Vi svenskar är vana vid att kunna röra oss fritt i naturen och glömmer lätt bort att detta inte är någon självklarhet utomlands. Allemansrätten är i allmänhet mer generös ju glesare ett område är befolkat. I Sverige och Finland är naturen tillgänglig, i ett tätbefolkat land som Nederländerna finns praktiskt taget ingen allemansrätt alls.
Men även om allemansrätten ät obefintlig finns behovet av naturupplevelser. I länder där man inte kan röra sig fritt i naturen finns ofta platser som iordningsställts för utflykter med picknickbord, toaletter, kanske ett café eller en restaurang. Under de tre veckorna 1966 då jag var i Vevey, Schweiz, på en kurs och bodde i en familj, ingick ett par utflykter i kursavgiften, och familjen tog med mig på några andra utflykter till ställen med storslagen natur.
Solalex är en mycket liten by ett par tre mil sydost om Vevey. Den ser ut som på vykortet nedan. Eller såg ut så på 60-talet. Tydligen fanns det en liten butik på platsen. En butik med bland annat vykort till salu.
I kursen ingick en utflykt till Genève, som ligger i ena änden av Lac Léman, Genèvesjön. En ganska stor stad som var säte för Nationernas Förbund, en internationell organisation som bildades 1920 för att efter det första världskriget arbeta för fred och samarbete, det vill säga för att förhindra ett andra världskrig. Hur det gick med detta vet vi nu. NF upplöstes formellt 1946 för att ersättas av Förenta Nationerna, men upphörde helt att fungera vid krigsutbrottet 1939.
Ett besök vid NF:s huvudbyggnad, Nationernas palats, var den stora attraktionen vid utflykten. Den togs senare över av FN, utan att Schweiz var medlem.
Genève i övrigt är säkerligen en vacker och välskött storstad, men den lämnade inga starkare intryck för personlig del. Flera gånger har jag besökt Schweiz sedan 1966, men ett återseende av Genève har aldrig känts aktuellt. Även om man kan se Mont Blanc från staden.
Familjen tog med mig till St. Bernard, som är ett bergspass i kantonen Valais vid gränsen till Italien. Det ligger 2 472 meter över havet och är en annan mycket liten by.
Mest känd är den förstås för St. Bernardshunden. Landskapet omkring St. Bernard är mäktigt och imponerande, vilket jag tror de gamla vykorten ännu kan vittna om.
Min värdfamilj tyckte om att visa mig schweiziska berg. Och det finns gott om berg vid Col de Mosses i kantonen Vaud, nära Montreux. Col de Mosses är ett annat bergspass som ligger på 1 445 meters höjd över havet. Här fanns en linbana som var tillgänglig för allmänheten. Platsen är en välkänd vintersportort.
Det är också Zermatt, en liten ort på cirka 5 000 invånare i kantonen Valais. Zermatt har gott om hotell, restauranger och stugor som nyttjas av turisterna, som är flera gånger så många som invånarna. Zermatt ligger i ett svindlade vackert alplandskap med flera toppar som är över 4 000 meter, som Matterhorn (4 478 meter).
Matterhorn är inte vilket berg som helst. Det anses vara ett av de vackraste bergen i världen och tillhör de mest fotograferade. Till exempel för vykort.
Schweiz har utomordentligt väl utbyggda järnvägsförbindelser. Så är det nu och så var det på 60-talet. Med järnväg kan man inte bara ta sig till Zermatt utan dessutom därifrån upp på toppen Gorgnergrat på 3 089 meters höjd. Utsikten där uppifrån är ett bestående minne från denna utlandsresa.
Till sist ett kort med ostanknytning. Gruyère är en by i kantonen Fribourg som givit namn åt osten Gruyère. Osten tillverkas även i Frankrike. Om den ursprungligen kommer från byn Gruyère vill jag låta vara osagt, byn har knappast någon nackdel av att heta detsamma som osten. På bilden ser det ganska lugnt ut, i verkligheten strövar en hel del turister på huvudgatan, åtminstone under sommarmånaderna. Osten Gruyère är en av de mest namnkunniga och säljs i många länder. Den är lätt att få tag på i Sverige också. God och smakrik är den möjligen värd sitt höga pris. Lokalt är byn Gruyère också bekant för sina jordgubbar.
Ostbyn Gruyère får avsluta svepen med vykort från 60-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar