Virvlar på Djurgården

Djurgården är ett stort grönområde i Stockholm, populärt för många attraktioner i form av restauranger, flera museer, Gröna Lund och Skansen och för naturen i närheten av vattnet. Stadsdelen är stor och de som promenerar eller motionerar på ön behöver inte trängas. Djurgården skiljs från fastlandet av Djurgårdsbrunnskanalen. På Norra Djurgården finns också museer, restauranger och tilltalande grönska intill kanalen. 

Hoop-la från 2014.

Sträckan mellan Djurgårdsbron och Djurgårdsbrunns värdshus är ett populärt promenadstråk. Ungefär mitt på har man sommartid kunnat se stora skulpturer under senare år. Några mäktiga verk av engelsmannen Tony Cragg ställdes ut 2016 och året därpå visades skulpturer av Eva Hild och 2018 var det dags för spanjoren Jaume Plensa. Både Cragg och Plensa är internationellt stora namn och de finns till exempel representerade på Umedalens skulpturpark i Umeå. Men förra året, 2019, fanns ingen liknande utställning. Man kunde misstänka att idén hade lagts åt sidan.

Untitled cyclone, 2017.

Men 2020 fortsatte utställningarna och i år kan man fram till den 27 september beskåda sex stora skulpturer av amerikanska Alice Aycock. De är placerade på båda sidor om kanalen, som man nu lätt tar sig över på den nybyggda gångbron, Folke Bernadottes bro. Bron finns ungefär mitt emellan Djurgårdsbron och Djurgårdsbrunnsbron.

Devil whirls, 2017.

Alice Aycock är född 1946 i Pennsylvania, numera verksam i främst New York. Hon är internationellt ett stort namn med verk i flera länder. Utställningen vid Djurgårdsbrunnskanalen är hennes första separatutställning i Skandinavien. Hon är också konsthistoriker och undervisar på flera universitet. Några av verken har tidigare varit utställda på Park Avenue i New York. De ingår i en serie som kallas Turbulences.

Twister grande, 2019.

I presentationen av utställningen sägs bland annat: ”Inspirationen till verken har hämtats ur extrema väderförhållanden som stormar och okontrollerbara tornados, och Aycocks strävan är att skapa visuella metaforer för dessa fenomen. Kraften och energin i vindrotationer och vattenvirvlar har alltid fascinerat konstnären.” 

Spin-the-spin, 2012.

Det är alltså virvlar som vi möter vid Djurgårsbrunnskanalen, stora och komplicerat uppbyggda skulpturer i pulverlackerad aluminium eller stål. Konst i naturen brukar fungera. Stråken kring kanalen är flitigt utnyttjade och för många som passerar blir skulpturerna ett oväntat möte med modern konst. 

Hoop-la, detalj.

Hur man ska tyda konstverken eller vad man ska tycka om dem är varje betraktares sak. Några ord på vägen från Alice Aycock själv kanske kan ge en infallsvinkel. ”Genom konsten vill jag skapa alternativa världar och bryta invanda mönster – ge nya perspektiv på livet för att vi på ett bättre sätt ska kunna tolka och förstå vår samtid.”