Fado i radio på lördag och onsdag

På lördag den 28 september medverkar jag i radioprogrammet Nya klingan, som sänds i P2 klockan 15:00. Inslaget om fado och om min bok Fado – en vägvisare till musiken och musikerna (GML Förlag) kommer i den andra timmen av programmet och börjar omkring klockan 16:00. Det är en dryg halvtimme. Repris onsdag den 2 oktober klockan 13:00, det vill säga inslaget börjar då kring 14:00. Programmet kan höras på SR:s hemsida i 30 dagar efter sändning.

Utöver samtalet mellan programledaren Carin Kjellman och mig innehåller inslaget sex intressanta inspelningar med fado. Det är följande:

1. Amália Rodrigues: Marcha da Mouraria. Sångerskan (1920–1999) är fadons stora affischnamn och fungerar i detta sammanhang som något som många lyssnare känner igen. Inspelningen, från 1956, är lite ovanlig. En glad marcha, musik som förknippas med folkfester i Lissabons stadsdelar, här stadsdelen Mouraria. Musik från 1935 av Frederico de Brito (text) och Raul Ferrão (musik). Domingos Camarinha, portugisisk gitarr, Santos Moreira, spansk gitarr.

2. Fernanda Maria: Fado de Lisboa. Sångerskan är ett av fadons största namn, född 1937, har dragit sig tillbaka. Ofta är Fernanda Maria temperamentsfull eller dramatisk, men denna inspelning är lågmäld och omsorgsfull. Jag har tagit med den som ett vackert uttryck för fadons grundkänsla av melankoli och längtan, saudade. Odaterad på skivan, troligen kring 1970. Skriven av Guilherme P. Rosa. Francisco Carvalhinho, portugisisk gitarr, Martinho d’Assunção, spansk gitarr.

3. Maria Albertina: As Duas Gémeas (=”De två tvillingarna”). Exempel på fado från den tid då den slog igenom brett genom inspelningar. Denna är visserligen odaterad på skivan men låter typiskt 30-tal, troligen tidigt 30-tal. Sångerskans (1909–85) namn har jag träffat på i facklitteraturen, men hon är nästan omöjlig att hitta på skiva i dag. Detta är den enda inspelning som finns för närvarande. Text Avelino de Sousa, musik Armando Machado. Okända kompmusiker på portugisisk och spansk gitarr.  

4. Fernando Maurício: Voltei ao Cais (=”Jag återvände till kajen”). Det enda exemplet i urvalet som är en traditionell fado (Fado Menor do Porto). Maurício (1933–2003) står för en folklig, lokalt förankrad fado (stadsdelen Mouraria), som sjungs expressivt och med hård attack på vissa stavelser. Erinrar om hur många bluessångare sjunger. António Rocha (text), möjligen José Joaquim Cavalheiro Jr. (musik). Manuel Mendes och Alcino Frazão, portugisiska gitarrer, Mário Pacecho, spansk gitarr, Júlio Garcia, basgitarr. Från 1984.

5. Fernando Machado Soares: Fado dos Passarinhos (= ”Småfåglarnas fado”). Representerar den akademiska fadon i Coimbra, en manlig tradition som funnits som egen genre sedan omkring 1890. Machado Soares (född 1930) kommer från den azoriska ön Pico och blev jurist, efter revolutionen år 1974 på en hög domartjänst i Lissabon. Text António Menano, musik Alberto Menano. José Fontes Rocha, portugisisk gitarr, okänd, spansk gitarr. Från 1986.

6. Gisela João: Sei Finalmente (= ”Jag vet till slut”). Sångerskan (född 1983) representerar den unga generation som slagit igenom på bred front sedan omkring 1990. Helt ny sångerska som debuterade med ett eget album någon vecka efter att min bok hade utkommit. Ett av de stora fynden från senare år. Inspelad 2013. João Linhares Barbosa (text), Armandinho (musik). Ricardo Perreira, portugisisk gitarr, Tiago Oliveira, spansk gitarr, Francisco Gaspar, basgitarr.