Bara några dagar efter beskedet att fadosångerskan Tereza Tarouca har avlidit kommer samma information om Argentina Santos. Uppgifterna om hennes födelsetid varierar märkligt nog; både 1924 och 1926 nämns i olika källor. Hon är en av de mest genuina rösterna inom traditionell fado och representant för en äldre tolkningstradition utformad av 20- och 30-talens sångerskor. Hon kom från fadons mest besjungna stadsdel i Lissabon, Mouraria.
Omkring 1950 öppnade hon restaurangen A Parreininha i stadsdelen Alfama. Den innehade hon i ungefär sextio år. Hon stod i köket och lagade mat, sjöng för en trogen publik och var under senare år den som välkomnande gästerna vid ingången. För några år sedan drog hon sig tillbaka från yrkeslivet, och A Parreinrinhas traditioner förvaltas sedan dess av andra ägare.
Argentina Santos är en fadons viktigaste röster från sent 1900-tal. Hennes sångstil bygger på ett intensivt känslouttryck, attack och personligt utspel, och hon är ett av de bästa exemplen på att en fadosångerska kan bli betydande utan att bry sig om en ”klassisk” eller akademisk sångstil. Hon är rikligt inspelad på skiva och hennes karakteristiska sångsätt förblev oförändrat genom tiderna. På hennes restaurang uppträdde fadostorheter som Fernanda Maria, Berta Cardoso, Celeste Rodrigues, Alfredo Marceneiro och Lucília do Carmo. Hon sjöng mest på sin krog, men hennes internationella berömmelse förde henne tillfälligtvis till scener i flera europeiska och sydamerikanska länder.
Även på sin ålderdom sjöng hon med en magnetisk kommunikativ förmåga. Jag hade tillfälle att höra henne – och som hastigast även träffa henne – på A Parreinrinha år 2009 och uppfattade henne som en vänlig äldre kvinna med glimten i ögat. När hon som sista artist uppträdde den aktuella kvällen fångade hon publikens uppmärksamhet omedelbart, och den kunde lämna krogen med känslan att ha haft kontakt med fadon i dess mest ursprungliga, folkmusikaliska form.
Här är några prov på hennes fado:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar