Tavlan på väggen: Wilhelm von Gegerfelt, Vinterlandskap

I svensk konsthistoria finns det en målare som var specialist på vintermotiv, Gustaf Fjæstad (1868–1948). I Fjæstads stora målningar är snön gnistrande vit, den hänger tung på barrträdens grenar och genomskärs av djupa skidspår, och rimfrosten skänker nakna trädgrenar ett isigt hölje. Det är vintern när den är vacker. Typiska Fjæstad-målningar:

En annan vinter syns på Wilhelm von Gegerfelts (1844–1920) Vinterlandskap med gående kvinna. Här är det inte den ljusa, rena nysnövintern, utan den grå, moddiga, mörka. Himlen är stor och tungt grå, dagen är kanske på väg in i skymningen. Målningen från 1871 påminner om hur trist vintern är och hur den förvandlar landskapet till ett monotont, grått och fuktigt dunkel.

Wilhelm von Gegerfelt är en av de mera namnkunniga svenska friluftsmålarna som var verksamma decennierna kring 1900. Han kom från Göteborg, studerade vid Konstakademin i Köpenhamn, akademin i Stockholm och senare i Düsseldorf och Paris. Wikipedia säger bland annat detta om honom: ”Där (i Paris, min anm.) arbetade han sig till en helt ny teknik och blev jämte Alfred Wahlberg den förste svenske representanten för det moderna stämningslandskapet. Han gjorde studieresor till Frankrikes nordkust, till hemlandet och till Italien, målade skymning över Venedigs kajer, månsken över lagunerna, kritklippor vid engelska kanalen i gråstämning, svenska sommarnätter, allt med elegant pensel, smekande färg och livligt föredrag.”  Gegerfelt var alltså en berest man, och speciellt favoriserade han motiven från Venedig.

Wilhelm von Gegerfelt.

I Svenskt biografiskt lexikon beskrivs han bland annat på följande sätt. ”G framstår som en tidstypisk företrädare för strävandena under övergången från den i Düsseldorf härskande landskapsstilen till en mot helhetsverkan och syntes syftande naturtolkning på fransk botten. Åtminstone under någon tid synes han övat ett visst inflytande på den unge Hill. Jämte Alfred Wahlberg och Hugo Salmson kom han att tillhöra de ’gamla’ parisarna, som genom sina framgångar verkade stimulerande på de yngres ambitioner att beträda valplatsen i världsstaden. Hans måleri synes ha överensstämt med en då rådande publiksmak, och han slog snabbt igenom hos publiken. G bevarade sin position kanske främst genom sina motiv från den svenska västkusten, från Bretagne och Normandie. De var prov på ett då mera modernt sätt att tolka naturen, avgjort skiljande sig från den närmast föregående epokens. Det finns i åtskilliga av hans bästa verk drag som röjer släktskap med impressionismens ljus- och luftstudium.”

Var vinterlandskapet på bilden är hämtat kan man bara spekulera om. Det kan vara Tyskland eller Frankrike, men lika gärna det Västsverige som han gärna också skildrade. Eller Gotland kanske. Vinterlandskap med gående kvinna tillhör säkerligen inte von Gegerfelts bättre verk. Men det är en målning som är uppmuntrande att betrakta under vår och sommar; då kan man glädja sig över att vintern ännu är långt borta.