Anabela
(Pires) (1976) togs för några år
sedan med i ett par antologier på cd med de främsta nya fadosångerskorna. Det
var inte en helt korrekt innehållsdeklaration. Anabela sjunger visserligen en
del fadosånger men är en populärsångerska med brett register, från musicals
till barnvisor, och det mesta hon har gjort kan snarast betecknas som melodisk
popmusik. Hon är emellertid en bra sångerska med trevlig röst, smidig frasering
och stor musikalitet.
Sången Recado a Lisboa är skriven av
teatermannen João Villaret och blev
uppmärksammad genom en inspelning med Francisco
José för över ett halvsekel sedan. Sången har sedan tagits upp av
åtskilliga andra artister. Just Anabelas version, i ett modernt arrangemang
signerat Jorge Fernando, har en
elegans och charm som gör den till min favorit. Hon kompas här av välkända
fadonamn som Ricardo Rocha,
portugisisk gitarr, Jorge Fernando, spansk gitarr, och Rodrigo Serrão, kontrabas, Tactuskvartetten
på stråkar samt ett par andra musiker.
Lisboa, querida
mãezinha,
Com o teu xaile
traçado,
Recebe esta carta
minha
Que te leva o meu
recado.
Que Deus te ajude,
Lisboa,
A cumprir esta
mensagem
De um português que
está longe
E que anda sempre em
viagem.
Vai dizer adeus à
Graça
Que é tão bela, que é
tão boa,
Vai por mim beijar a
Estrela
E abraçar a Madragoa.
E mesmo que esteja
frio
E os barcos fiquem no
rio
Parados sem navegar,
Passa por mim no
Rossio
E leva-lhe o meu
olhar.
Se for noite de São
João
Lá pelas ruas de
Alfama,
Aquece o meu coração
No fogo da tua chama.
Depois levo pela
cidade
Num vaso de
manjericos
Para matar a saudade
Desta saudade em que
fico.
Den svenska texten
nedan får betecknas som högst ungefärlig. Jag har behövt ta stora friheter för
att få till något som låter någorlunda vettigt på svenska. Kanske har då en och
annan syftning eller betydelse slirat till en aning … men sångens huvudbudskap,
kärleken till Lissabon och dess stadsdelar och sjömannens hemlängtan, lär inte
gå någon förbi.
Lissabon, kära lilla moder,
med konturen av din sjal,
ta emot detta brev från mig
som ger dig mitt meddelande.
Gud hjälpe dig, Lissabon,
att leva upp till detta budskap
från en portugis som är långt borta
och som alltid befinner sig på resa.
Han kommer att säga adjö till Graça,
som är så vackert, som är så bra.
Låt mig kyssa Estrela
och omfamna Madragoa.
Och även om det är kallt
och båtarna ligger kvar på floden,
stilla utan att segla,
passerar hon mig i Rossio
och min blick söker sig till henne.
Om natten i São João,
där vid gatorna i Alfama,
värms mitt hjärta
av elden som du åkallar.
Då ska jag ta mig genom staden
i en vas av söt basilika
för att döda vemodet,
det svårmod som jag vistas i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar