Ny fado på cd: Nuno da Câmara Pereira och Natalino de Jesus

Nuno da Câmara Pereira. Belmonte em Cantos Mil. Primetime. ***

Tja, fado och fado … Nuno da Câmara Pereira är ändå en väletablerad fadosångare sedan 80-talet och får åka med här även om musiken på skivan är fado bara om man ger begreppet en mycket vid definition. Belmonte är en liten stad i Bahiaregionen i Brasilien som står bakom skivan, som är inspelad på plats. Av de medverkande musikerna kommer Fernando Silva på portugisisk gitarr från Lissabon, där han uppträder på fadohuset O Faia, medan Carlos Velez och Joâo Triska, spanska gitarrer, Claudinho Guimarães, elbas och cavaquinho (liten gitarrliknande instrument) och Joceval, slagverk, är okända för mig och kanske brasilianare.

Musiken är fjorton sånger som kan beskrivas som lågmälda visor till ett ganska försynt men kompetent komp. Luiz Caldas, som driver studion där skivan är inspelad, har komponerat flera av sångerna, och det är trevliga melodier. Nuno da Câmara Pereira svarar själv för de flesta texterna, som förefaller vara rakt på sak, utan mystifikationer. Brasilien, sambandet med Portugal och framförallt det hav och den sjöfart som förenar dem är teman för skivan. Nuno da Câmara Pereiras röst är inte stark och lite tunn, man hans anspråkslösa sång är sympatisk och musiken på denna skiva är varm och förnöjsam. Det är en lite solig stämning över helheten. Det finns en tanke bakom albumet, och det är trevligt att lyssna igenom – även om jag säkert inte kommer att göra det särskilt ofta.

Natalino de Jesus. Foi Assim … Os Melhores Fados. Ovação. **

Natalino de Jesus är en av ganska många sångare på fadoscenen som svarar för en enkel, robust och direkt musik, fast förankrad i traditionen men utan större lyskraft. Han har varit flitig med skivinspelningar och har tydligen bra kontakter bland instrumentalister, för på denna nya skiva förekommer sju gitarrister: Manuel Mendes, Fernando Silva och Arménio de Melo, portugisisk gitarr, Carlos Macieira och José António, spansk gitarr, samt Joel Pina och Paulo Ramos, basgitarr. Alla spelar inte på alla spår utan de turas om att kompa Natalino de Jesus. Kompet är helt godtagbart. På två spår medverkar också sångerskan Lenita Gentil. Även flöjtisten Rão Kyao finns med på ett hörn.

Natalino de Jesus sjunger rättframt med lite för stort vibrato, och han verkar engagerad i det han sjunger. Den engelska undertiteln ”most famous fados” är en överdrift. Några sånger är rätt välkända, andra inte. Här finns en medley med fem populära nummer, bland annat Coimbra (som verkar extra tjatig om man nyss hört Nuno da Câmara Pereiras nya skiva, där den också finns med fast den inte har med Brasilien eller havet att göra). Denna medley känns ganska onödig. Och för mig är helheten lite monoton och tråkig att lyssna till. Jag får för mig att Natalino de Jesus med denna skiva velat göra en introduktion för nya lyssnare, men dessa nya fadolyssnare har många starkare artister att välja bland. Däremot kan jag tänka mig att Natalino de Jesus kan vara intressant att höra i verkligheten, på något fadoställe. Hans musik på skivan kan påminna om bättre amatörers, och de är ofta roliga att se ”ao vivo” trots att deras musik inte skulle gå fram i inspelad form.