Coimbras fado till Sverige

Det har funnits många tillfällen att höra fado på konserter i Sverige under senare år. Mest i Stockholm, men också andra städer. Göteborg, Malmö och Uppsala har haft flera fadobesök. Sångerskor som Cristina Branco, Mariza, Carminho, Ana Moura och Katia Guerreiro har återkommit flera gånger, och även manliga artister som Camané och António Zambujo har besökt vårt land. Det är den fado som har sitt ursprung i Lissabon som publiken vant sig vid. 

Däremot har mig veterligt aldrig universitetsstaden Coimbras fadotradition presenterats i Sverige. Förrän nu, när sångaren João Farinha kommer hit i sällskap med Luís Barroso och Hugo Gambóias, portugisiska gitarrer, samt Luís Carlos Santos, spansk gitarr. João Farinha är inte särskilt känd i Sverige eftersom Coimbramusiken så sällan uppmärksammas. Men han är förmodligen dess främsta sångare i dag och har gjort flera album. Musikerna kan höras i Stockholm på Musikaliska, Nybrokajen 11, den 29 september klockan 19.30.

Botaniska trädgården i Coimbra.

Det är alltså en lite udda och ovanlig fado som publiken kommer att möta under konserten. Den skiljer sig på flera sätt från Lissabons fado. Här är några skillnader.

* Coimbras fado, inspirerad av Lissabons men tämligen väsensskild, är en yngre tradition som fick fäste i universitetsstaden under senare hälften av 1800-talet.

* Sångarna är nästan alltid män. Enstaka sångerskor har tagit upp Coimbras fado, men de är i liten minoritet.

* Medan Lissabon tidigt fick fram ett stort antal professionella musiker har Coimbras fado huvudsakligen förblivit en amatörtradition.

Floden Mondego.

* Musiken är knuten till universitetet och dess utövare har civila yrken, ofta inom medelklass och övre medelklass. Flera av de klassiska namnen i Coimbras fado var läkare, andra jurister. Några av dem har även varit politiskt verksamma. Detta till skillnad från Lissabons fado, som mera är en arbetar- och underklassmusik från början.

* Sångsättet antyder en klassisk skolning, musiken för tankarna mera till romans och opera än till blues. De flesta sångare är tenorer, även João Farinha.

* Texterna är ofta melankoliska och handlar om kärlek, avsked och längtan. Livet vid universitetet och staden Coimbra och landsbygden omkring avhandlas också. Men en Coimbrasångare sjunger inte om Lissabon.

* Den portugisiska gitarren i Coimbra är något större än i Lissabon och har en djupare klang. Gitarrspelet är mera ackordiskt, mindre solistiskt än i Lissabon. Men Coimbras gitarrmusik är viktig och Portugals mest berömde gitarrist Carlos Paredes utgick från Coimbras fado.

Marknad i centrala Coimbra.

* Coimbras fado är mera lokal, mindre internationellt framgångsrik och har i hög grad levt vidare i föreningar och musikaliska sällskap.

* Musiken, med påverkan från klassisk tolkningstradition och folkmusik, är lätt att uppfatta som konservativ. Just João Farinha har bidragit med en viss förnyelse i form av nyskriven repertoar.

Konserten på Musikaliska heter Sim (”ja”), vilket också är namnet på João Farinhas nya album. I brist på bilder av honom illustrerar jag detta inlägg med ett par bilder från den vackra staden Coimbra vid floden Mondego.