Trähusen i centrala Östersund

Bilden upptill är tagen från toppen av Frösötornet, ett torn varifrån man har strålande utsikt över Storsjöbygden och delar av den jämtländska fjällvärlden. Bilden visar det lilla samhället Lugnvik utanför Östersund. Som synes finns det gott om skog i trakten, och så är det på de flesta håll i Norrland. Skogen har nyttjats som byggnadsmaterial i många norrländska orter, och trähus är därför ett karakteristiskt inslag i många städer och andra orter. De sätter också sin prägel på de centrala delarna av Östersund.

Det var 1786 som Östersund grundades, under Gustav III:s regim. Det är alltså ingen gammal stad. Under de första decennierna växte den dessutom mycket långsamt, med bara ett fåtal personer årligen, och Frösön, som länge hade varit centralorten i Jämtland, var sedan hundratals år både större och mera välmående, bland annat för att det fanns bra odlingsmark där. Östersund blev residensstad 1810, men det dröjde ytterligare flera decennier innan staden växte till.

De gamla trähusen i Östersunds centrala delar är alltså inte urgamla. När de byggdes är svårt att säga, en de representerar en äldre byggnadsstil och kan ha tillkommit decennierna kring 1900. Den viktigaste affärsgatan är Prästgatan, där flera av dem finns, och ännu flera på de parallella Storgatan och Köpmangatan som ligger längre ner på sluttningen mot Storsjön. De är inte unika, liknande byggnader finns i andra norrländska städer, men de skiljer sig från den bebyggelse jag är van vid i Stockholmstrakten och de är charmiga och dekorativa inslag i stadsbilden.

De flesta av dem är målade i ljusa kulörer, snygga och välskötta. De har, som allt annat, mött modernare tider och de som ursprungligen bebodde husen kunde knappast tänka sig att de långt senare skulle husera sådant som en modern skönhetssalong, teknikfirman Kjell & Company eller en butik med asiatiska matvaror.

Trähus var åtminstone förr eldfängda. Många bränder har ägt rum i norrländska städer. Någon förödande brand ingår dock inte i centrala Östersunds historia. Trähusen som vi i dag ser på en promenad genom centrum är förhoppningsvis impregnerade med något som skyddar dem från elden.

1700-tal på Jamtli, Östersund

Som framgått av blogginlägg från den 31 augusti och 5 september 2019 är friluftsmuseet Jamtli i Östersund nu filial till Nationalmuseum där objekt ur dess samlingar visas. Den gången gällde det nordisk konst från decennierna kring 1900. För närvarande visas en utställning som heter 1700-tal Sverige och Europa och som belyser strömningar inom 1700-talets konst och hur Sverige påverkades av kontinentens konst. Utställningen visas fram till den 11 april nästa år. I den nya konsthallen finns inte bara bildkonst från epoken utan också andra föremål som möbler, porslin, miniatyrporträtt med mera.

Sverige påverkades av och kommunicerade med kontinenten inom konsten, men också inom andra kulturområden. Exempelvis uppträdde en italiensk sångerska, Teresa Vendoni, på den unga Stockholmsoperan i slutet av seklet. Det är Karl Fredrik von Breda (1759–1818) som målat henne på scenen.

Breda gjorde också porträttet av skådespelaren Joseph Sauze Desguillon.

Bilderna i detta inlägg är fotograferade med en vanlig mobiltelefon och bör, som alltid, helst ses i verkligheten. En del av dem är något beskurna i kanterna, bland annat för att eliminera skuggor från ramarna. Att ljuset över vissa av bilderna är något ojämnt beror på belysningen i lokalen.

En porträttgrupp från slutet av 1760-talet är tillskriven Georg Desmarées (1697–1776). Det främmande namnet till trots var han svensk. Vilka som avbildas på bilden är okänt.

1700-talets måleri är för många inte lika intressant som senare tiders. Här finns inte mycket till landskapsmotiv och 1800-talets friluftsmåleri låg en bit fram i tiden. Desto flera porträtt, och de som porträtterades var folk som kunde betala tidens främsta konstnärer, det vill säga individer ur överklassen. Det finns förstås ändå skäl att uppmärksamma den överlägsna hantverksskickligheten hos en konstnär som Alexander Roslin (1718–93), som gjorde porträttet som möjligen förställer Madame Deshanges när han var i Paris.

Carl Gustaf Pilo (1714–93), samtida med Roslin, målade den danska drottningen Caroline Mathilde omkring 1770.

Per Krafft den yngre (1777–1863) målade porträttet av en historisk person, den bysantinske generalen Belisarius som levde på 500-talet. Även Krafft var utbildad och verksam i Paris.

Det är en kraftig manlig dominans bland de visade konstnärerna. Inte så konstigt eftersom få kvinnor målade på den tiden. Men en ledande porträttör i Paris förnäma kretsar var Elisabeth Louise Vigée-Lebrun (1755–1842) som kom till Stockholm under 1780-talet. Porträttet föreställer en prinsessa som hette Auguste Friederike.

Utöver porträtten av överheten förekom bilder av tjänstefolk som är betydelsefulla som dokumentation om hur folk såg ut och klädde sig. Pehr Hilleström den äldre (1732–1816) var en av seklets främsta svenska målare. I målningen Jungfru köper en kärleksvisa har han avbildat en piga. (Det ljusa fältet till höger beror på belysningen i lokalen.)

Hilleström svarar också för en imponerande bild från hovlivet, Lektyr på Drottningholm. Den ryska kejsarinnan Kararina den Stora står i centrum och en läsande man presenterar en hyllningsdikt av Voltaire till henne.

Även barn kunde vara motiv. Per Krafft den äldre (1724–93) gjorde Läsande gosse 1758. Krafft tillhörde också de konstnärer som vistades i Paris. Där tog han lektioner för Roslin.

Motiv från antiken visas också i samlingen som ställs ut på Jamtli. Bénigne Gangeraux (1756­–95) har gjort Den blinde Oidipus anbefaller sin familj åt gudarna. Konstnären var fransman och verksam i Italien, har inte så mycket med Sverige att göra. Men just denna målning köptes av Gustaf III när han besökte konstnärens ateljé.

Priamus begär Hektors lik av Akilles har också hämtat motivet från antikens litteratur, i det här fallet Homeros Iliaden. Konstnären är Louis Masreliez (1748­–1810) som hade en fransk pappa men själv var svensk, ofta i kontakt med Frankrike och Italien. Målningen är ofullbordad men anslående ändå.

Som sagt: landskap tillhör inte det vanligaste i 1700-talets måleri, inte heller stadsbilder. Men Elias Martin (1739–1818) var en av dem som ibland sökte sina motiv i naturen. Han vistades två längre perioder i England. Denna bild, ett landskap från Mistley Hall i Essex, gjordes 1772, under Martins första besök i England.

Finns det någon stad som är så mycket avbildad som Venedig? Johan Richter (1665–1745) gav sin bild från San Giorgo Maggiore år 1715.

På utställningen finns också en hel del mindre och mer anspråkslösa verk i form av akvareller, tuschlaveringar och teckningar. De är också roliga att ta del av. Något säger mig att den berömde skulptören Johan Tobias Sergel (1740–1814) hade en viss humor. Överst Sevenbom rakar sig, nedtill Middag hos Friedrich August Internari, Sachsens sändebud och hans hustru jämte den landsflyktige polacken Jan Potocki.

Till sist en bild ur hemmiljö, En katt och två hundar sovande i en soffa, av Jean Eric Rehn (1717–93).

Konstutställningen kan med fördel kombineras med en promenad på det sevärda Jamtliområdet, fullt av kulturhistoriska byggnader och utsikt över Storsjön.

Nationalmuseum på Jamtli, Östersund (2)

Här är ytterligare några bilder från utställningen Från gryning till skymning som visas på Jamtli i Östersund fram till den 19 april 2020. Utställningen är ett resultat av Jamtlis samarbete med Nationalmuseum. Verk ur Nationalmuseums samlingar kommer att ställas ut på Jamtli varje år. Från gryning till skymning innehåller verk av nordiska konstnärer verksamma decennierna kring 1900.

Skildringar av arbetslivet, av arbetare under en vanlig arbetsdag, tillhör inte de vanligaste motiven under denna tid. Men de finns. Axel Jungstedts (1859–1933) stora målning I stenbrottet. Motiv från Schweiz är från 1886. Jungstedt var stockholmare och levde länge i Frankrike.

Ett annat slags arbete skildras i Oscar Björcks (1860–1929) Middagsfodring i en ladugård från 1890. Många svenska konstnärer vid denna tid reste till Frankrike för att lära och hämta intryck. Det gjorde Björck också, men han vistades även i Skagens konstnärliga miljö, men motivet på denna stora tavla har han troligen hittat i Sverige.

Arbete handlar det om även i Banvakten av danske Laurits Andersen Ring (1854–1933), men arbetet, som det framstår av bilden, verkar inte alltför betungande. Andersen Ring är framförallt känd som en skildrare av livet på den danska landsbygden.

Andersen Ring svarar också för en fin liten målning Sällskap i kvällsbelysning från 1886. På bilden som den avbildas här är det inte bara kvällsbelysningen som kommit med utan även några lätta, ljusa partier som beror på belysningen i utställningslokalen. Återigen: verken är bäst att se i verkligheten där betraktaren kan pröva olika avstånd och vinklar.

Elsa Backlund-Celsing (1880–1974) var född i Ryssland och fick en grundläggande konstnärlig utbildning i St. Petersburg innan hon flyttade till Sverige 1912 i samband med sitt giftermål. Hon är mest bekant som porträttmålare och för interiörer. På Jamtliutställningen finns Kaffebordet dukas, en idyllisk och ”glad” bild, i borgerlig familjemiljö, troligen från 1916. De som ser den kan komma att tänka på senare barnboksillustratörer som Elsa Beskow, Jenny Nyström och Ilon Wikland.

Alfred Bergström (1869–1930) kom från Stockholm och valde gärna motiv från hemstaden och från Mellansverige. Särskilt fängslad var han av snömotiv. Bilden på den aktuella utställningen heter Vintermotiv vid Stockholms ström och visar konstnärens hantering av solljusets spel över snön.

Ernst Josephson (1851–1906) sökte ibland enkla och vardagliga motiv, inspirerad av den franske konstnären Jules Bastien-Lepage. Byskvaller heter målningen, och även om det inte sägs kan man misstänka att de samspråkande kvinnorna finns någonstans i en fransk by.

Karl Nordström (1855–1923) hyrde länge ett hus i den bohusländska skärgården. Kyrkesund som ligger mellan öarna blev ett återkommande motiv. Med starka och klara färger har konstnären här fångat skymningsljuset.

Herman Wedel (1875–1948) var en dansk konstnär som visar ett porträtt av Hjalmar Söderberg. Kanske träffade han på författaren sedan denne flyttat till Köpenhamn. Bilden av den ensamme diktaren vid sina drycker som han hade ett alltför varmt förhållande till ger ett lite vemodigt intryck, en stämning som Hjalmar Söderbergs romaner inte är främmande för.

Ett annat intressant porträtt är målat av norrmannen Erik Werenskiold (1855–1938). Motivet, kompositören Edvard Grieg 1892, har ett drömskt och sökande uttryck.

Carl Gustaf Hellqvist (1851–90) var en karriärslysten konstnär som satsade på historiska motiv, som i den stora målningen Peder Sunnanväders och Mäster Knuts skymfliga intåg i Stockholm 1526. ”Scener som denna, som illustrerat historieböcker och format ett helt folks bild av hur historiska ögonblick såg ut, är ju i själva verket rena påhitt”, skriver museet i sin kommentar. Men nog hade Hellqvist sinne för det dramatiska.

Därmed avslutas bildsvepet från utställningen Från gryning till skymning på Jamtli i Östersund. Vad ska man sedan göra för att smälta intrycken? Varför inte ta en sväng runt Jamtlis friluftsmuseum, titta på de insamlade byggnaderna och föremålen, till exempel den gamla lanthandeln, och beundra utsikten över Storsjön?

 

Nationalmuseum på Jamtli, Östersund (1)

Jamtli är ett friluftsmuseum i Östersund. Enklast beskrivs det som ett Skansen utan djur, tillkommet med samma strävan att bevara byggnader och föremål från bondesamhället när industrialiseringen med alla moderniteter trängde sig på. En viktig skillnad är att Skansen samlat objekt från hela landet, medan Jamtli är ett museum för Jämtland och Härjedalen. Här finns ändå mycket att se. Gårdar, stugor, förrådsbyggnader, en kyrka med tillhörande klockstapel, loft, härbren med mera är utspridda över ett område med vacker utsikt över Storsjön. 

Det är inte bara landsbygdens byggnader som beretts plats. Här finns också ett äldre stadskvarter, och ett tillskott är en bensinstation som ser ut som bensinstationer brukade se ut när jag var barn.

Intill Jamtli ligger en byggnad som förr hette Jämtlands läns museum, bland annat med en omfattande konstsamling. Sedan länge är Jamtli och museet sammanslagna under namnet Jamtli, och museet heter nu Gamla museet och lokalerna används för administration och förvaring. På Jamtli finns en ny stor konsthall, invigd 2018. Nytt är också samarbetet med Nationalmuseum, som i praktiken gör Jamtli till Nationalmuseums filial. Varje år ska Nationalmuseum här ställa ut konst från sina samlingar. Den utställning som nu visas fram till den 19 april 2020 heter Från gryning till skymning och visar nordisk konst från decennierna kring 1900.

Titeln ger mig omedelbart associationer till naturscenerier i olika ljus, men utställningen rymmer också så mycket annat: porträtt, bilder av människor i olika aktiviteter, bilder för barn, och så vidare. Den torrare undertiteln Nordisk konst kring sekelskiftet 1900 ger tydligare besked. Utställningen är en fin exposé över den tidens konst, med representativa verk av många av tidens mest välkända och stora konstnärer.

Vi börjar i naturen och en målning Utsikt över en sjö vid Ängelsberg i Västmanland av Olof Arborelius (1842­–1915). Ängelsberg är en liten ort i närheten av Fagersta. Arborelius kom från Dalarna och var främst känd som landskapsmålare.

Det var även Carl Trägårdh (1861–99), som kom från Skåne och vistades mycket i Tyskland och Frankrike. Landskap från Grez-sur-Loing är från 1889. Trägårdh var alltså knuten till den svenska konstnärskolonin i byn Grez-sur-Loing söder om Paris. Jag skrev om den i bloggen den 9 och 14 juli i år, i samband med en utställning på Waldemarsudde i Stockholm.

Hanna Pauli (1864–1940) svarar för en fin porträttmålning på utställningen. Studie till Vänner – Olga Björkegren-Fåhreus och Lisen Bonnier är från 1903.

Som alltid när jag avbildar konst från museer och utställningar ska framhållas att verken är bäst i verkligheten. Avbildningarna begränsar på flera sätt. Det är omöjligt att få en uppfattning om objektens verkliga storlek. I många fall är bilderna något beskurna i vissa kanter, bland annat för att undvika skuggor från ramarna. Och ljuset i lokalen kan spela spratt i form av att vissa partier ser ljusare eller mörkare än de är i verkligheten. Besökaren kan påverka intrycken genom att betrakta verken ur olika vinklar och på skiftande avstånd, men den möjligheten ges inte här. 

Bilder bakom glas erbjuder ett speciellt problem för den som vill fotografera dem. Reflexer från olika ljuskällor i glaset är oundvikliga, och i värsta fall kan även amatörfotografen avbildas som en grå skugga i fotot. Jag gjorde ändå ett försök att fotografera den glasade, betagande lilla bilden Dam som skriver brev av finländske Albert Edelfelt (1854–1905).

Ett annat fint porträtt är Elisabeth Keysers (1851–98) Självporträtt, som avbildar konstnären i arbete.

Frits Thaulow (1847–1906) är en av de mest kända norska konstnärerna under 1800-talet. Född i Kristiania (Oslo) tillbringade han mycket tid utomlands, i Frankrike, USA och Nederländerna. Den naturalistiskt orienterade konstnären sökte gärna motiv i hemlandet, som i Vid kusten, Jaeren, Norge, som han målade vid ett besök 1878.

Karl Nordström (1855–1923) var i Ovädersmoln från 1893 påverkad av fransmannen Paul Gaugain. Det stiliserade motivet är från Tjörn. Ovädersmolnen ser inte alltför hotfulla ut, och kanske är det den oroliga fågelsvärmen som lika mycket förebådar ovädret.

Typisk Zorn, kan man tänka vid åsynen av denna lilla målning Efter badet från 1895. Och visst är den av Anders Zorn (1860–1920). En av många nakna damer som tycks fångade i ögonblicket i hans måleri.

Carl Fredrik Hill (1949–1911) valde ett motiv, Blommande äppelträd, som var populärt bland svenska konstnärer som studerade och var verksamma i Frankrike. Målningen är från 1877.

Hugo Birger (1854–87) var stockholmare som i likhet med så många andra konstnärer begav sig till Paris, där han var framgångsrik och uppskattad. Målningen heter Konstnärens hustru och hans svägerska.

Dansken Michael Ancher (1849–1927) var en av Skagenmålarna. Det var även hans fru Anna Ancher, som här avbildas i Anna Ancher målar efter modell.

Den som funderar på hur många miljoner som hänger på Jamtlis väggar i Nationalmuseums utställning kan komma fram till ett svindlande belopp. August Strindberg (1849–1912) har en anslående, ganska stor målning Staden från 1902. Bara denna målning torde motsvara värdet av en lyxvilla i en Stockholmsförort – om den var till salu, vilket den inte är.

Strindbergs bild får avsluta detta bildsvep från utställningen Från gryning till skymning. Ytterligare några bilder därifrån i ett kommande inlägg.