Landskapsmåleri på Bonniers konsthall (1)

Fram till och med den 29 mars visar Bonniers konsthall i Stockholm ”landskapsmåleri förr och nu” under rubriken Träden står ljust gröna, en rad från en dikt av Göran Sonnevi. Landskap och naturmotiv har förekommit länge i svenskt måleri men de fick ett uppsving under senare delen av 1800-talet med friluftsmåleriet, som inspirerades av kontinentala, särskilt nederländska och franska, konstnärers arbeten. Målarna satt eller stod med sina attiraljer ute i naturen. Att färg fanns tillgänglig i tuber, liksom kommunikationernas utbyggnad, var förutsättningar för detta landskapsmåleri. Julia Beck (1853–1935) valde många av sina motiv i närheten av den svenska konstnärskolonin i Grez-sur-Loing utanför Paris. Bilden heter L’etang (Brume).

Så här inleds konsthallens presentation av utställningen:

Renodlade landskapsmålare avbildade förr en till synes orörd natur. Från första början fungerade naturen som en fond mot vilken gudar och hjältar representerades. Men en genre växte fram där endast naturen målades. Uttrycket ”landskap” betecknade denna konstart. Engelskans ”landscape” refererade ursprungligen till holländskt måleri där utsnitt av naturen avbildades. Av natur skapades således kultur. Människa och miljö särskildes och måleriet bidrog till att befästa gränsen. Landskapet blev en kuliss mot vilken människans konstnärliga skådespel utspelades.

På utställningen har man uppenbarligen inte försökt att få med så många konstnärer som möjligt, eller de allra mest berömda. Då skulle Bruno Liljefors ha varit ett självklart namn. I stället representeras flera av konstnärerna med flera verk. Till exempel Carl Fredrik Hill (1849–1911) vars Det ensamma trädet och Svarta granar finns att beskåda på utställningen. Båda verken målades 1878.

Med Nils Nilsson Skum (1872–1951) kommer vi närmare nutiden. Nilsson Skum var av samesläkt och skildrar i sina bilder den samiska befolkningen och naturen i den nordligaste delen av Sverige. Landskap med renhjord är från 1943.

Som Norrlandsmålare är Helmer Osslund (1866–1938) ännu mera känd. Sina motiv sökte denna mycket produktive konstnär främst bland Norrlands berg, skogar och vattendrag. Lapporten heter denna målning.

Albin Amelin (1902–1975) målade gärna praktfulla blomsterstilleben med mycket färg. Motivet Forslandskap som visas på utställningen skulle inte ha varit främmande för Osslund, men Amelins sätt att måla är helt annorlunda.

Med målare som Osslund och Amelin är vi inne i den moderna konst som nått status som bestående. En konstnär som Sigrid Hjertén (1885–1948) hör förstås också hit, och målningen som visas upp heter Bergskedjorna. Från 1933.

Lennart Rodhe (1916–2005) målade en liten tavla Skog 1944. Att den föreställer en skog är kanske inte helt självklart för alla betraktare.

När bilderna avbildas här kan man inte få någon uppfattning om deras verkliga storlek. Som alltid är det bäst att se konsten på plats. Både Helmer Osslund och Lennart Rodhes verk ovan är ganska små bilder, medan Amelin använder en större yta. Evert Lundquists (1904–94) Vågen från 1942–43 är också en stor bild, över en meter både på bredd och höjd.

Vera Nilsson (1888–1949) målade gärna landskap i en robust och kraftfull stil, inte helt olik Lundquists. Här är det ett Spanskt landskap (Coin) från 1919–20, nästan lika stor som Lundquists våg.

Mer rofylld och idyllisk är prins Eugens (1865–1947) Sädesfält mot Vättern från 1930. 

Spanskt landskap vid väg heter verket från 1916–17 av Ivan Aguéli (1868–1917). Också detta är en liten målning, inte mycket större än en A4-sida.

Till sist i detta bildsvep från utställningen Träden står ljust gröna ett verk av den skicklige landskapsmålaren Hugo Zuhr (1895–1971), Ångermanländskt landskap från 1942.

I nästa bildsvep från utställningen tar jag upp några av de verk av samtida konstnärer som visas. Hur ser nutida ögon på landskapet och naturen? 

Besök på Nationalmuseum (5).Svenskt 1800-tal

Den sista avdelningen från besöket på det renoverade Nationalmuseum innehåller svensk konst från 1800-talet och i ett par fall från 1900-talet. Här finns mycket att se, en stor variation både i måleristilar och motiv. Friluftsmåleriet slår igenom under 1800-talet och därmed blir den svenska naturen under olika årstider fångad på många bilder. Därtill porträtt, interiörer från skiftande miljöer, historiska motiv och mycket annat.

Den svenska naturen skildras ofta som en oförstörd idyll hos Edvard Bergh (1828–80), en ledande landskapsmålare under mitten av seklet. Sommarlandskap heter målningen från 1873.

Oscar Törnå (1842–94) var en annan viktig svensk landskapsmålare, ursprungligen från Östergötland. Han levde en tid i Tyskland och senare i Frankrike och inspirerades främst av det franska friluftsmåleriet. Sommarlandskap från Fontainebleau målades 1876.

En av museets ståtligaste målningar är för denna betraktare Trädet och flodkröken III, Frankrike av Carl FredrIk Hill (1849–1911). Målningen, som är gjort året efter Törnås, hämtar också sitt motiv från Fontainebleauskogen utanför Paris. Vid denna hade fotografin erbjudit ett annat sätt att avbilda, och Hill anses i denna målning varit inspirerad av den samtida fotokonsten.

August Strindberg var väldigt samtida med Hill. Det är ett annat slags natur vi möter i Strindbergs dramatiska målningar, som i Marin från 1894. Strindberg återkom ofta till havet och molnen som motiv.

Vattnet är också närvarande i Julia Becks (1853–1935) verk. Hon tillhörde en tid den svenska konstnärskolonin i byn Grez-sur-Loing (se vidare bloggen den 14 juli 2019) och fängslades av ljusets skiftningar och dagrar i floden Risle. Som i Sista solstrålen från 1888.

Ett naturfenomen som sällan avbildas i målningar är norrskenet. Ständigt i rörelse låter det sig inte detaljstuderas som ett landskap. Anna Boberg (1864–1935) försökte ändå fånga det i Norrsken, Studie från Nordlandet. Och med Nordlandet menas norra Norge.

Vi befinner oss fortfarande utomhus på en äldre målning med historiskt motiv, Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen av Carl Wahlbom (1810–58). Målningen är från 1855. Mycket dramatik i bilden där den berömda Lützendimman omger de stridande gestalterna.

En lugnare, mer inbjudande utomhusmiljö är trädgården där frukosten är uppdukad i Hanna Paulis (1864–1940) Frukostdags från 1887. I dag är detta en målning med förföriskt ljusspel i en fin morgonstämning, men då den först presenterades fanns det kritiker som inte uppskattade den, utan såg den som konstig och obehagligt modern.

Bordet är på väg att dukas också i Fanny Brates (1861–1940) Namnsdag, en målning som är gjord 1902 men hade kunnat vara helt samtida med Hanna Paulis. Det är en idyllisk bild som vittnar om harmoni och lycklig barndom.

Flickan på bilden nedan heter Carolina Mandorff och så heter även målningen av Per Krafft den yngre (1777­–1863), utförd 1806. Per Krafft var som så många andra svenska konstnärer under 1800-talet en tid i Frankrike och blev, förstås, påverkad av franskt porträttmåleri.

Hur såg en konstnärs bostad ut under detta sekel? Kanske som på Carl Stefan Bennets (1800–78)  Interiör från konstnärens bostad från 1867. Tydligen hade Bennet det någorlunda bra ställt och generöst med konst på hemmets väggar.

Ett liknande motiv har Emanuel Lindgren (1866–1940) fångat i målningen I ateljén från 1894. Vem det är som målar på bilden är oklart. Kanske målarens hustru?

Mina Carlsson-Bredberg (1857–1943) har ett annat motiv i hemmiljö. Vid pianot vittnar om att musik är något man mycket väl kan bli bekant med i låg ålder.

Till sist ett par bilder från 1900-talet och en ny tids konst, med få anknytningar till 1800-talets realistiska och romantiska strömningar. Otto G. Carlsund (1897–1948) målade  Brandsoldaten år 1926 och Sigrid Hjertén (1885–1948)  Utsikt över Slussen sju år tidigare. Efter att ha sett dessa modernistiska verk kanske man känner för att följa upp 1900-talets konst närmare nutiden. Och då ligger Moderna Museet på Skeppsholmen på behändigt promenadavstånd.

Besök på Nationalmuseum (4). Utländskt 1800-tal

1800-talets konst har ett generöst utrymme på det renoverade Nationalmuseum. I detta bildsvep finns bara en mindre del av målningarna med, men ändå så många att jag presenterar dem i två avsnitt. En indelning som ligger nära till hands är den mellan utländskt och svenskt. Och här är några utländska målningar i romantisk eller realistisk stil och ett par som vittnar om att modernismen är i antågande. 

Italien har på olika sätt varit inspirationskälla till de fyra första bilderna i denna avdelning. Italiensk renässans är en av konsthistoriens höjdplatåer med många stora namn vars verk kan beskådas i kyrkor, palats och museer i Italien och utomlands. Tintoretto var en av högrenässansens mest produktiva mästare, verksam i Venedig, och på bilden kan vi se Tintoretto tillsammans med författaren Pietro Aretino. Eller i alla fall hur den franske konstnären Pierre-Nolasque Bergeret (1782–1863) föreställde sig mötet. Målningen från 1822 heter Pietro Aretino i Tintorettos ateljé.

Eugen Napoleon Neurether (1806–82) heter en tysk målare som valt en stadsbild från Rom, Utsikt mot Pincio och Palazzo Zuccari. Målningen säger en hel del om hur Rom kunde se ut under 1830-talet.

Henri Harpignies (1819–1916) var en fransk målare som uppskattade Italiens natur. Vy mot Capri heter målningen från 1853.

Ett syditalienskt landskap möter oss också i tyske Karl Morgensterns (1811–93)  Vy mot Amalfi från Grotta dei Cappuccini från 1834–37. Målaren har suttit i grottans öppning och arbetat och skuggan i grottöppningen kontrasterar mot det varma solljuset i utsikten.

Två träd som kunde ha stått i en svensk skogsbacke, men faktiskt växte i en tysk, avbildades av Karl Julius von Leypold (1806–74) år 1832. Bilden heter  Ek och björk, vår.

Tyskt är också motivet i  Dresden i solnedgång, av en norsk konstnär, Knud Baade (1808–79). Baade besökte München 1845 och stannade där resten av sitt liv. Denna bild målades några år tidigare, 1838. I Tyskland blev Baade en uppskattad och framgångsrik målare i romantisk stil, med dramatiska kustmotiv, månskensbilder och solnedgångar som denna.

Skådespelerskan Sarah Bernhardt var en kulturell ikon under slutet av 1800-talet. Konstnären som avbildade henne här heter Jules Bastien-Lepage (1848–84).

Alfred Stevens (1823–1906) var belgare och en välkänd salongsmålare med många kvinnliga elever, varav en var Carin Larsson, Carl Larssons hustru. Vad bilden nedan egentligen har att berätta kan man undra. Vad händer i nästa ögonblick? Målningen heter  Nyfiken, från omkring 1870.

Fransmannen Charles Chaplin (1825–91), ej att förväxla med den senare engelske komikern med mera, var en porträttmålare påverkad av 1700-talets porträttkonst. Bilden heter  Pälshalsbandet, från 1870-talet.

Från Frankrike kom också Berthe Morisot (1841–95) vars I Boulognerskogen från 1870-talet ger ett modernare intryck. Morisot stod för ett nytt slags måleri, impressionismen, och hon ställde flera gånger ut sin konst tillsammans med andra ledande impressionister.

Att en ny tid är på väg kan man också ana i en målning som Auguste Renoirs (1841–1919)  La Grenouillére. Det var ett flytande kafé i en förort till Paris, enligt författaren Guy de Maupassant fullt av prostituerade unga kvinnor i moderiktig klädsel och lika modemedvetna unga män.

Ett betydande namn inom impressionismen är Alfred Sisley (1839–99). På Nationalmuseum finns  Vid Loings stränder från 1896 till beskådande.

Till sist i denna avdelning ett verk av Paul Cézanne (1839–1906). Stilleben med figurin är målad på tröskeln till det nya seklet. I det sista bildsvepet från det renoverade Nationalmuseum kommer tröskeln att passeras av ett par svenska konstnärer. Även om tyngdpunkten även där ligger på 1800-talet.

Nationalmuseum på Jamtli, Östersund (2)

Här är ytterligare några bilder från utställningen Från gryning till skymning som visas på Jamtli i Östersund fram till den 19 april 2020. Utställningen är ett resultat av Jamtlis samarbete med Nationalmuseum. Verk ur Nationalmuseums samlingar kommer att ställas ut på Jamtli varje år. Från gryning till skymning innehåller verk av nordiska konstnärer verksamma decennierna kring 1900.

Skildringar av arbetslivet, av arbetare under en vanlig arbetsdag, tillhör inte de vanligaste motiven under denna tid. Men de finns. Axel Jungstedts (1859–1933) stora målning I stenbrottet. Motiv från Schweiz är från 1886. Jungstedt var stockholmare och levde länge i Frankrike.

Ett annat slags arbete skildras i Oscar Björcks (1860–1929) Middagsfodring i en ladugård från 1890. Många svenska konstnärer vid denna tid reste till Frankrike för att lära och hämta intryck. Det gjorde Björck också, men han vistades även i Skagens konstnärliga miljö, men motivet på denna stora tavla har han troligen hittat i Sverige.

Arbete handlar det om även i Banvakten av danske Laurits Andersen Ring (1854–1933), men arbetet, som det framstår av bilden, verkar inte alltför betungande. Andersen Ring är framförallt känd som en skildrare av livet på den danska landsbygden.

Andersen Ring svarar också för en fin liten målning Sällskap i kvällsbelysning från 1886. På bilden som den avbildas här är det inte bara kvällsbelysningen som kommit med utan även några lätta, ljusa partier som beror på belysningen i utställningslokalen. Återigen: verken är bäst att se i verkligheten där betraktaren kan pröva olika avstånd och vinklar.

Elsa Backlund-Celsing (1880–1974) var född i Ryssland och fick en grundläggande konstnärlig utbildning i St. Petersburg innan hon flyttade till Sverige 1912 i samband med sitt giftermål. Hon är mest bekant som porträttmålare och för interiörer. På Jamtliutställningen finns Kaffebordet dukas, en idyllisk och ”glad” bild, i borgerlig familjemiljö, troligen från 1916. De som ser den kan komma att tänka på senare barnboksillustratörer som Elsa Beskow, Jenny Nyström och Ilon Wikland.

Alfred Bergström (1869–1930) kom från Stockholm och valde gärna motiv från hemstaden och från Mellansverige. Särskilt fängslad var han av snömotiv. Bilden på den aktuella utställningen heter Vintermotiv vid Stockholms ström och visar konstnärens hantering av solljusets spel över snön.

Ernst Josephson (1851–1906) sökte ibland enkla och vardagliga motiv, inspirerad av den franske konstnären Jules Bastien-Lepage. Byskvaller heter målningen, och även om det inte sägs kan man misstänka att de samspråkande kvinnorna finns någonstans i en fransk by.

Karl Nordström (1855–1923) hyrde länge ett hus i den bohusländska skärgården. Kyrkesund som ligger mellan öarna blev ett återkommande motiv. Med starka och klara färger har konstnären här fångat skymningsljuset.

Herman Wedel (1875–1948) var en dansk konstnär som visar ett porträtt av Hjalmar Söderberg. Kanske träffade han på författaren sedan denne flyttat till Köpenhamn. Bilden av den ensamme diktaren vid sina drycker som han hade ett alltför varmt förhållande till ger ett lite vemodigt intryck, en stämning som Hjalmar Söderbergs romaner inte är främmande för.

Ett annat intressant porträtt är målat av norrmannen Erik Werenskiold (1855–1938). Motivet, kompositören Edvard Grieg 1892, har ett drömskt och sökande uttryck.

Carl Gustaf Hellqvist (1851–90) var en karriärslysten konstnär som satsade på historiska motiv, som i den stora målningen Peder Sunnanväders och Mäster Knuts skymfliga intåg i Stockholm 1526. ”Scener som denna, som illustrerat historieböcker och format ett helt folks bild av hur historiska ögonblick såg ut, är ju i själva verket rena påhitt”, skriver museet i sin kommentar. Men nog hade Hellqvist sinne för det dramatiska.

Därmed avslutas bildsvepet från utställningen Från gryning till skymning på Jamtli i Östersund. Vad ska man sedan göra för att smälta intrycken? Varför inte ta en sväng runt Jamtlis friluftsmuseum, titta på de insamlade byggnaderna och föremålen, till exempel den gamla lanthandeln, och beundra utsikten över Storsjön?