Ny fado på cd

Raquel Tavares. Raquel. Sony Music. ***1/2

Raquel Tavares, född 1985, gav sin första skiva redan som fjortonåring, och efter ytterligare två album är hon en av de mera välkända yngre fadosångerskorna. Nu kommer hennes fjärde. Hon tillhör enligt min mening inte de allra bästa sångerskorna i dag och är något begränsad i omfång, sångteknik och uttryck. Men man behöver inte vara någon Cecilia Bartoli för att sjunga fado övertygande, och jag tycker att denna nya skiva är ett steg framåt eftersom Tavares hanterar sina resurser klokt och sjunger med självförtroende. Och det är ett trevligt knippe melodier hon serverar här.

Som vanligt handlar det om en blandning av gammalt och nytt. Det gamla utgörs av en ny version av en traditionell fado av Alfredo Marceneiro, vidare Eu Já Não Sei, en sentimental men vacker melodi som förknippas med Carlos Ramos, samt Frei Hermano da Câmaras Rapaz da Camisola Verde. Resten alltså nytt, och där fäster jag mig mest vid Tiago Bettencourts Gostar de Quem Gosta de Nós. Raquel Tavares har med en sång av Rui Veloso, och en av hans namne, brasilianaren Gaetano Veloso, båda musiker som inte i första hand representerar fado. Men jag tycker ändå att Tavares är en sångerska som väl tar hand om fadons motiv, stämningar och musikaliska uttryck. Hennes röst ligger ganska lågt i mellanregistret, fraseringen är enkel och rakt på sak, men hon verkar tycka om och tro på det hon sjunger, och det räcker en bra bit. Kompet med Ângelo Freire, portugisisk gitarr, André Ramos eller Bernardo Viana, spansk gitarr, och Marino de Freitas, basgitarr, fungerar bra och följsamt; några andra musiker medverkar i enstaka nummer.

Helder Moutinho. O Manual do Coração. Sony Music. ****

Helder Moutinho, som är född 1969, är yngre bror till Camané och äldre bror till Pedro Moutinho, som båda tillhör de allra bästa sångarna på dagens fadoscen. Det tycker jag också Helder Moutinho gör, fastän jag lyssnar lite oftare på hans bröders skivor. Han har ett lite bredare verksamhetsområde, är lite av en mångsysslare inom fadon, och hans skivbolag MH Música har givit viktiga bidrag till utgivningen under senare år (företagslogon finns med på omslaget här och HM Música har tydligen samverkat med Sony om denna utgåva). Helder Moutinho är som sångare mera lik Camané än Pedro; röstklangen och den omsorgsfulla hanteringen av texten är klara likheter, men Helder Moutinho har en lite dovare, lite tyngre röst.

Alla tre värnar den traditionella fadon och deras sätt att förnya fadon präglas av försiktighet; jag tror man skulle kunna säga att de hellre går på djupet i fadons uttryck än stökar om i ytan. Helder Moutinho är en eftertänksam och medveten musiker vars val av João Monge som genomgående textförfattare säkert beror på att han vill visa fram en modern fadopoet med viss utförlighet (annars är Helder Moutinho själv en fin textförfattare). Texterna rör sig kring vanliga fadomotiv och är övertygande för mig som dock har för begränsade kunskaper i språket för att förstå dem fullt ut. Helder Moutinho sjunger koncentrerat och lite inåtvänt; hans röst är fyllig och behaglig. Han kompas förtjänstfullt av Ricardo Parreira, portugisisk gitarr, Marco Oliveira, spansk gitarr, och Ciro Bertini, basgitarr.

Skivan innehåller enbart nykomponerade sånger. Men några av dem är konstruerade med den traditionella fadon som grund, och Helder Moutinho försöker här uttryckligen presentera ett slags ”ny traditionell fado”, det vill säga melodier som kan fungera som traditionell fado framöver. Detta är inte det första försöket, och det är inte lätt att lyckas. Men här tycker jag det finns förutsättningar, för skivan innehåller flera starka, attraktiva melodier. Kompositörer som Mário Laginha, Pedro da Silva Martins, Manuel Paulo, Marco Oliveira och João Gil är skickliga att skapa bärkraftiga melodier, och det är mycket möjligt att några av dem kan leva vidare utan att vara beroende av Helder Moutinho. Cara-Metade, Amor Sem Lugar, Garota da Mouraria och Fado Triste heter några av höjdpunkterna på denna skiva, som mindre kännetecknas av toppar än av en ovanlig jämnhet. Angeläget och genomtänkt.