med många branta höjder. En speciell attraktion är den ”underjordiska sjön” vid Melissani. Den är i våra dagar inte fullt så underjordisk som den en gång var, men ändå spännande att se. Vattnet är kristallklart och siktdjupet många meter.

  

Parga

Parga är en liten stad som ligger vid kusten en bit söder om den grekiska gränsen mot Albanien. Parga är en trivsam stad varifrån man kan ta båtar till flera av öarna som ligger utanför, som Paxos och Antipaxos. I centrum finns ett virrvarr med trånga gränder som vittnar om att Parga är en gammal stad. Den ligger på en sluttning som avslutas med en lång strandpromenad. Parga är ett populärt turistmål, och de flesta av de hotell som härbärgerar turisterna ligger ovanför centrum, upp mot kullarna som omger staden.

Inne i Parga finns en badstrand som redan i början av juni, då jag besökte platsen, var full med folk.

Glesare var det på den avsevärt större och bättre stranden Valtos, som man når från centrum efter en kort men lite ansträngande promenad. Ansträngande på grund av nivåskillnaderna och många trappor.

Parga ligger åtta mil från flygplatsen i Preveza. Från orten kan man göra utflykter inte bara till de närliggande öarna, utan också till exempelvis klosterkomplexet Meteora, som jag skrev om i bloggen den 19 juni förra året. Detta är en förstklassig attraktion, och även färden genom det gröna, kuperade landskapet är värd sin tid.

Floden Acheron ligger närmare. I antikens berättelser är den känd som Styx, gränsen till dödsriket Hades med färjkarlen Karon och hans fruktansvärda hund Kerberos. I dagens verklighet ser floden och dess omgivningar idylliska ut. Särskilt vid flodens källor i bergen.

Mat av alla slag kan beställas på Pargas många restauranger. Här en lokal specialitet, en sallad med apelsin, russin, lök och rökt lax. Den ser dekorativ ut och smaken av apelsin dominerar.

Parga ser förmodligen fram emot en ödslig turistsäsong detta år. Förhoppningsvis kan gästerna återvända kommande år i stället. Till dess får många leva på minnena. 

Grekiska minnen (3)

Kreta är Greklands största ö och den femte största i Medelhavet. Den är 8 261 kvadratkilometer; det innebär att ön är nästan tre gånger så stor som Gotland. Den avlånga ön sträcker sig 26 mil från öster till väster och är som mest sex mil bred. 635 000 invånare finns mest utspridda i olika orter längs kusterna. Uppemot hälften bor i huvudstaden Heraklion, en fjärdedel i Chania på den västra delen av Kreta. En tredje ort som många svenskar är bekanta med är staden Rethymnon, belägen ungefär mitt emellan Chania och Heraklion vid nordkusten. Rethymnon har cirka 50 000 invånare.

Västra Kreta

Turismen är oerhört viktig för Kreta och ön är ett av svenskarnas käraste resmål. Hundratusentals svenskar har varit på Kreta. Varje år kommer drygt två miljoner turister till ön – ett vanligt år. En stor del av dem vistas i olika mindre turistorter i närheten av Chania. Här är det tätt mellan stränderna, hotellen och restaurangerna, och den som vill uppleva ett mera vardagligt, genuint Grekland bör överväga att resa till andra platser. 

Chania är en charmig och livfull stad och den som inte har något emot att se många andra turister kan trivas bra där.

  

Mellersta Kreta

Även huvudstaden Heraklion, som ligger ungefär mitt på öns nordkust, är livaktig och folkrik under turistsäsong. 

Bara några kilometer från Heraklion ligger Kretas största historiska sevärdhet, Knossos, där minnen från den minoiska kulturen finns att beskåda. Om Knossos skrev jag i bloggen den 12 juni 2015, varför jag hänvisar dit för mer fakta och flera bilder.

Fyndigheterna från Knossos har samlats i Arkeologiska museet i Heraklion. Det är ett enastående rikt och intressant museum där många föremål som är tusentals år gamla kan ge ett förbluffande modernt intryck. Alla som har det minsta intresse för historia, formgivning eller konst bör besöka detta museum efter att ha sett Knossos.

Landskapet på Kreta är kargt, lite påminnande om Karpathos som jag presenterade i det förra avsnittet. Låg växtlighet, mycket buskar, olivträd, dramatiska berg och raviner.

Under tidig sommar blommar oleandern (även kallad nerium). De röda blommorna lyser upp landskapet, särskilt längs vägkanterna, i överflödande mängd. De är vackra att betrakta med livsfarliga att äta …

Östra Kreta

De östligaste delarna av Kreta är mindre turistiskt exploaterade än de västra och centrala. Jag besökte den lilla staden Sitia – med egen, liten, lugn och modern flygplats – i mitten av september, då där fanns få kvarvarande turister. Det var alltså gott om plats på strandpromenadens restauranger och inte heller någon trängsel på ständerna. 

Sitia är en modern stad utan historiska minnen, men här finns ett anmärkningsvärt ambitiöst arkeologiskt museum. Naturligtvis inte i klass med Heraklions, men sevärt. I museet förvaras föremål som hittas på olika ställen på östra Kreta.

Det finns få stora attraktioner på östligaste Kreta. Toplou heter klostret som har en del besökare, liksom dess vintillverkning, med möjligheter till provsmakning, i närheten. Landskapet är kargt. Men här finns naturligtvis fina ständer.

Södra Kreta

Längs Kretas norra kust löper en landsväg. Denna trafikled är en del av förklaringen till att så många samhällen och turistorter anlagts där. Kretas flygplatser i Chania, Heraklion och Sitia ligger också på norra delen av ön. Kretas södra kust är betydligt mindre exploaterad, men erbjuder egentligen lika goda möjligheter till rekreation, bad och naturupplevelser. Den som önskar en lugnare vistelse på Kreta kan hitta de mindre resmål som ändå finns längs den södra kusten. Här är till sist ett par bilder från byn Plakias på sydkusten.

Ytterligare några Greklandsminnen kommer inom kort.

Grekiska minnen (2)

Samos

Samos är ett välkänt resmål för både svenskar och andra besökare, en av de mest populära destinationerna för charterturismen. Ön är stor, 477 kvadratkilometer, lite drygt en tredjedel av Ölands yta. Samos ligger i Egeiska havet, ungefär i höjd med Aten men långt österut, nära den turkiska kusten. Ön har cirka 44 000 invånare varav 6 000 bor i huvudstaden Vathy (även kallad Samos). Samos är en grön och frodig ö, och man kan därav dra slutsatsen att det ibland regnar där. Och det gjorde det under min vecka där för några år sedan. Vädret betyder mycket för hur man minns en plats. Det blev inte mycket stränder och bad, men Samos har annat att erbjuda.

Öns många turister är inte särskilt bra på att sprida ut sig. De flesta hamnar i Vathy eller i den lilla staden Pythagorion, som är födelseort för matematikern Pythagoras. Pythagorion har ett par tusen invånare, men turisterna är långt flera. Ett vanligt år. Byn Kokkari inte så långt därifrån är också utpräglat turistisk. Bilden nedan är från Pythagorion.

Jag bodde på ett av få hotell i utkanten av staden Karlovasi med 9 500 invånare och den visade sig vara en helt vanlig mindre stad, varken särskilt charmig eller inställsam som turistort, med diverse odlingar i utkanterna.

Juni är ginstens tid i Grekland. En svensk som ser de gula sjoken över sluttningarna kan få för sig att någon har rullat ut blommande rapsfält längs bergssidorna. Det är mycket gult på Samos under tidig sommar.

Grekland är ett land som borde ha bra förutsättningar för vinproduktion. Men grekiska viner har haft svårt att konkurrera på exportmarknaderna med franska, italienska och spanska viner. Vinproduktionen på Samos är omfattande men vinerna konsumeras mest lokalt. Vanligt rött och vitt vin kompletteras av dessertviner som är söta och något starkare. Den som rör sig över ön ser ofta vinodlingarnas kuperade och gröna landskap.

Närheten till Turkiet gör en dagsutflykt dit fullt möjlig. Den märkliga ruinstaden Efesos kan nås med en sådan dagsutflykt där resenären påminns av den lite omständliga byråkratin vid gränspassagen om att Turkiet inte är med i EU. Trots detta är ett besök i Efesos högst rekommendabelt. Om Efesos har jag tidigare skrivit i bloggen den 10 juni 2014, varför jag hänvisar dit.

Karpathos

Karpathos är en annan ganska stor ö som ligger långt söderut, mellan Kreta och Rhodos. Ön har tidigare varit föga uppmärksammad som resmål men har fått allt flera besökare under senare år. Men det behövs inga horder av turister för att hotell och restaranger ska ha sysselsättning eftersom befolkningen bara är cirka 6 000 personer. (2020 är förstås avsaknaden av besökare lika smärtsam på Karpathos som på andra attraktiva grekiska öar.)

Om Karpathos skrev jag i bloggen den 30 september 2016. I detta sammanhang blir presentationen mera översiktlig, med repris för några bilder.

Ön är avlång och 302 kvadratkilometer till ytan. Därför är avstånden mellan större orter rejäla, men med så liten befolkning är tätorterna inte många. Den lilla huvudstaden Pigadia är värd en visit liksom hamnen Diafani i norr. På bilden hamnen i Diafani.

Nära Diafani ligger byn Ólympos, som fram till 1980-talet saknade vägförbindelser till omgivningarna. Byn är ett turistmål men det är ändå fascinerande att vandra omkring i dess trånga gränder och med fantasins hjälp försöka föreställa sig hur man levde här förr, då all kontakt med kusten fick ske till fots eller häst.

Karpathos är mycket olik Samos. Kontrasten mellan Samos grönska och Karpathos karga och torra natur är avsevärd. Växtligheten är låg, buskar och små träd som hukar för vinden, som på denna ö kan bli kraftig.

Landskapet är bergigt och på många ställen dramatiskt. Utsiktspunkterna är många och Karpathos kan från höjderna se ödsligt och vilt ut. 

Här syns Pigadia från ett centralt bergsområde.

Men för den som gillar bad finns mänga möjligheter. Små stränder ligger i höga klippors närhet, och vägen till stranden kan vara en trappa.

Karpathos har sin säregna karga skönhet. För en del kan miljön te sig romantisk, som troligen för Nils och Linnéa en gång. Namnen påminner om att svenskar har varit här förut.

Mera grekiska minnen längre fram.