Stockholm har fått två nya pendeltågstationer. Detta i samband med att Citybanan byggts för att anpassa antalet spår genom staden till den ökande tågtrafiken. Nu går det fyra spår genom det som förr förtjänade benämningen ”getingmidjan”. När de två nya stationerna byggts har också en, Karlberg, stängts. De nya stationerna heter Stockholm City och Stockholm Odenplan.
Pendeltågen har alltid stannat vid Stockholms central. Det gör de nu också, egentligen, för Stockholm City ligger på samma plats, men djupare, fjärran från dagsljuset. Mellan de olika avdelningarna på stationen förflyttar man sig med hissar eller rulltrappor. När stationerna öppnades råkade någon skada sig i en rulltrappa och de stängdes av en tid för att justeras. Nu är förhoppningsvis riskerna eliminerade, men det är ändå besynnerligt att så många av rulltrapporna står stilla. Rulltrappor förbinder också pendeltågstationen vid Stockholm Odenplan med tunnelbanans station där.
En bra sak med de nya perrongerna är att de försetts med skyddsmurar liknande de som finns på sina håll utomlands, till exempel vid de nyare tunnelbanelinjerna i Paris. Skyddet innebär att man inte kan ramla ner på spåren, och ljudet av annalkande och avgående tåg blir svagare.
De två nya stationerna har försetts med konstverk utförda av fjorton olika konstnärer. Utöver att vara dekorativa ska konstverken hjälpa resenärerna med orienteringen. Åtta av konstverken finns vid Stockholm City, resterade sex vid Stockholm Odenplan. Det rör sig om stora verk som man inte så lätt missar, och storleken gör att de blir svåra att göra rättvisa på foto. Bäst är förstås att se dem i verkligheten. Flera av verken består av flera delar, och det är tveksamt om resenärerna som ser dem kan uppfatta en helhet av delarna som kan vara utspridda över stora ytor.
Jag tror att konstverken på de nya stationerna kommer att bli uppskattade av allmänheten. Här ska jag inte redogöra för alla, men kommer att ta upp tre av dem. Först ett av verken vid Stockholm Odenplan.
Det består av två stora glasmosaiker av Sunniva McAlinden, kallade Länk. De finns vid södra mellanplanet på stationen. Med formaten 20 x 3 meter respektive 16 x 3 meter är de lätta att upptäcka. Motivet är abstrakt, lugna former i milda färger som på avstånd ser ut som målningar och kan föra tankarna till textilkonstverk. Det är först när man kommer nära som man kan se att de är mosaiker.
Den som sett berömda mosaiker som exempelvis de bysantinska i kyrkan San Vitale i Ravenna kan förundras över det makalösa arbete som ligger bakom verken – noggrannheten, tidsåtgången, tålamodet. Numera går det snabbare. Så här har bilderna kommit till enligt SL:s information på hemsidan.”Hon har målat på duk, som sedan klippts i remsor och länkats samman. Därefter har de fotograferats och bearbetats digitalt för att transformerats till stora färgstarka pixelytor. Dessa har i sin tur översatts till de stora glasmosaikerna som skapar ett färgstarkt blickfång i rummet.”
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar