17 juni 2014

Historiskt i parti och minut

Många morgnar börjar jag med frukost och Gomorron Sverige på SVT kanal 1, ett magasin med nyheter, lokalnyheter, väder och andra inslag i form av korta reportage, intervjuer och samtal. Det kan vara intressant att ta del av tips om litteratur och film eller lyssna på de små diskussioner som förekommer i paneler som tar upp kultur och politik. På måndagen är det några sportjournalister som samtalar om helgens sporthändelser. Vilka som deltar varierar, men återkommande är Tommy Engstrand, DN:s Johan Esk och journalisten och redaktören Pamela Andersson.

Jag har länge förvånats över att så mycket i idrottens värld är historiskt. Även för Gomorron Sverige-panelen är det mesta som händer av historisk betydelse. Om Norrköping slår Halmstad med 2–1 i fotboll och det avgörande målet görs i 67:e minuten så är det ett historiskt resultat, eftersom det aldrig tidigare har hänt att det blivit 2–1 mellan lagen just i den 67:e minuten. Om en svensk golfare blir fyra i en japansk stortävling är det också historiskt eftersom ingen tidigare svensk blivit fyra i just den tävlingen. Och så vidare. De flesta segrar är historiska. Alla rekord är det naturligtvis.
Nu under fotbolls-VM i Brasilien kommer de historiska händelserna i en strid ström. Historiskt var det förstås att Bosnien-Hercegovina spelade sin första VM-match någonsin. Att lilla Costa Rica otippat skulle slå Uruguay med 3–1 är också historiskt. Likaså var det historiskt att Argentinas Messi gjorde mål i en VM-match, det första sedan VM 2006. Efter VM måste världshistorien skrivas om eftersom så mycket historiskt kommer att ske att franska revolutionen, 1900-talets världskrig och Sovjetimperiets undergång lika gärna kan falla i glömska.


Konstigt nog används adjektivet historisk inte mycket i de vanliga nyhetsprogrammen som ofta tar upp saker som i realiteten har en historisk betydelse. Inom idrotten kallas nästan allt historiskt. Vad kan det bero på? En av samtidens stora gåtor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar