När man förr reste sällan blev varje resa mera av ett äventyr, mindre av vana än senare. De enstaka resorna gav också fler pregnanta minnesbilder, och jag kan minnas detaljer från resor för decennier sedan vars motsvarigheter från senare resor har fallit bort i glömska. Min första riktiga utlandsresa – bortsett från en kort utflykt till Köpenhamn – är så här långt i efterhand full av minnen. Vykorten påminner om dem.
Det var i högsta grad en välorganiserad resa. På Stockholms central samlades en grupp ungdomar, klev på ett tåg och efter många timmar klev de av ett annat tåg, efter byten på vägen, vid järnvägsstationen i Vevey, Schweiz. Och den fanns på vykort.
Staden är belägen mellan Montreux och Lausanne i kantonen Vaud, invid Genèvesjön. Vevey har fortfarande bara omkring 20 000 invånare. Här låg och ligger huvudkontoret för den stora livsmedelskoncernen Nestlé (det stora huset nedtill i bilden nedan). Det är en livfull, trevlig stad med utsikt över höga alptoppar på andra sidan sjön.
Här tillbringade vi tre veckor, boende hos schweiziska familjer och med ett par timmars språklektioner varje vardagsmorgon. En språkresa alltså. Ingenting som annars låg inom familjens planering eller budget, och resan hade inte varit möjlig utan hjälp av en generös släkting som hade varit mycket i Schweiz, tyckte om landet och ville att jag skulle åka dit.
Jag hamnade i La Tour-de-Peilz, en liten stad som ligger omedelbart intill Vevey, så pass nära att man lätt kunde promenera mellan orterna. Så här såg La Tour-de Peilz ut på 60-talet.
Min trevliga värdfamilj var mycket internationell, med två utflugna barn som bosatt sig i andra länder och en yngste son i min ålder som jag trivdes bra med, delvis på grund av gemensamt musikintresse, och ännu har kontakt med. Föräldrarna kom från olika länder och blandade obehindrat engelska och franska, till och med i samma mening. Jag gjorde mig lätt förstådd på engelska och med franskan blev det inte så mycket. Om jag minns rätt kortades morgonlektionerna ofta av på grund av det vackra vädret, alla ville gå och bada i den kommunala bassängen.
Under vår resa i Storbritannien 1970, som nämndes i det förra inlägget om vykort, inträffade fotbolls-VM i Mexiko. Vi hade ingen möjlighet att se Sveriges matcher mot Italien, Israel och Uruguay men ville veta vad som hände. När vi kom till ett bed & breakfast i Exeter frågade vi värden om han visste hur det gått mellan Sverige och Israel. Han visste inte, men ropade frågan vidare till sin fru som befann sig på övervåningen: ”Vet du hur det gick mellan Schweiz och Israel i fotbolls-VM?”
Utlänningars oförmåga att skilja på Sverige och Schweiz är besynnerlig. Visst finns det en namnlikhet. Vissa andra saker förenar också, som att båda är små, jämförelsevis välmående länder, kända för sin neutralitet, med storföretag som varit framgångsrika på en internationell marknad. Kanske beror sammanblandningen på att man helt enkelt inte är särskilt intresserade av länderna. Likheter finns, men skillnaderna är stora.
 |
| Vevey. |
Schweiz är ett mycket vackert land med den fantastiska alpnaturen samlad på ganska begränsad yta, det vill säga det är lätt att nå de starka intrycken på kort tid och med goda kommunikationer. Låt oss för att undvika besvärande jämförelser säga att Sverige är mycket vackert på ett annat sätt.
Schweiz var på 60-talet välmående och välskött. Landskapet kunde likna en kuperad, omsorgsfullt ansad och städad trädgård. Det var inte brist på något och fattigdom och social nöd var inte synliga på ytan i denna franskspråkiga del av landet. I vissa delar av Schweiz, inte minst kring Genèvesjön, kunde man ana att förmöget folk hade hittat sina platser. Ett bekvämt, lugnt, tryggt liv med tillgång till allt de kunde önska. Också för den tillfällige besökaren var det lätt att bli förtjust. Den modernare synpunkten att Schweiz är dyrt reflekterade vi inte över eftersom allt väsentligt redan var betalt.
Men Schweiz hade några sidor som var svåra att förstå. 1966 hade inte kvinnor rösträtt mer än i ett fåtal av kantonerna. Rösträtt för kvinnor infördes först 1971 efter en folkomröstning där nästan hälften av de röstande tyckte kvinnlig rösträtt var onödigt. Och så var det den rigorösa schweiziska banksekretessen, känd från gamla deckare och filmer. Den fungerade som sparbössa inte bara åt förmögna som tjänat sina pengar på legitima sätt, utan även för kriminella och despoter från främmande länder som plundrat sina befolkningar. Trots internationell kritik var den schweiziska banksekretessen omutlig. Därtill den strikta neutraliteten. För att den inte skulle äventyras var Schweiz inte ens med i FN – förrän 2002. Lyckligtvis har både rösträtten och bankernas agerande ändrats sedan dess.
Intill Vevey ligger Montreux. Ungefär lika stor som Vevey med ett känt kasino och en jazzfestival är staden kanske lite finare i kanten, lite mera välbärgad och elegant, ett mondänt semestermål även i våra dagar. Vid Montreux ligger Chateau de Chillon, byggt huvudsakligen på 1200-talet och ett slott sällsynt lämpat som vykortsmotiv.
Jag åkte ett par gånger med lokaltåget till Lausanne, en av Schweiz större städer med (i dag) 130 000 invånare och säte för Internationella Olympiska Kommittén. Det var förvånande att en så pass liten stad hade tunnelbana, även om stationerna mellan kustorten Ouchy och centrum inte var särskilt många (metron har byggts ut sedan dess). Lausanne är en oerhört backig stad, trevlig och omväxlande men tröttande att promenera i på grund av alla de branta backarna.
Både min kursledning och värdfamiljen ordnade utflykter till andra delar av landet. Några vykort från utflykter i Schweiz kommer att avsluta den här serien blogginlägg inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar