Visar inlägg med etikett Island. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Island. Visa alla inlägg

3 augusti 2019

De gamla vykorten (3). Europa

År 1955 ägde den första charterresan med flyg rum i Sverige då ett plan lyfte med Mallorca som mål. Tidigare hade några charterresor med buss ordnats. Oavsett färdmedel var den tidens charter mycket krångligare och mera tidsödande än vad vi är vana vid i dag. Det var en trög start för charterbolagen, och ännu på 60-talet var utlandsresor ovanliga för det stora flertalet svenskar. Att utvecklingen kom igång och så småningom tog fart hade den ökade allmänna välfärdsnivån och semesterlagstiftningen med tre veckors betald semester som förutsättningar.

Själv åkte jag utomlands bara en gång under 60-talet. Några vykort som inköptes under den resan kommer i följande, avslutade delar av denna lilla serie med gamla vykort. I samlingen finns ändå en del kort från Europa. Vänliga människor i bekantskapskretsen köpte dem åt mig. De fungerade som stimulans för fantasin och för egna resor.

Någon hade varit i Hamburg och köpt ett vykort som föreställde Jungfernstieg. Någon annan hade varit i Prag och tagit med sig en bild av ridskolans terrass (foto J. Hrouda). Och Petersplatsen i Rom fanns också med på ett vykort. 




Det finns lite människor i bilden från Prag. Men de är inte många, och platser som brukar vara fulla av folk i dagens verklighet är ganska ödsliga på gamla vykort. Städerna har blivit större, där finns mer folk, men ökande turistströmmar är en annan förklaring. Det är inte bara svenskarna som blivit ett resande folk.

Italien är ett spännande turistland, fullt av märklig konst, arkitektur och historiska minnen. Det framgrävda Pompeji måste ha fängslat den turist som kom dit på 60-talet. Denna byggnad kallas Faunhuset.



Men det var Spanien som blev det stora turistlandet när svenskarna började resa. Först Mallorca, sedan Kanarieöarna och orterna på den spanska solkusten. När Lasse Åberg gjorde den fortfarande ganska roliga filmen Sällskapsresan år 1980 var Spanien och Kanarieöarna som resmål säkert inget svårt val. Men den här bilden är från Torremolinos.



Och Spanien har också sina historiska och kulturella attraktioner. Här Alhambra i Granada.



En trevlig och vacker storstad är Málaga i södra Spanien. Här en vy över hamnen som den såg ut en gång.



För mitt tonåriga sinne fanns det inget europeiskt land som var mer lockade än Island. Tydligen hade vi någon bekant som hade varit där och tagit med några vykort till mig. Thingvellir, platsen där islänningarna samlades till sitt första riksmöte, Alltinget, år 930, ser nog inte så annorlunda ut i våra dagar.



Sjön Mývatn ligger på norra Island, nära småstäderna Akureyri och Húsavik. Sjön är berömd för sitt fågelliv och blev utvald till ett av Unescos världsarv redan 1977. Numera kan man löpa maraton runt sjön i en tävling som arrangerats sedan 2000. På 60-talet var det säkert lite lugnare kring sjön.



Reykjavík ser modernt ut på detta kort. De är egentligen bara bilarna som visar att det är för några decennier sedan.



Vulkanen Askja ligger inte så långt från Mývatn. Det är en av Islands största vulkaner. År 1961 hade den ett utbrott och bilden är från det tillfället.



Min andra utlandsresa gick till England och norra Wales. Sällskapet var en kompis som var välsignad med både körkort och en Peugeot. Vi stannade i privata hem som skyltade med ”bed & breakfast”. Standardpriset år 1970 var 21 shilling sex pence per person och natt i dubbelrum. Hotell av motsvarande standard kostade mer än det dubbla. Det var en rolig resa som gav många minnen. Den började med båtresan mellan Göteborg och Immingham på östkusten. Vi åkte redan första dagen genom England och förvånades över hur slitet och fattigt det såg ut på många ställen i det engelska industribältet, i städer som Barnsley och Scunthorpe. Så hade det inte sett ut på de brittiska serier som sändes på svensk tv.

Wales var grönt, lummigt, naturskönt och vänligt. Det lokala språket, kymriska, hördes överallt i de mindre orterna. Vi noterade de stora skillnaderna mellan ebb och flod i walesiska kustområden. Här är staden Llandudno.



Byn med Europas längsta ortnamn besökte vi inte. Vykortet fick räcka. Ett avslutande h fick inte plats då kortet skannades.



Vi fortsatte till södra England och for genom Dartmoorheden till Devon och Exeter. I Torquay kunde vi ha stannat till på Fawlty Towers, men eftersom den berömda tv-serien inte hade spelats in ännu var hotellet obekant. I stället en bild från Exeter, den öppna platsen framför katedralen.



På hemvägen stannade vi till i Stratford. Att detta är William Shakespeares stad var inte att ta miste på, för namnet syntes överallt. 


Stratford var idylliskt och välvårdat. En kväll gick vi på teatern, kortet nedan. Just den dagen spelades Hamlet. Det är en ganska lång pjäs som verkar ännu längre om man ser den från ståplats.



I de två avslutande avsnitten några vykort från min första riktiga utlandsresa 1966.



15 mars 2016

Vikingars visdom

Det finns få diktstrofer i nordisk litteratur som blivit så spridda som denna:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

Så låter den i översättning från isländskan av Erik Brate. Åke Ohlmarks översatte samma avsnitt så här:

Fä dör,
fränder dör,
en dag dör ock du;
ett vet jag
som aldrig dör –
dom över död man.

Dikten ingår i Hávamál (Den höges sång, det vill säga Odens sång) som i sin tur ingår i Eddan, som också kallas Den poetiska Eddan eller Den äldre Eddan för att inte förväxlas med Snorre Sturlassons Edda, som är skriven senare och på prosa med enstaka poetiska inslag. Eddan finns bevarad i Codex Regius, en skrift från 1270, som är den enda källan. Om den innehåller ”originaltexter” eller även bearbetningar av ett textmaterial som troligen skrevs i Norge på 900-talet är inte lätt att säga. 

Ur Codex Regius.

Dateringen av Eddans dikter är gåtfull, likaså hur eddadikterna hänger samman med äldre kontinental, och då särskilt gotisk, diktning. Hávamál är bara ett av de vikingakväden som ingår i Eddan. En komplett översättning av Eddan, gjord av Erik Brate, finns på Projekt Runeberg:

Hávamál kan beskrivas som en samling levnadregler, råd och exempel på hur man ska uppträda och hantera olika situationer. Dikterna, ursprungligen skrivna på isländska versmått som fornyrđislag och ljóđaháttr, har en ordspråksliknande koncentration och kärvhet. När de skrevs var de säkert tänkta som välmenta råd och formulerad livserfarenhet som man hade nytta av att ta till sig.


Men ordspråk är inte alltid sanningar – det är svårt att se båda talesätten ”ensam är stark” och ”enighet ger styrka” som odiskutabla vishetsord – och inte heller strofen som citeras ovan bör man sluka kritiklöst. Domen över en död man är inte alltid absolut. Tvärtom är det mycket vanligt med omvärderingar av döda män (och kvinnor). En hjälte kan förvandlas till en skurk; ett förbisett geni kan upptäckas generationer efter sin bortgång.

När jag efter många år läser igenom Hávamál på nytt gör jag det med nöje. Visst finns det många avsnitt i verket som forfarande har giltighet:

Bättre börda
man bär ej på vägen
än mycket mannavett.
Sämre vägkost
man ej släpar över fältet
än övermått utav öl.

Och inställningen till främlingar som dyker upp objudna verkar så välvillig och generös att den nästan framstår som exotisk.

Eld behöver,
den in har kommit,
och kall har blivit om knäna.
Mat och kläder
den man tarvar,
som har över fjällen farit.

Vatten tarvar
vandrarn, som kommer till måltid,
handduk och vänlig välkomst;
välvilligt sinne,
om han sådant kan vinna,
samspråk och bjudning tillbaka.

Eddadikterna kom till i en tid som var helt annorlunda än vår. Ett banalt påstående. Mycket som vi tar för självklart existerade inte i denna värld. Inga större samhällen, kommunikationsmedel, moderna transportmedel. Nästan allt som vi kan handla i en livsmedelsbutik. Kläder, fritidsintressen, yrken. De flesta orden i språket. Medier, reklam, skolämnen, vetenskap, idrott, maträtter, banker och börser, sjukvård. Idéer som att jorden är rund och cirklar runt solen skulle vikingarna säkert ha uppfattat som absurda, även om många av dem var synnerligen beresta. Ideologier som socialism, liberalism, konservatism. Uppfattningar om mänskliga rättigheter och demokrati. Och mycket annat. Vad fanns det då att ta fasta på när man funderade över vad som är det viktiga i livet?



Vänskap och dess motsats fiendskap är påfallande framträdande ämnen i Hávamál. Det gäller att vårda vänskapen och passa sig för illvilja. Dikterna lämnat ett starkt intryck av misstänksamhet och skepsis.

Alla dörrar,
innan in man går,
skarpt skådas skola,
skarpt granskas skola,
ty ovisst är att veta,
var ovänner sitta
borta på salens bänkar.

* * *

Den varsamme gästen,
som till gille kommer
tiger under lyssnande tystnad;
med öronen hör efter,
med ögonen skådar,
så spanar var klok och spejar.


* * *

Ovis man
tror alla vara
vänner, som vänligt le;
han förstår icke,
fast de stämpla mot honom,
om han bland sluga sitter.

* * *

Tre exempel av många som vittnar om att världen inte är trygg; överallt, även på de sammankomster kring mat och dryck som så ofta är miljön för dikterna i Hávamál, finns det sluga och illasinnade personer som vill skada en. Och de bär vapen.



Till sist tre korta utdrag med levnadsvisdom som väl ännu inte blivit förlegad. Hávamál innehåller så mycket mer, och det finns få så gamla texter som ännu är givande att läsa.

Gå skall man,
ej är gott, att gäst
är ständigt på samma ställe.
Ljuv bliver led,
om länge kvar
på en annans bänk han bliver.

*  *  *

Medelmåttigt klok
var man skall vara,
aldrig vara alltför klok.
Sitt öde vete
ingen på förhand;
då är honom sorglösast sinnet.

*  * *

Frågor den göre
och give svar,
som klok vill kallas!
En må få veta,
en andre icke;
veta det tre, så vet världen.


Hávamál innehåller 164 strofer som de citerade. En inblick i en annan värld ­­– men med många klokheter som levt vidare genom seklerna. Jag har här använt textavsnitt och bilder ur Projekt Runebergs nätutgåva.