En diktsamling som jag då och
då tittar tillbaka till är Diktisar och
Kediter med Skoskav och Bruna bönor av Bengt Cidden Andersson. Han kom från
Kalmar, där han var född 1948, och avled förra året. Lokalt var han välkänd som
poet, särskilt kring temat fotboll som han var mycket förtjust i. Men i den här
boken handlar det inte om fotboll.
Den är utgiven av Bildningsförlaget
i Kalmar 1990. Bengt Cidden Andersson är förvisso inte en poet som man kommer
att läsa om i framtida litteraturhistoriska översikter. Han dikter är varken
särskilt djuplodande eller nyskapande. Men de har en omedelbarhet, en humor och
ibland klarsyn som är tilltalande. Jag ser i mitt exemplar av boken att det
ingår i den andra upplagan, andra tusendet. Alltså hade boken redan sålts i
över tusen exemplar då jag hittade mitt. Inte dåligt för en okänd poet!
Samtidigt ett exempel på att litteratur som förknippas med en viss region kan
gå bra där, även om den helt förbigås i nationella medier.
Bengt Cidden Andersson
skriver dock inte om Kalmar eller Småland i denna lilla bok. I stället är det
en serie dikter som beskriver tillvaron ut ett barns perspektiv. Det är ett
enkelt språk, tankar, fantasier och sammanhang som inte tillhör vuxenvärlden.
En del av dikterna berör motiv som handlar om vem och vad vi är. Som de här två
om att bli något annat än det man faktiskt blev.
Orättvist
Det är orättvist
när man inte själv
får bestämma
om man vill vara
en pojke eller flicka.
Hade jag fått bestämma
så skulle jag vara
en häst.
Trädet
Jag skulle vilja vara ett
träd.
En stor ek med grenar
nästan uppe hos stjärnorna.
Med mina rötterfötter
skulle jag glo i underjorden.
Om jag vore ett träd
skulle fåglarna och maskarna
vara mina bästa kompisar.
De ämnen som Bengt Cidden tar
upp i sin bok är sådant som ligger barnets vardag nära: vänner, släkt och
familj, Gud och religionen, naturen, varför det är som det är. Och som
återkommande tema: hur det hade varit om jag inte hade varit just den jag är
utan någon annan.
Fågeltankar
Tänk
om jag hade vingar.
Då
skulle du få
min cykel.
Som barn funderar man mycket
på hur det blir när man blir vuxen. Jag minns att mina tankar i denna fråga
handlade rätt mycket om att jag då skulle kunna äta god mat hela tiden, inte
den omväxlande kost – där allt inte var lika smakligt – som serverades hemma
och i skolan. Likafullt lever jag inte som jag då drömde om. Utan fortsätter
med en ganska omväxlande kost där allt inte är lika gott. Bengt Cidden
Anderssons barnasinne har förstås också sina drömmar om vad som händer då man
blir stor.
I min natt
När jag blir stor
och äger mycket pengar.
Då ska jag köpa
en natt
som varar länge.
I min natt
ska jag förbjuda
tandvärk.
Uppfinningar
När jag blir stor
ska jag uppfinna
skor som kan gå själva
så får dom se hur det är
att få skoskav.
Jag ska uppfinna läxböcker
som man inte behöver läsa.
Läsk som är nyttig.
Fisk som smakar persika.
Så ska jag uppfinna
en vecka
som räcker till min
veckopeng.
Gud och Jesus är närvarande i
vissa av dikterna, förmodligen för att författaren själv växte upp i en miljö
där religionen var närvarande. Jag vet inte om man kan kalla detta för en
religiös dikt. Men nog är den uttryck för ett barns syn på Gud som mänsklig.
Nyfiken
Om jag haft
ett högt klätterträd
ett sådant
som når upp till himlen
då skulle jag
klättrat upp till Gud.
Tittat in genom köksfönstret
för jag vill nämligen se
om Gud äter leverpastej
och ost med hål i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar