Nationalmuseum på Jamtli, Östersund (1)

Jamtli är ett friluftsmuseum i Östersund. Enklast beskrivs det som ett Skansen utan djur, tillkommet med samma strävan att bevara byggnader och föremål från bondesamhället när industrialiseringen med alla moderniteter trängde sig på. En viktig skillnad är att Skansen samlat objekt från hela landet, medan Jamtli är ett museum för Jämtland och Härjedalen. Här finns ändå mycket att se. Gårdar, stugor, förrådsbyggnader, en kyrka med tillhörande klockstapel, loft, härbren med mera är utspridda över ett område med vacker utsikt över Storsjön. 

Det är inte bara landsbygdens byggnader som beretts plats. Här finns också ett äldre stadskvarter, och ett tillskott är en bensinstation som ser ut som bensinstationer brukade se ut när jag var barn.

Intill Jamtli ligger en byggnad som förr hette Jämtlands läns museum, bland annat med en omfattande konstsamling. Sedan länge är Jamtli och museet sammanslagna under namnet Jamtli, och museet heter nu Gamla museet och lokalerna används för administration och förvaring. På Jamtli finns en ny stor konsthall, invigd 2018. Nytt är också samarbetet med Nationalmuseum, som i praktiken gör Jamtli till Nationalmuseums filial. Varje år ska Nationalmuseum här ställa ut konst från sina samlingar. Den utställning som nu visas fram till den 19 april 2020 heter Från gryning till skymning och visar nordisk konst från decennierna kring 1900.

Titeln ger mig omedelbart associationer till naturscenerier i olika ljus, men utställningen rymmer också så mycket annat: porträtt, bilder av människor i olika aktiviteter, bilder för barn, och så vidare. Den torrare undertiteln Nordisk konst kring sekelskiftet 1900 ger tydligare besked. Utställningen är en fin exposé över den tidens konst, med representativa verk av många av tidens mest välkända och stora konstnärer.

Vi börjar i naturen och en målning Utsikt över en sjö vid Ängelsberg i Västmanland av Olof Arborelius (1842­–1915). Ängelsberg är en liten ort i närheten av Fagersta. Arborelius kom från Dalarna och var främst känd som landskapsmålare.

Det var även Carl Trägårdh (1861–99), som kom från Skåne och vistades mycket i Tyskland och Frankrike. Landskap från Grez-sur-Loing är från 1889. Trägårdh var alltså knuten till den svenska konstnärskolonin i byn Grez-sur-Loing söder om Paris. Jag skrev om den i bloggen den 9 och 14 juli i år, i samband med en utställning på Waldemarsudde i Stockholm.

Hanna Pauli (1864–1940) svarar för en fin porträttmålning på utställningen. Studie till Vänner – Olga Björkegren-Fåhreus och Lisen Bonnier är från 1903.

Som alltid när jag avbildar konst från museer och utställningar ska framhållas att verken är bäst i verkligheten. Avbildningarna begränsar på flera sätt. Det är omöjligt att få en uppfattning om objektens verkliga storlek. I många fall är bilderna något beskurna i vissa kanter, bland annat för att undvika skuggor från ramarna. Och ljuset i lokalen kan spela spratt i form av att vissa partier ser ljusare eller mörkare än de är i verkligheten. Besökaren kan påverka intrycken genom att betrakta verken ur olika vinklar och på skiftande avstånd, men den möjligheten ges inte här. 

Bilder bakom glas erbjuder ett speciellt problem för den som vill fotografera dem. Reflexer från olika ljuskällor i glaset är oundvikliga, och i värsta fall kan även amatörfotografen avbildas som en grå skugga i fotot. Jag gjorde ändå ett försök att fotografera den glasade, betagande lilla bilden Dam som skriver brev av finländske Albert Edelfelt (1854–1905).

Ett annat fint porträtt är Elisabeth Keysers (1851–98) Självporträtt, som avbildar konstnären i arbete.

Frits Thaulow (1847–1906) är en av de mest kända norska konstnärerna under 1800-talet. Född i Kristiania (Oslo) tillbringade han mycket tid utomlands, i Frankrike, USA och Nederländerna. Den naturalistiskt orienterade konstnären sökte gärna motiv i hemlandet, som i Vid kusten, Jaeren, Norge, som han målade vid ett besök 1878.

Karl Nordström (1855–1923) var i Ovädersmoln från 1893 påverkad av fransmannen Paul Gaugain. Det stiliserade motivet är från Tjörn. Ovädersmolnen ser inte alltför hotfulla ut, och kanske är det den oroliga fågelsvärmen som lika mycket förebådar ovädret.

Typisk Zorn, kan man tänka vid åsynen av denna lilla målning Efter badet från 1895. Och visst är den av Anders Zorn (1860–1920). En av många nakna damer som tycks fångade i ögonblicket i hans måleri.

Carl Fredrik Hill (1949–1911) valde ett motiv, Blommande äppelträd, som var populärt bland svenska konstnärer som studerade och var verksamma i Frankrike. Målningen är från 1877.

Hugo Birger (1854–87) var stockholmare som i likhet med så många andra konstnärer begav sig till Paris, där han var framgångsrik och uppskattad. Målningen heter Konstnärens hustru och hans svägerska.

Dansken Michael Ancher (1849–1927) var en av Skagenmålarna. Det var även hans fru Anna Ancher, som här avbildas i Anna Ancher målar efter modell.

Den som funderar på hur många miljoner som hänger på Jamtlis väggar i Nationalmuseums utställning kan komma fram till ett svindlande belopp. August Strindberg (1849–1912) har en anslående, ganska stor målning Staden från 1902. Bara denna målning torde motsvara värdet av en lyxvilla i en Stockholmsförort – om den var till salu, vilket den inte är.

Strindbergs bild får avsluta detta bildsvep från utställningen Från gryning till skymning. Ytterligare några bilder därifrån i ett kommande inlägg.