17 november 2017

Nedslag i sent på jorden (3)

Dikterna nedan är hämtade ur sent på jorden av Gunnar Ekelöf (1907–68), en samling som i sin helhet, och i de versioner som utkom, kan laddas ned från litteraturbanken.se. Det behöver knappast nämnas att de fågelbilder som finns med här egentligen inte har med dikterna att göra.



tre fågeldikter

orimmad sonett

då drömmen slocknat är det tid att vakna
min själ är slut, min stjärna inflammerad
min röda vilja sliten nog att sakna
det anförtrodda ljuset jag förskingrat

jag gräver aska under molnens bördor
i tankens ändlösa alléer; ensam
där mina fåglar störtat ner i jordens mörker
och själen stelnat till sin egen marmorbild ..

ensam i tankens ändlösa alléer
där ekot dröjer efter fjärran världar
i vilkas spår jag gräver ner mig själv ..

min ena hand som döden balsamerat
vinkar ännu vit ur gravens svarta mylla
farväl åt fåglarna som vindarna befriat.



sömn och tomhet jämna andedrag

natten faller sakta utan vingar
fåglarna slocknar i luften
vingarna faller till marken
tystnaden öppnar vinden och vingarna tystnar
stenarna sluter sig
blommorna slocknar sakta
vinden tystnar i natten och stenarna slutar

(då drömmen glasklar öppnade ditt öga
såg du hur blommorna
lutade sig mot stenarna)



expansion

mitt jag inandas himlen i anemisk svindel
och arktisk nakenhet med lungorna som vingar
min hjärna exploderar och artärerna brister
och fåglarna drunknar i luften som jag dricker
låt blodet spruta ut och färga molnen röda
tills molnen börjar sjunga i rymdernas tystnad
tills i en avlägsen detonation av färger
solen förlorar medvetandet
och gula trumpetstötar blänker
mot kopparhorisonten

där solen som sjunker glöder av min vilja
där mina händer skall strö skuggor över jorden
vars natt som nalkas är mitt ögonlock
vars stjärnor flyger ut under min panna



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar