12 september 2017

Fadoprinsessor (3). D–I

Dâna
Den unga sångerskan Dâna gjorde 2008 och 2009 två album där hon visade upp en bra röst och ett seriöst, engagerat förhållande till fadon men också en märkbar osäkerhet. Båda skivorna, Sei Finalmente (SPA 2008) och Fado Que Te Amo (Espacial 2009) bygger till stor del på standardnummer. Vad som hänt sedan dess är oklart. Jag har inte funnit någon representativ Youtubefil, men lite musik med Dâna finns på Spotify.


Débora Rodrigues
Ung sångerska vars debutskiva Fado no Coração (Seven Muses 2015) inte imponerade på mig. Hennes försynta, lågmälda sång kan höras på fadoställen i Lissabon, och den här Youtubefilen är ett typiskt exempel:



Diamantina
Diamantina, som heter Rodrigues i efternamn, är en rutinerad och kunnig sångerska som varit med länge. Hon kan sin fado, som hon framför eftertryckligt men avspänt med en röst i mellanregistret. Hennes senaste skiva Com Tributo (SPA 2016) är intressant eftersom hon där presenterar sånger som förknippas med manliga sångartister. Debutskivan Fado à Flor da Pele (Ovação 2003) är också hörvärd, även om sångerskan inte tillhör de mest anmärkningsvärda.





Diana Vilarinho
Den mycket unga sångerskan var en av de tonåringar som medverkade på skivan Saudade no Futuro (iPlay 2012). Hur hon ska klara sig framöver i trängseln på fadoscenen är svårt att sia om.



Dulce Pontes *
Dulce Pontes är en rutinerad sångerska, lite äldre (född 1969) än de flesta andra sångerskor inom ny fado. Hon gjorde 1995 skivan Lágrimas (BMG Ariola) med långsträckta tolkningar av sånger ur Amália Rodrigues repertoar till komp av syntar. Även i fortsättningen har Dulce Pontes varit road av experiment, och hennes register är så pass brett att hon knappast ska räknas som fadosångerska. Hon har en bra, starkt röst och fin sångteknik som ibland kan slå över i en operamässig förkonstling. Hennes experimenterande kan resultera i ganska besynnerlig musik, men också lyckade nytolkningar. Den som vill bekanta sig med denna sångerska, som är viktig i portugisisk musik och har varit en förebild för yngre sångerskor, kan lyssna till Momentos (Galileo Music 2 cd 2010) eller Peregrinação (Ondeia 2 cd 2017).



Fábia Rebordão *
Fábia Rebordão är ett gott exempel på hur en sångerska kan utvecklas mellan två album. Hennes debutskiva från 2011, A Oitava Cor (iPlay), var ganska monoton och tråkig, men hon bjuder på en mycket mera nyansrik, varierad och ledigt avspänd fado på Eu (Sony Music 2016). Fábia Rebordão sjunger på fadohusen Casa de Linhares och Páteo de Alfama och förtjänar sin publik.


Fábia Rebordão sjunger på Casa de Linhares med
Guilherme Banza, portugisisk gitarr, och Jorge Fernando, spansk gitarr.



















Filipa Cardoso *
En av de mera underskattade av dagens sångerskor. På sin hittills enda skiva Cumprir Seu Fado (Farol 2009) är sångurvalet starkt påverkat av Jorge Fernando, som är med som upphovsman till det mesta. Cardoso är en uttrycksfull sångerska med stark röst och ett lite opolerat, direkt sångsätt, påminnande om Ana Mouras. Hon sjunger sedan en tid tillbaka på fadohuset Senhor Vinho i Madragoa.



Gisela João *
För fem år sedan var det inte många som kände till Gisela João, som i dag måste räknas till fadons allra viktigaste sångerskor. Därtill en av de mest särpräglade. Hon kommer från allra nordligaste Portugal och har en dov, dimmig altstämma som hon hanterar med avsevärd musikalitet, känsla för dynamik, kraft och känslighet. Det tycks finnas något självutlämnande i hennes musik, som lämnar ett starkt intryck även i inspelad form. Hennes två album Gisela João (Montepio 2013) och Nua (Montepio 2016) tillhör de bästa som utkommit under senare år. Repertoaren domineras av traditionell fado och standardnummer, men Gisela João förvandlar dem till ett individuellt uttryck, starkt och emellanåt gripande. En fenomenal sångerska.





Inês Duarte
Många fadosångerskor beundrar de stora jazzsångerskorna, och en underlighet är att det nästan aldrig märks i deras musik. Jag tar med Inês Duarte för att hon faktiskt visar en lite jazzig frasering på sin skiva Este Fado (iPlay 2012). På Youtube finns inte så mycket, och den jazzpåverkade sångstilen märker man inte mycket av på denna inspelning tillsammans med Carlos do Carmo.



Inês Pereira
Hon tillhör dem som lanserades via restarangen Povo för några år sedan. Skivan Inês Pereira (Discos do Povo 2011) kring standardrepertoar är inte märklig, men det finns något tilltalande i denna unga sångerskas attack, energi och hängivelse.

https://www.youtube.com/watch?v=HmA3g9MLcfE


Fortsättning följer den 15 september.




9 september 2017

Fadoprinsessor (2). C

Carina Mateus
Ung sångerska med skarp, genomträngande röst med god bärighet och markerat vibrato. Kan höras på fadoställen i Lissabon men är ännu tämligen okänd och har inte gjort några inspelningar.



Carla Linhares
Kompetent men föga känd sångerska som med något tunn röst och ornamenterad melodisk linje sjunger fado förankrad i traditionen. Uppträder ibland på Mascote da Atalaia i Bairro Alto.



Carla Pires
Har varit aktiv länge och skivdebuterade 2005 med Ilha do Meu Fado (Ocarina), en skiva om står sig gott i jämförelse med Pires senare album. Carla Pires har uppträtt mycket utomlands, även i Sverige. Hon är en bra sångerska med ett känsligt, engagerat sångsätt och en behaglig röst, men tillhör inte de mest lyskraftiga namnen.



Carminho *
Heter egenligen Carmo Rebelo de Andrade. En av fadons största artister i dag. Har vuxit upp med fadon, både hennes mor Teresa Siqueira och brodern Rodrigo Rebelo de Andrade sjunger på fadoställen i Lissabon. Carminho var en etablerad artist när hon skivdebuterade med Fado (EMI 2009). Sedan följde Alma (EMI 2012), Canto (Warner Music 2014) och Canta Tom Jobim (Warner Music 2016). Alla är bra, med tyngdpunkten på de två första. Carminho har stark känsla för traditionell fado och fadons uttryckstradition med nära texttolkning, dynamisk variation och ornamenterade linjer. Hennes musik och framträdanden utmärks av energi och temperament. Hon är ännu en ung sångerska med talang för mer än fadon, och hon har prövat att sjunga brasiliansk musik (främst den nämnda Jobimskivan), men hennes hemvist är fadon där ingen är en skickligare uttolkare i dag.

https://www.youtube.com/watch?v=dXoia56SxVU
https://www.youtube.com/watch?v=dXoia56SxVU


Carminho sjunger på en utomhuskonsert i Lissabon.





Carolina *
Carolina är en ung sångerska, född 1984 (jämngammal med Carminho), och har varit verksam ganska länge, först under namnet Lina Rodrigues. Hon har en behaglig slank röst med god bärighet och är en utpräglat lyrisk sångerska som sjunger eftersinnande, koncentrerat och med värme. Hennes skivor Carolina (Sony Music 2014) och Encantado (Sony Music 2017) är båda rekommendabla. Carolina sjunger ofta på Clube de Fado i Alfama, där man kan se hur orden i hennes sång understryks av ett måttfullt och attraktivt kroppsspråk.



Carolina sjunger på Clube de Fado.


Célia Leiria
Sångerskan är mycket aktiv på Lissabons fadoställen och uppträder på flera fadohus. Fastän hon knappast har förutsättningar för en internationell karriär, är hon en pålitlig och rutinerad artist med förankring i traditionell fado. En egenproducerad cd, Caminhos, utkom 2012.



Cláudia Aurora
Sångerskan är inte särskilt omtalad i Portugal men är ett namn i Storbitannien, där hon numera är bosatt och ett slags fadons ambassadör i det nya hemlandet. Har gjort två album. Flera Youtubefiler finns, bland annat denna med den välkända Primavera, som avslöjar en hörvärd röst en bit från eliten.



Cláudia Duarte *
Som en dokumentation av verksamheten vid Povo, en fadokrog för unga nya artister, kom för några år sedan en serie lågpris-cd där Cláudia Duarte stod för den bästa insatsen på skivan Cláudia Duarte (Discos do Povo 2012). Hon är en engagerad sångerska med förkärlek för traditionell fado, starkt uttryck och dramatisk nerv, men har också en fin röst. Som numera kan höras på fadokrogarna Fado em Si och Páteo de Alfama.


Cláudia Duarte.


Cláudia Leal
Ny sångerska som presenterade sig med skivan Quarto Crescente (Egeac/Museu do Fado 2016). Sjunger vårdat, något återhållet med lätt beslöjad röst.



Cristiana Águas
Är en annan ung sångerska med albumet Cristiana Águas (Egeac/Museu do Fado 2014) bakom sig. Sjunger uppmärksamt och nära texten med en röst som imponerar mest inför publik. God publikkontakt, sjunger på Clube de Fado i Alfama.



Cristina Branco *
Med 13 album (och två samlingsvolymer) bakom sig är Cristina Branco den mest produktiva sångartisten inom ny fado. Ingen har heller lanserat så mycket nytt material som hon. Sångerskan utgår ifrån och återvänder alltid till fadon men är inte rädd för utflykter till andra musikformer som tango och chanson. Hon är en sökande artist med ambitionen att förnya fadons repertoar och utveckla den musikaliskt. Med piano i kompet får hennes musik lätt en intimt kammarmusikalisk prägel. Hon sjunger omsorgsfullt, elegant och sensuellt med en klar lyrisk sopran och en förnämlig sångteknik. 

Hennes album är väl genomarbetade och har under senare år varit tematiskt sammanhållna. Av hennes album tycker jag bäst om Murmúrios (L’empreinte digital 1999), Ulisses (Universal 2005), Cristina Branco Live (Universal 2006), Não Há Só Tangos em Paris (Universal 2011) och Menina (Universal 2016). Samlingsalbumet Idealist (Universal 2014) om tre cd rekommenderas också. Cristina Branco är en världsartist med elegans, stark personlighet och integritet.



Cristina Branco.


Cristina Clara
Även känd som Cristina Andrade. Kompetent sångerska utan stjärnstatus, kan ibland höras på Mascote da Atalaia i Bairro Alto.



Cristina Navarro
Sångerskan tillhör inte dem som först kvalar in på listan, men för den som vill närmare lära känna fadoscenens utbud av sångerskor kan hennes enda cd Canção Verde (CNM 2009) kanske vara av intresse.



Cristina Nóbrega
Hörvärd sångerska som varit aktiv på skivmarknaden och på några få år utkommit med tre album. Sjunger återhållet och vårdat och bemödar sig om texternas kvalitet. Debutskivan Retratos (Sony Music 2010) hävdar sig väl i jämförelse med de övriga.



Cuca Roseta *
Ev av de ledande sångerskorna i dagens fado, vilket hon har blivit på kort tid. Hennes tre album så här långt är ganska olika men alla utmärkta. Cuca Roseta (Universal 2011) innehåller en blandning av gammalt och nytt, medan Raiz (Universal 2013) mest presenterar Cuca Rosetas eget material, både texter och musik, och Riû (Universal  2015) är en ”glad” skiva med lite inriktning mot modern populärmusik och brasilianskt, men den innehåller också den vackra tolkningen av José Afonsos tonsättning av Luíz de Camões-dikten Verdes São os Campos. Cuca Roseta är en lyrisk sopran med ett innerligt, omsorgsfullt sångsätt.


Cuca Roseta sjunger på kulturcentret i Belém.


Fortsättning följer den 12 september.