Fado – gitarrernas musik (3)

Tredje delen av artikeln Fado – gitarrernas musik från Gitarr och Luta nr 2/2014. Av Jan Rudling.

***

Musiken i fadon

Den traditionella fadon, fado castiço, omfattar ungefär 200–500 melodier. Uppgifterna varierar och det kan vara svårt att avgöra vad som är en melodi och vad som är varianter. Det är vanligt att samma melodi kan ha olika texter. I Fado castiço ingår de äldsta melodityperna från 1800-talet: Fado Menor, som går i moll och har sorgsna och allvarliga texter, den snabbare Fado Corrido (springande fado) som går i dur och ofta
är berättande och mer humoristisk samt den något långsammare Fado Mouraria (fado från Mouraria), också den i dur. Med tiden har en rad andra melodier tillkommit som blivit traditionell fado genom nya textsättningar.

Sångerskan Joana Veiga på Adega Mochado i Bairro Alto. På guitarra Pedro Viana, viola Marco Rodrigues (skymd), viola-baixo Frederico Gato.

Den traditionella fadon är metriskt bunden och går i två- eller fyrtakt. En sång består ofta av tre till fem rimmade strofer (”verser”) till samma melodi utan refräng. Harmoniken är enkel, ofta enbart tonika och dominant, ibland subdominant. Ackompanjemanget följer också vanligen ett typiskt mönster. Men samma melodi kan framföras på många olika sätt. En fadosångare förväntas ge ett personligt framförande och ornamentera sången. Guitarristan kan bidra med egna utsmyckningar och dialog med sången. De traditionella fadomelodierna används också som utgångsmaterial i nya kompositioner.

Fadon har påverkats av andra musikstilar. Många av Amália Rodrigues kända sånger är influerade av andra musikstilar och är längre kompositioner med vers och refräng. De har en rikare harmonik, ofta med tonartsbyten och moduleringar. Men de har ändå en fast grund i den traditionella fadon. Detsamma gäller många andra fadistas, inte minst dagens, som gärna sjunger nyskriven musik som kan vara mer eller mindre inspirerad av den traditionella fadon.

Coimbras fado har också en viktig pionjärgestalt, Augusto Hilário (1864–96), sångare, poet och kompositör. Denna fado anknyter mer till den klassiska sångtraditionen med opera, gamla ballader och folkmusik som viktiga influenser.

En av dagens stjärnor, Carminho, sjunger på en utomhuskonsert vid Praça do Comércio i Lissabon.

Vad handlar texterna om?

Fadotexterna är på portugisiska och det förekommer knappast att man sjunger översatta texter. Texterna har ofta en poetisk kvalitet och det märks att sångarna är måna om att förmedla textens innehåll och uttryck med tydlig artikulation och stark känsla. Den traditionella fadons texter handlar om kärlek, längtan, saknad, lidande och död. Men också om vad som händer i staden och dess miljöer, ute på havet och långt borta från Lissabon. Politiska, religiösa och historiska motiv förekommer också.

Många av Portugals kända poeter, som Fernando Pessoa, har skrivit dikter som används som fadotexter. Flera fadistas har också utmärkt sig som textförfattare. I dagens fadotexter lever några av de gamla motiven kvar. Påfallande ofta handlar texterna om Lissabon och dess gamla stadsdelar. Även om fadon själv där guitarran ofta nämns i en strof. Nostalgin, en längtan till något som varit, en tid som flytt är också vanlig, likaså mer självbiografiska texter.

Coimbras texter har också ofta en sentimental prägel och studentlivet och den akademiska miljön är en viktig bakgrund. Den kanske mest kända, Fado Hilário (av Augusto Hilário), har en originell avslutningsvers:

Ai ... Eu quero que o meu caixão

Tenha uma forma bizarra


A forma de um coração


Ai ... A forma duma guitarra!

Fritt översatt:

Åh ... Jag vill att min kista

ska ha en exotisk form


I form av ett hjärta
...

formen på en guitarra!

Kan man tänka sig en mer stilenlig avslutning för en gitarrist?

(Fortsättning följer.)