1 mars 2019

Den ungerska självmordssången

Under flera decennier har jag lyssnat till Billie Holidays musik. Inte regelbundet, men återkommande. Hon dog vid 44 års ålder 1959, efter ett kaotiskt liv där hennes narkotika- och alkoholmissbruk blev allt allvarligare. Hennes musik förändrades mycket under en relativt kort period. Den kompetente brittiske kriminalförfattaren Peter Robinsons hjälte, en polis som heter Alan Banks, har en ovanligt omväxlande och tolerant musiksmak, han lyssnar på det mesta från Brahms kammarmusik till rockmusikens ikoner. Och visst lyssnar han på Billie Holiday. Ur romanen Skuggan av tvivel citerar jag: ”Nu sjöng Billie Holiday Solitude med den hesa spritsträva rösten från slutet av karriären, den period som Banks var mest förtjust i, då varje sprucken ton lyfte fram allt hon upplevt och älskat och lidit för, men samtidigt allt som hon tagit sig igenom och övervunnit.”


Här är jag inte överens med Banks. Jag föredrar Billie Holidays musik innan den tydligt påverkats av hennes livsföring. Som allra bäst var hon kanske åren kring 1940, krigsåren, då hon sjöng med oöverträffad precision, musikalitet och elegant frasering. Förmågan att dramatisera, att gestalta även banala texter så att de framstår som små dramer, hade hon redan då.

År 1941 spelade hon in en sång som heter Gloomy Sunday. Den har blivit känd som ”den ungerska självmordssången”. Detta är en makaber historia vars detaljer jag har hämtat från Wikipedia.

Den ungerske pianisten och kompositören Rezsö Seress spelade 1933 in en sång, Vége a Világnak, till en text av László Jávor. Titeln betyder ”världens slut”. (Enligt en annan uppgift heter originalet Szomorú Vasárnap, ”dyster söndag”.) Seress var nedstämd för att han hade blivit övergiven av sin fästmö och hade svårt att få sin musik förlagd. När han skickade den nya sången till ett förlag några dagar senare fick han till svar att ”Gloomy Sunday har en udda men väldigt deprimerande melodi och rytm, och vi beklagar att vi inte kan använda den”. Men senare lyckades han få den utgiven.

Snart uppstod berättelser om hur folk hade tagit livet av sig efter att ha hört Gloomy Sunday. Dessa berättelser är vandringssägner, det vill säga fängslande historier och fördomar som folk gärna för vidare, ofta utan någon sanning som grund. Jag citerar här ur Wikipedias beskrivning:

I Berlin bad en ung man ett band att spela Gloomy Sunday. Efter att de spelat sången, gick han hem och sköt sig med en revolver.Vänner hade hört honom klaga över att han kände sig deprimerad på grund av en ny melodi som han inte kunde få ut ur sitt huvud.
    En vecka senare i samma stad hittades en kvinnlig ung affärsanställd, hängande från ett rep i sin lägenhet. Polisen som undersökte självmordet hittade en kopia av Gloomy Sunday i kvinnans sovrum.
    Två dagar efter den tragedin gasade en ung sekreterare i New York ihjäl sig. I hennes självmordsbrev önskade hon att Gloomy Sunday skulle spelas på hennes begravning. Några veckor senare tog en annan New York-bo livet av sig, 82 år gammal. Han hoppade från fönstret på sjunde våningen, där han bodde. Detta skedde efter att han spelat den ”dödliga” sången på sitt piano. 
    Tidningarna runt om i världen var snabba med att rapportera andra dödsfall som kopplades till Seress sång. En tidning skrev om en kvinna i norra London, som hade spelat Gloomy 78 gånger på full volym. Sången spelades om och om igen och till slut bröt sig grannarna in i hennes lägenhet. Där hittade de kvinnan död i sin stol efter att hon tagit en överdos av barbiturat. Månaderna gick och en strid ström av bisarra och oroande dödsfall som förknippades med Gloomy Sunday rapporterades. Sången förbjöds till slut att spelas på BBC. Reszö Seress, som hade gjort den kontroversiella sången, fick också uppleva den olyckliga effekten av Gloomy Sunday. Han skrev till sin före detta fästmö och bad om försoning. Men åtskilliga dagar senare fick han en chockerande nyhet från polisen. Hans före detta fästmö hade förgiftat sig. Bredvid henne låg en kopia av Gloomy Sunday. Rezsö Seress tog livet av sig 1968.

Rezsö Seress 1925. 
BBC hävde sitt förbud först år 2002, efter mer än 60 år. Billie Holidays inspelning användes flera gånger i en långfilm, Daniel Monzóns The Kovak Box från 2006, och filmen ska dessutom vara inspirerad av hennes inspelning. Den engelska översättningen är gjord av Sam M. Lewis och Desmond Carter. Om det är de som tillfogat den lite ljusare avslutningen är mig obekant. 

(Förbudet är egendomligt om man tänker på innehållet i många operor, en suggestiv konstart som i hög grad talar till känslorna. För i operor dör folk på löpande band, mord, självmord, våld och förräderi är många gånger huvudingredienser i en dramatisk handling. Men operaarior blir aldrig förbjudna att spelas på radio.)

Sunday is gloomy,
My hours are slumberless
Dearest the shadows
I live with are numberless
Little white flowers
Will never awaken you
Not where the black coach of
Sorrow has taken you
Angels have no thought
Of ever returning you
Would they be angry
If I thought of joining you?

Gloomy Sunday

Gloomy is Sunday,
With shadows I spend it all
My heart and I
Have decided to end it all
Soon there'll be candles
And prayers that are said I know
Let them not weep
Let them know that I'm glad to go
Death is no dream
For in death I'm caressin' you
With the last breath of my soul
I'll be blessin' you

Gloomy Sunday

Dreaming, I was only dreaming
I wake and I find you asleep
In the deep of my heart, dear
Darling I hope
That my dream never haunted you
My heart is tellin' you
How much I wanted you
Gloomy Sunday


Det finns många inspelningar av Gloomy Sunday, till exempel av Paul Whiteman, Mel Tormé, Ray Charles, Sarah Vaughan, Carmen McRae, Elvis Costello, Björk, Genesis, Kronoskvartetten och Marianne Faithfull. Ingen av dem är lika berömd som Billie Holidays. I dag har sångens rykte att vara farlig avtagit. Det är en fin inspelning vars morbida text kan tyckas obehaglig. 

Härmed är eventuella läsare varnade. Här är Billie Holidays inspelning från 1941.

Och kanske kan någon ha intresse av den ursprungliga, lika dystra ungerska versionen.


2 kommentarer:

  1. Jag håller helt med dig ifråga om Billie Holiday. Jag älskar hennes tidiga produktion men står knappt ut med den senare.

    Tipsar om TV-serien Babylon Berlin där Gloomy Sunday förekommer men inte på engelska. Jag grubblade mig fördärvad innan jag kom på vilken melodi det var!

    SvaraRadera
  2. Babylon Berlin har jag inte sett. Får lägga namnet på minnet om jag skulle träffa på serien.

    SvaraRadera