Snoilskyvägen är en
av gatorna uppkallade efter svenska författare som ligger på västra delen av
Kungsholmen. Den är uppkallad efter skalden Carl Snoilsky (1841–1903), en författare som jag minns från den
ambitiösa svenskundervisningen i skolan under mina tonår, men mindre för hans
diktning än för det ovanliga namnet som klingar lite utländskt. Men Snoilsky
var svensk. Han var också greve och diplomat, satt i Svenska akademien och
skrev och översatte främst poesi i ansenlig mängd och kring många olika ämnen.
Snoilsky var mycket internationellt sinnad och bodde under olika perioder i
Italien, Danmark, Frankrike och Tyskland. Dikten nedan finns i Tankar och toner, en samling som utgavs
1903 men de flesta dikterna i den skrevs troligen 1879. Svarta svanor:
Svarta svanor, svarta svanor
Glida som i sorgetåg,
Leta sjunkna solars skimmer
I den nattligt dunkla våg.
Mörk, liksom i eld förkolnad,
Är den rika fjäderskrud,
Näbben, stum i blodig purpur,
Ännu bär om branden bud.
Vita svanor tamt i vassen
Kryssa efter gunst och bröd.
Ut på djupet, svarta svanor
Ut, I barn av natt och glöd.
Snoilskyvägen är vackert belägen och
erbjuder fina utsikter mot Mälaren, Essingeöarna och Gröndal.
Engelbrektsgatan och
Engelbreksplan ligger på Östermalm och har fått sitt namn efter Engelbrekt Engelbrektsson (död 1436)
som var allmogeledare och rikets hövitsman. Namnen fastställdes 1885. Släkten
kom ursprungligen från Tyskland och Engelbrekt var född i Ängelsberg i närheten
av Norberg och Fagersta. Han är känd som anstiftare av ett uppror mot kungen
Erik av Pommern. Jag citerar här ur Wikipedias artikel om Engelbrekt.
”1426 uppträder Engelbrekt i
källorna och ett knappt decennium senare blev han ledare för det då utbrutna
uppror som senare skulle kallas Engelbrektsupporet. Upproret utspelas mot
bakgrund av Kalmarunionen under Eriks av Pommern styre. I senare
historieskrivning skulle Engelbrekt ställas mot kungens fogde i Västerås, Jösse
Eriksson, vilken får bära skulden för den nöd som bergslagsmännen fick lida
under hans styre. Engelbrekt fick deras uppdrag att för kungen i Köpenhamn
framlägga saken men insåg efterhand att saken inte kunde vinnas utan strid.
1433 utsåg dalkarlarna Engelbrekt till hövitsman och samma år drog Engelbrekt i
spetsen för ett uppbåd mot Västerås. Upproret lade sig efter att ett antal
rådsherrar vädjat om fred, och hela historien upprepades sedan under våren året
därpå.
Engelbrekt och de som stödde honom
förefaller åter ha förlorat hoppet om en fredlig väg till förbättring under
försommaren 1434 och vid midsommar påbörjades ett regelrätt uppror, i
eftervärldens historieskrivning kallat frihetskrig. På bara tre månader tog
Engelbrekt kontroll över i stort sett hela Sverige. Svenska rådets ledamöter
anslöt sig till upproret och kung Erik förklarades avsatt.”
Engelbrekt fick en betydande
maktställning i riket de närmaste åren efter upproret. Hans liv fick ett
dramatiskt slut då han mördades på väg till ett rådsmöte i Stockholm från
Örebro.
Thorildsplan är,
liksom Thorildsvägen, döpt efter författaren Thomas Thorild (1759–1808). Thorild var ett barn av
upplysningstiden och en ivrig förespråkare för demokrati och yttrandefrihet. Han
var påverkad av franska revoutionens idéer och sågs av de styrande som en
obekväm opponent och möjlig folkledare. 1793 dömdes Thorild till fyra års
landsförvisning. Han flyttade till Tyskland där han avled. När Thorild levde i
Stockholm var han bosatt i närheten av den plats som fått hans namn, på
Kungholmen.
Thorild var en
produktiv författare som gärna gav sin in i polemik med samtidens
kulturpersonligheter, som Johan Henrik Kellgren. Jag citerar här ur
presentationen som finns på litteraturbanken.se:
”Han eftersträvade en alltigenom
förändrad syn på litteraturen och författarrollen och kom härvid att kalla sig,
inte för skald utan för ’Autor’ – ’en präst i Naturens heliga sanning’.
Litteraturen var en alltför allvarlig sak för att lämnas åt rimsmeder och
konversatörer. Endast geniet – den stridande, kraftfulla sanningssökaren på det
litterära fältet – kunde fullt ut vara dess tjänare och hade då även rätt att
fritt söka sitt uttryck och sitt formspråk. Den fattige, föräldralöse Thorild,
som helt på egen hand skaffat sig utbildning och plats på den kulturella
arenan, adlade sitt utanförskap till storhet med en ny poesi i sak som i sin
opolerade styrka, virila kraft och mäktiga ordmusik fullständigt bröt med
tidens rådande konventioner. Thorild blev här, tillsammans med vännen Bengt
Lidner, en romantikens pionjär i Sverige. Han skisserade också sin helt egna
kanon i lärodikten Passionerna (1785) där de stora andarna har namn som Ossian,
Klopstock, Newton, Rousseau. Här förmedlas känslan av ett väldigt, odelbart
Vara, vars kraft genomströmmar ting, varelser och ord. Dikten föranledde en
strid med Kellgren vilken kallade Thorilds egensinniga hexameter
för ett ’versslag, stridande mot den i vitterheten allmänt godkända smaken’.
Kellgren såg dock poetiska löften i Thorilds diktning, om än han ej fullt kunde
omfatta dess villkorslösa krav på tvångslöshet och frihet. I dialogdikten Harmen
(1787) är Thorilds uttryck lika otämjeligt och starkt. Där möter diktaren guden
Thor, som ger honom del av sin ljungeld och gör honom till en trotsets
förespråkare. Egensinnig och okuvlig är också En Critik öfver
critiker (1791) där Thorild lägger fram grundlagarna för
granskning av litterära arbeten: att veta vad man skall döma, att döma allt
efter dess art och grad, att veta att ingenting görs för sina fels skull utan
för sitt värdes skull. Skriften är även ett angrepp på den tidigare
trätobrodern Kellgren, vars kritiska gärning Thorild såg som kitslig och
missriktad, och med vilken han nu kom att utkämpa ännu en strid. Även inom
politiken var Thorild starkt engagerad för det han såg som förnuft, sanning och
rätt. Han blev en av den franska revolutionens mest övertygade anhängare i
Sverige och menade att riksdagen borde ersättas av en ’tribunal för upplysning
och förbättring’.”
Göran Hälsinges gränd
ligger i Gamla stan och har sitt namn efter en Göran Hälsing som ägde ett hus i gränden. Namnet är mycket gammalt och
är belagt redan 1588; dessförinnan hette gränden ”Niels Helzings grend” eller ”Helzings
grenden”. Något mera tycks ingen veta om Göran Hälsing.
Tessinparken är en
ståtlig och stor park som börjar vi Valhallavägen och sträcker sig upp mot
Gärdet. Den är döpt efter Nicodemus
Tessin den äldre (1615–81), hans son Nicodmus
Tessin den yngre (1654–1728) och sonsonen Carl Gustaf Tessin (1695–1770).
Släkten kom från Stralsund i
Tyskland. Den äldre Tessin var verksam som bland annat stadsplanerare och
arkitekt och blev Stockholms förste stadsarkitekt. Även sonen var stadsarkitekt
och mest bekant om arkitekt till Stockholms slott, vidare hovman och politiker.
Av tessinarna är det den yngre som blivit mest ryktbar. Stockholms slott är
hans mest kända verk, men han svarade också för inredningen av Drottningholms
slott och flera andra byggnader som Tessin står bakom finns på andra orter i
landet. Den siste Tessin – Carl Gustaf –var politiker, diplomat och känd
konstsamlare. Släkten dog sedan ut.
Greta Garbos torg är förstås
döpt efter skådespelerskan Greta Garbo (1905–90),
född Greta Gustafsson. Det lilla torget ligger vid Katarina Bangata på Söder,
inte långt ifrån de kvarter där Garbo växte upp.
Denna berömdhet, en
av få svenskar som uppnått världsberömmelse under sin livstid, var från början
en södertjej från Blekingegatan. Släkten härstammade från Småland. Greta Garbo
fick sin första filmroll redan 1921 i En
lyckoriddare, en film som blivit tämligen bortglömd vid sidan av Garnos
större succéer, som Anna Karenina
(1927, stumfilm), Mata Hari (1932), Drottning Christina (1934), Kameliadamen
(1936) och Ninotschka (1939). Hennes
filmkarriär avslutades med Tvillingarna
från 1941.
Garbo drog sig
tillbaka från offentligheten, levde tillbakadraget i New York och gav aldrig
några intervjuer. Hon svarare inte på beundrarpost och visade sig inte vid filmpremiärer.
Hennes skygghet har i hög grad bildragit till myten om Garbo. Om hon med den
ville bli bortglömd, så lyckades hon inte. Snart påminns vi om henne också på
de nya hundrakronorssedlarna.
Bondesonsgatan är
ytterligare en av författargatorna på västra Kungsholmen. August Bondeson (1854–1906) tillhör idag väl inte bästsäljarna, men
hans mest kända verk Skollärare John
Chrounschoughs memoarer är inte helt bortglömt. Bondeson hade ett lämpligt
efternamn eftersom han var livligt intresserad av folkdiktning och
allmogeberättelser och -dikter. Han utgav insamlade berättelser och dikter och
bidrog med egna.
Därmed har jag tagit
upp över 80 gatu- och platsnamn i Stockholms innerstad som uppkallats efter
personer. Flera finns, och det kommer den som söker snart att upptäcka,
särskilt om man letar även i förorterna. Det är möjligt att jag återkommer till
idén längre fram och mera sporadiskt. Men del tolv i denna serie får tills
vidare vara en slutpunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar