Höjdpunkter inom fadon (13). Fernando Maurício, A Igreja de Santo Estêvão (1982)

Här är kyrkan som Fernando Mauricio sjunger om.

Den musik som dagens fadomusiker presenterar kan ibland bli ifrågasatt som alltför kommersiell, påverkad av annan musik eller svekfull mot fadons traditioner. Sådan kritik behövde inte Fernando Maurício (1933–2003) vara rädd för. Hans musik så ”äkta” och autentisk som någon kan önska. Han föddes och växte upp under mycket fattiga förhållanden i Mouraria i Lissabon, i den gränd där den legendariska sångerskan Maria Severa (1820–46) levde sina sista år. Han uppträdde på lokala kaféer och samlingslokaler medan han ännu arbetade som skomakare och sjöng gärna om sin stadsdel Mouraria i en repertoar som dominerades av traditionell fado. Hans expressiva, lidelsefulla sångstil må erinra om bluesartisters men är enbart påverkad av de föredömen han träffade på då han växte upp.

Fernando Maurício.

Poeten Gabriel de Oliveira, som skrivit texten till A Igreja de Santo Estêvão, kom också från Mouraria och var god vän till Maurício. Melodin är en av de mest utnyttjade traditionella fadomelodierna, Fado Vitória, komponerad av en mycket ung Joaquim Campos (1911–81). Denna textsättning används av många andra artister liksom den textversion, Povo Que Lavas no Rio, som Amália Rodrigues lanserade.

Na igreja de Santo Estêvão,

Junto ao cruzeiro do adro,

Houve em tempos guitarradas.

Não há pincéis que descrevam

Aquele soberbo quadro

Dessas noites bem passadas.

Mal que batiam trindades

Reunia a fadistagem

No adro da santa igreja.

Fadistas, quantas saudades

Da velha camaradagem

Que já não há quem a veja.

Santo Estêvão, padroeiro,

Desse recanto de Alfama,

Faz um milagre sagrado

Que voltem ao teu cruzeiro,

Esses fadistas de fama

Que sabem cantar o fado.

Inspelningen av A Igreja de Santo Estêvão från 1982 har blivit Fernando Maurícios mest spridda och ingår i flera antologier med fado. Den är emellertid inte alls enastående i hans produktion, där det finns många ungefär lika hörvärda stycken. Sankt Stefanskyrkan ligger mitt i fadokvarteren i stadsdelen Alfama. Här är inspelningen:

https://www.youtube.com/watch?v=6dx_TR6YtiU

I Sankt Stefankyrkan,

nära korset vid gården vid ingången,

var det ibland guitarradas.

Inga penslar kan måla

den underbara bilden

av kvällarna för länge sedan.

Trots treenighetsringningen

brukade fadosångare samlas

vid ingången till kyrkan.

Fadistas, så mycket längtan

efter den gamla gemenskapen

som man inte ser nu.

Sankt Stefan, beskyddare

av detta hörn av Alfama,

utför ditt heliga mirakel:

så att de kommer tillbaka till ditt kors,

dessa berömda sångare

som vet hur man sjunger fado.