Maria Teresa de Noronha (1918–93) tillhörde en av Portugals äldsta adliga släkter. Hon
sjöng en fado där traditionella melodier dominerar. Hennes make, gitarristen
José António Sabrosa, skrev sånger direkt för henne som också tagits upp av
andra artister. Sabrosa var också adlig och giftermålet gjorde sångerskan till
grevinna. Hon mötte sällan publiken på fadohus och teatrar, men sjöng på
enstaka konserter och vid resor utomlands. Exempelvis kunde fursteparet Rainier
i Monaco ta del av hennes musik när hon besökte deras hem. Noronha sjöng främst
i privata sammanhang, och hennes musik spreds till publiken genom radio och
skivinspelningar.
År 1938 inbjöds hon av radiobolaget
Emissora Nacional att vara värd i ett program om fado som sändes varannan
vecka, och med undantag av en fyraårsperiod gjorde hon radioprogram ända till
år 1961. Eftersom hon inte behövde sjunga för sin försörjning kunde hon undvika
överproduktion. Resultatet är en anslående jämnhet genom hennes långa
verksamhet.
På skiva debuterade hon år 1939 och hon
spelade in sin musik in på 70-talet. En pionjärgärning är den lansering av
sånger från Coimbra som Maria Teresa de Noronha gjorde år 1961.
Hon hade en vacker sopranröst, jämn
över hela registret, med förmåga att brodera långa linjer med intrikata
ornament, utformade med en oöverträffad precision. Hade en unik behärskning av
dynamiken, från skarpa accentueringar till knappt hörbara formuleringar.
Musiken är full av spänningsskapande fördröjningar, pauser och tonfall som gör
den ständigt skiftande, lite nervig. Den detaljrika och omsorgsfullt
modellerade fraseringen kan tyda på att tolkningarna är väl genom- tänkta,
nästan komponerade. Men hon framhöll själv inspirationen och fadon som
känslouttryck: ”Jag sjunger aldrig en fado på samma sätt för att fadon definitionsmässigt
är ett budskap som skapas i ögonblicket då jag sjunger. Fadon är en spontan
sak.”
Maria Teresa de Noronha framhålls ofta
som en förebild när yngre musiker tillfrågas om vilken fado de sätter högst.
Hennes sångsätt har påverkat åtskilliga sångerskor inom den nya fadon.
Det finns mycket musik av Noronha på
Youtube. Några smakprov med fadons troligen näst största sångerska följer här.
Denna inspelning av Rosa Enjeitada från 1961 är berömd och
förekommer i många antologier med fado:
Fado das Horas är en
folkmelodi i Noronhas eget arrangemang. Inspelad 1958.
Folhas Caídas är en
sen inspelning, från 1971.
Minha Sina från
1958 med en film av en sjungande Noronha.
En traditionell fado, Fado Perseguição, ligger till grund för Minhas Penas från 1971.
En favorit är Fado da Defesa från 1969. Musiken av sångerskans man José António
Sabrosa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar