Brasiliansk konst på Coleção Berardo i Lissabon

Under mitt besök på konstmuseet Coleção Berardo i Belém i Lissabon i januari visades en utställning av modern brasiliansk konst. Brasilien ­– inte är det konst man i första hand tänker på. Utan kanske Amazonfloden, väldiga regnskogar, samba, fotboll, storstäder med en förfärande brottslighet, karnevalen i Rio … men naturligtvis finns och har det funnits konstnärer i Brasilien. Landet är så pass exotiskt för européer att det kan vara intressant att se om det på några sätt sätter sin prägel på konsten.

Och nog tycker jag att det kan vara så, åtminstone när de gäller några av de äldre verken på utställningen. Här är ett litet bildsvep där jag låter bilderna tala för sig själva. De flesta av dem är något beskurna i en och annan kant, bland annat för att eliminera skuggor från ramarna. Som vanligt gäller att bilderna helst ska ses i original och att foton tagna med en enkel digitalkamera eller mobil inte ger samma intryck.

Flera av de konstnärer vars verk visades på utställningen är inte födda i Brasilien utan i andra länder, främst i Europa. Det gäller till exempel Lasar Segall (1889–1957), som kom från Litauen. De två verken här är från 10- respektive 20-talen och heter Två vänner och Sittande figur bland blommor.

Från Brasilien var Ismael Nery (1900–34) vars Figuras Sobrepostas från 1922 är en liten målning. Adjektivet soreposto betyder enligt lexikon påsydd, påsatt eller placerad över.

Anita Malfatti (1889–1964) kom också från Brasilien och hennes målning heter Interiör och är från 1925.

Med Porträtt av Berta Singerman tar vi ett tidsmässigt kliv fram till 1955, då porträttet målades av Flávio de Carvalho (1899–1973), ytterligare en brasiliansk konstnär.

Mulattkvinna med blommor av Emiliano di Cavalcanti (1897–1976). Namnet låter italienskt, men di Cavalcanti uppges på utställningen vara brasilianare. Målningen är från 1936.

Med Candido Portinari (1903–62) är det samma sak; namnet låter italienskt men tydligen var även han brasilianare. Flicka med rosett är från 1939, en liten tavla.

Samma år målade José Pancetti (1902–58), en brasiliansk konstnär med ett namn som klingar italienskt, Skog.

Ju närmare vår egen tid vi kommer, desto mer tycks de brasilianska konstnärerna närma sig de internationella konstströmningarna. Om man inte vet svaret är det svårt att gissa varifrån verken kommer. Samson Flexor (1907–71) är både europé och sydamerikan, född i det som nu är Moldavien. Geometrisk komposition från 1952 och ”Utan titel” från 1957 leder inte i första hand tankarna till Brasilien.

Detsamma kan sägas om Interiör från 1951 Maria Helena Vieira da Silva (1908–92) och med större berättigande eftersom hon faktiskt var en portugisisk konstnär som flyttade till Frankrike. Även i vårt land är hon ett ganska välkänt namn. Hennes medverkan på denna utställning motiveras av att hon länge var verksam i Brasilien.

Ivan Serpa (1923–73) målade 1962 detta stora och anslående verk som saknar titel. Han var brasilianare.

António Bandeira (1922–67) svarar för Abstraktion från 1965. Han var från Brasilien men flyttade till Frankrike.

Tomike Othake (1913–2015) började sin långa levnadsbana i Kyoto i Japan, reste till Brasilien för att hälsa på sina bröder som bosatte sig där. Det gjorde hon så småningom själv också. Verket saknar namn.

Danilo di Prete (1911–85), visst låter namnet italienskt? Så var det också. Denne italienare från Pisa hamnade i São Paulo i Brasilien. Hans verk på utställningen är från 1962 och saknar titel.

Till sist en mäktig målning från 1968 som heter Rött och svart. Konstnären Iberê Camargo (1914–94) är ett stort namn i Brasilien och ses som en mästare inom brasiliansk expressionism. Han har ett eget museum i Porto Alegre i södra delen av landet där det också finns en stiftelse som förvaltar hans verk.