Inês Duarte. Ser. SPA. ***
Inês Duarte är en ung fadosångerska som presenterade sig med skivan Este Fado (iPlay) för åtta år sedan. Den är inte särskilt märkvärdig, men jag tilltalades av sångerskans frasering, som var mjuk och avspänd, lite åt det jazziga hållet, vilket är ovanligt inom fadon. Hennes frasering är den främsta tillgången även på denna nya skiva. Hon sjunger ledigt och förnöjsamt. Den som anser att fado är en vemodig och smärtsam musik hittar inga argument på denna skiva, tvärtom finns här en godmodig och lycklig ton i merparten av de tolv numren. Men Inês Duartes röstklang är inte anmärkningsvärd; hon är en hygglig sångerska men långt ifrån någon av de bästa i dagens fado.
Det finns en del positivt att säga om albumet. Kompmusikerna är utmärkta. Här möter vi från fadon välrenommerade namn som Bernardo Couto och Ângelo Freire på portugisisk gitarr, Diogo Clemente på spansk gitarr och Marino de Freitas på basgitarr. Även de andra kompmusikerna – på slagverk, accordeon, klarinett och piano – är kompetenta. Arrangemangen är återhållna och smakfulla. Här ska särskilt nämnas pianisten Valter Rolo, som har komponerat flera av numren och är producent och musikalisk ledare. Texterna, som rör sig kring känslor, jaget och omvärlden och vardagsfilosofiska iakttagelser, är i två fall av den produktive Tiago Torres da Silva och – med ett undantag – i övrigt av Cátia Oliveira. Det rör sig alltså om en skiva med enbart originalmaterial, inga standardnummer. Jag tycker bäst om de mest nedtonade numren i långsamt tempo, som A Vids É Bela och Valsa dos Corações Errantes.
Sammanfattningsvis: en skiva som är långtifrån omistligt, men gjord med kompetens och säkert handlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar