Oktobersommar i Lissabon

Att besöka Lissabon i början av oktober kan vara som att resa tillbaka en och en halv månad i tiden. Klar himmel, flödande sol och en temperatur kring 27 grader. Och dagarna är förstås lite längre än i det alltmer höstlika Stockholm.

Rossiotorget i centrala Lissabon.

I bad- och turistorten Cascais, som man kommer till efter en resa på 32 minuter med tåget från Cais do Sodré i Lissabons centrum, är stränderna fulla med folk. En hel del badar verkligen också. Så ser det ut på många av de stränder som finns längs kusten in till stan.

Augusti är Europas stora semestermånad. Men ännu i början av oktober tycks semesterperioden vara i full gång i Lissabon. Sightseeingbussarna går täta turer och det övre taklösa planet är fullpackat. Digitalkamerorna klickar oupphörligt. Uteserveringarna är välbesatta. På den populära spårvagnslinjen 28, som går genom flera av Lissabons äldsta stadsdelar och som rekommenderas i varje guidebok, är vagnen full redan vid utgångspunkten vid torget Martim Moniz. Kanske skulle fler våga pröva någon annan linje? Till exempel 25 som går i samma riktning genom gamla Lissabon, men en annan väg.

12:an är en ringlinje som går genom Alfama och Mouraria till Figueiratorget.

28:an på väg genom Alfama.

Som turist i Lissabon ser jag gärna om sådant som jag redan har sett flera gånger. Men varje gång blir det också något helt nytt. Nu var det konstmuseet Gulbenkian och det väldiga Oceanário (ett av de största akvarierna i världen), som ligger tio minuters promenad från tunnelbanestationen Oriente. Oceanário med fiskar och andra vattenvarelser från olika typer av hav, från de arktiska till de tropiska, är verkligen en förstklassig sevärdhet. Dessutom något som alla åldersgrupper kan finna fascinerande.

Den som åker ut till Oriente ser också ett annorlunda Lissabon än det gamla centrum där minnena från det förflutna är så närvarande. En ny stadsdel med modernistisk, emellanåt rätt djärv arkitektur. Det kan vara roligt att gå omkring här en stund. Och konstatera att promenadytorna är generöst tilltagna, inte minst i närheten av havet.

Fadomusiken är starkt närvarande i Lissabons äldre stadsdelar och nu också på allt flera andra ställen. Allt eftersom musikens popularitet ökar även utomlands tilltar förstås risken för att man ska möta en fadomusik som är alltför turistiskt insmickrande. Den mest ”äkta”, folkmusikaliska fadon hittar man på mindre ställen där amatörer dyker upp och spontant och utan betalning framför sin musik. De dyrare fadohusen med professionella artister som är kända från skivor, turnéer och teve, lockar dem som lever på sin musik. Här kan man sitta någon meter ifrån och lyssna till musiker som kanske nästa vecka har konsert i Frankfurts konserthus eller Olympia i Paris … Denna gång hörde jag bland andra Joana Amendoeira, Aldina Duarte, Miguel Capucho, Duarte och en speciell favorit för tredje gången: underbara sångerskan Carolina, även känd som Lina Rodrigues. Det blir förhoppningsvis fler.

Carolina med basisten Paulo Paz.

PS. Värme och sol kan inte utlovas varje höst. Före mitt besök regnade det kraftigt i ett par veckors tid.