Nedslag i sent på jorden (2)

Ännu en dikt av Gunnar Ekelöf (1907–68) och hans samling sent på jorden som sedan en tid tillbaka finns tillgänglig på litteraturbanken.se och alltså fritt kan laddas ned och spridas vidare. 

oktoberspegel

nerverna gnisslar stilla i skymningen

som flyter genom fönstret grått och sakta

de röda blommorna värker stilla i skymningen

och lampan sjunger ensam i ett hörn

tystnaden dricker det stillsamma höstregnet

som inte längre gör grödan något gott

de knäppta händerna värmer varandra

de stela blickarna falnar i glöden

Nedslag i sent på jorden (1)

I ett tidigare blogginlägg, publicerat den 25 oktober 2015, skrev jag om litteraturbanken.se och dess litterära skattkista med äldre svenska författare. August Strindberg, Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, Karin Boye och Carl Jonas Love Almqvist är bara några av de många svenska författare vars verk finns i tillgå i Litteraturbanken. Fria att ladda ner och bevara i datorn som e-böcker.

Att dessa och många andra författares verk är fria att sprida beror på att författarna har varit döda i minst 70 år och då kan deras efterlevande inte hindra spridningen av deras verk, om de av någon anledning skulle vilja det. Men det händer att också nyare författares verk ställs till allmänhetens förfogande. Poeten Gunnar Ekelöf (1907–68) är en av dem som man kan läsa genom Litteraturbanken. Hans samling sent på jorden, som ursprungligen utkom 1932, finns sedan en tid tillgänglig. Samlingen utkom också 1949, 1952 och 1962, och alla versionerna finns att ta del av.

”Ekelöfs debutsamling sent på jorden (1932) var genom sitt djärva språk, oväntade metaforer och typografiska grepp epokgörande i svensk diktning. De tongivande kritikerna var oförstående, men mer erkännsamma läsare såg i Ekelöf den förste svenske surrealisten”, skriver Litteraturbanken i en författarpresentation. Det faktum är kritiker först var avvaktande kanske inte är så underligt. Ekelöfs poesi, påverkad av surrealism och musikaliska former, var så pass apart för sin tid att motsatsen hade varit mera förvånande. Och kanske framstår samlingens egentliga betydelse först sedan annan poesi skrivits som bekräftat styrkan i Ekelöfs poetiska metod och modernistiska djärvhet. Hur som helst har sent på jorden blivit en klassiker i svensk litteratur. Flera av dikterna har mött ständigt nya årgångar av studenter i litteraturhistoria.

Dikterna i sent på jorden skrevs för över 85 år sedan. Hur pass utmanande är de för en nutida publik? Här och i ett par kommande blogginlägg sprider jag ett fåtal av dikterna vidare, utan några försök till uttolkningar. Med en förhoppning om att det ska leda till ett intresse för bokens övriga innehåll. Som alltså är lätt åtkomligt på Litteraturbanken. Så här börjar sent på jorden.

            sequor imperium, magne Cupido, tuum

blommorna sover i fönstret och lampan stirrar ljus

och fönstret stirrar tanklöst ut i mörkret utanför

tavlorna visar själlöst sitt anförtrodda innehåll

och flugorna står stilla på väggarna och tänker

blommorna lutar sig mot natten och lampan spinner ljus

i hörnet spinner katten yllegarn att sova med

på spisen snarkar kaffepannan då och då med välbehag

och barnena leker tyst med ord på golvet

det vita dukade bordet väntar på någon

vars steg aldrig kommer uppför trappan

ett tåg som genomborrar tystnaden i fjärran

avslöjar inte tingenas hemlighet

men ödet räknar klockans slag med decimaler

Ny fado på cd

Antologi. Queens of Fado. The Next Generation. ARC. ***1/2

Det finns massvis med skivantologier med fado, och några av dem som utkommit under senare år har jag tidigare tagit upp i bloggen. För en svensk publik kan det vara svårt eller omöjligt att få tag på dem om de är utgivna i Portugal på bolag som saknar distribution i vårt land. En antologi som denna är lättare att hitta eftersom brittiska ARC distribueras här.

Bolaget har givit ut flera fadoskivor tidigare, bland annat med den enda som förtjänar att kallas fadodrottning, Amália Rodrigues. Samt ett par antologier med andra ”fadodrottningar”, som New Queens of Fado från 2016, som denna nya volym följer upp. På skivan presenteras åtta sångerskor med två inspelningar var, de flesta födda på 80-talet.

Tre av dem är klart lyskraftigare än de övriga. Carminho, Gisela João och Cuca Roseta är alla bland de bästa nya sångerskor som framträtt under senare decennier. Urvalet av deras inslag är inte helt idealiskt, men var och en svarar för ett litet mästerstyke på denna skiva. Carminhos As Pedras da Minha Rua, som är hämtad från den äldre sångerskan Fernanda Marias repertoar, Gisela Joãos Meu Amigo Está Longe, som är en sång av Alain Oulman lanserad av Amália Rodrigues, samt Cuca Rosetas Quem És Tu Afinal, en innerlig och rörande version av Fado Menor, är de verkliga höjdpunkterna på skivan.

Sångerskorna Carla Pires och Raquel Tavares finns också med. Båda är väletablerade med flera album bakom sig, och de presterar här bra, i nivå med vad de förmår. De övriga är Yolanda Soares, Cláudia Aurora och Joana Rios. Här hade jag föredragit några andra sångerskor i ungefär samma ålder, som Carolina, Joana Amendoeira eller Fábia Rebordão, men jag tycker både Soares och Aurora är klart hörvärda här medan Rios är svagare.

Den som har följt med i fadon under senare år kommer nog att känna igen några inslag. De är hämtade från tidigare utgåvor och inte inspelade för denna antologi. Det ska också nämnas att två av de sexton spåren låter mera som folkvisor än fado. Speltiden är generös, nästan en timme.

Titeln är inte särskilt pricksäker. Mest rör det sig om sångerskor som redan är välkända och i vissa fall har varit med ett bra tag. Nästa generation av viktiga sångerskor utgörs av dem som är födda på 90-talet eller kring 2000. Här finns en talangfull skara sångerskor som just nu blir alltmer uppmärksammade. Kanske finns de med på nästa skiva i serien?

De fallna lövens tid

Vitabergsparken.

Den årliga explosionen av färger på lövträdens grenar och kvistar är över. I Stockholmstrakten brukar den nå sitt maximum i början av oktober. Sedan börjar löven falla, och varje vindstöt glesar ut lövverket och frilägger grenarna. Löven täcker marken, lägger sig över stigar, trottoarer, gräsmattor, trappor och parkbänkar. Där tycks höstprakten ha falnat, förvandlats till ett dystert gulbrunt förebud om snön som snart ska komma. Liksom snön kan löven på marken vara förrädiska: är de våta glider de lätt.

Tengdahlsparken.

Tengdahlsparken.

Stockholm är fullt av grönområden. Det gäller inte minst Södermalm, där de mest kända parkerna, som den kuperade Vitabergsparken och den vidsträckta Tantolunden, är riksbekanta. Andra parker är så små att benämningen park verkar lite skrytsam eller åtminstone överdriven, som Stig Claessons park. Och så finns parkerna som ligger så avigt till att få utom de närmast boende har anledning att bry sig om dem. Följaktligen är de praktiskt taget okända för merparten av stadens invånare. Som Tengdahlsparken eller Tullgårdsparken.

Stigbergsparken.

Parkerna är välbesökta under de ljusare årstiderna. Ungdomar spelar fotboll i Anna Lindhs park, familjer och andra mindre sällskap har picknick vid borden i Tengdahlsparken. Under början av november är det mera ödsligt. Några väl påpälsade barn leker visserligen vid lekplatserna, men ingen sitter på parkbänkarna, antingen för att de är blöta eller täckta av vissna löv. Få promenerar i parkerna. De enda som stadigt återkommer är hundägarna.

Vitabergsparken.

Tengdahlsparken.

November är en vemodets tid. För varje dag tar mörkret ett starkare grepp om morgon och kväll, påminner om att det ännu tar lång tid innan en ljusning kan skönjas. På bussar och i tunnelbanevagnarna sitter folk och snörvlar och sprider effektivt höstförkylningarna till de medresenärer som ännu klarat sig undan. Och väl ute i dagsljuset ser de att det borde finnas ett annat ord för att beskriva dagsdunklet. Vinden tjuter, regnet faller och löven dansar.

Lämplig musik för denna tid:

https://www.youtube.com/watch?v=pnxeKl-Kbqw

Vitabergsparken.