En påminnelse om den
spanske poeten Antonio Machado (1875–1939), bland annat känd som skildrare av
den andalusiska högslätten i samlingen Campos
de Castilla och senare en symbolgestalt för motståndet mot Franco under det
spanska inbördeskriget. Han dog i exil efter det att han flytt till Frankrike.
Machado berättar i sina dikter om människor och vardagsliv, ofta på
landsbygden, och många av hans dikter har en lågmäld, lite vemodig ton. De här
två dikterna är hämtade ur Ordet i tiden,
en urvalsvolym i översättning av Kjell A Johansson (FiB:s Lyrikklubb 1967).
 |
| Antonio Machado. |
Minnen från barndomen
En mörk och kall
eftermiddag
på vintern.
Skolbarnen
studerar. Regnets
entonighet bakom
rutorna.
Det är lektion. På en
plansch
visas Kain på flykt
och Abel död bredvid
en karminröd fläck.
Med sonor och ihålig
stämma
dundrar läraren, en
gammal man,
illa klädd, torr och
insjunken,
och med en bok i
handen.
Och hela barnakören
sjunger sin läxa:
tusen gånger hundra,
hundratusen,
tusen gånger tusen,
en miljon.
En mörk och kall
eftermiddag
på vintern.
Skolbarnen
studerar. Regnets
entonighet bakom
rutorna.
Ur Ensamhet (Soledades), 1903
Sommarnatt
Det är en vacker
sommarnatt.
De höga husen
i den gamla byn
har sina balkonger
öppna.
I den rymliga öde
rektangeln
tecknar symmetriskt
stenbänkar, buskar
och akacior
sina svarta skuggor i
den vita sanden.
I zenit, månen, och i
tornet
den upplysta klockans
urtavla.
Jag promenerar i
denna gamla by
ensam, som ett spöke.
Ur Kastiljanska landskap (Campos de Castilla), 1912
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar