Harriet Löwenhielm hälsar våren

Den tidigt bortgångna poeten och målaren Harriet Löwenhielm (1887–1918) tillhör väl inte giganterna i vår kulturhistoria. Men hon är heller inte bortglömd. Flera av hennes dikter tonsattes, och de flesta har någon gång hört visan Beatrice-Aurore. Dikten Skåda, skåda hur det våras är just nu mycket i takt med tiden.

Skåda, skåda hur det våras.

Snön har smultit, se och märk.

Än en gång skall vi bedåras

av de gamla underverk.

Världen lyser, jorden grönskar,

vindar gå med lätta fjät.

Kanske får jag som jag önskar,

förr än någon anar det.

Här i jordens gröna lunder

stundom himlablomster gro,

men för mig ske inga under,

fast jag villig är att tro.