Klassiska nedslag (12): Karol Szymanowski, Sagoprinsessans sånger op. 31

Den polske tonsättaren Karol Szymanowski tillhör enligt min mening 1900-talets intressantaste, även om inte särskilt mycket av hans musik fått en större publik i vårt land. Främst gäller det hans två violinkonserter, Stabat Mater, operan Kung Roger och kanske också baletten Harnaise samt ett par av hans fyra symfonier. Szymanowski var en produktiv tonsättare och komponerade i många olika genrer, också i mindre format som i dessa sånger som tillsammans inte tar mer än cirka tio minuter.

Szymanowski levde mer än de flesta i en brytningstid med stora dramatiska händelser och förlopp. Inom musiklivet avlöste olika strömningar och stilideal varandra eller levde parallellt. Szymanowski var uppväxt i en kulturellt privilegierad miljö, son till en polsk godsägare i Ukraina och en svensk adelsdam, Anna Taube, och där kunde han följa vad som hände, liksom under hans studier i Warszawa och under många resor runtom i Europa senare. I hans musik kan vi under olika skeden höra influenser från tonsättare som Skrjabin, Wagner, Mahler, Reger, Richard Strauss, Debussy, Ravel … Möjligen inspirerad av Bartók använde han ibland folkmusik som inslag i sina verk. Samtidigt har hans musik, tycker jag, en individuell ton, en egenart.

Jag tror den mest beror på två saker. Szymanowski var mycket skicklig på att använda orkesterns klangmöjligheter, särskilt violinernas. Den popularitet som hans första violinkonsert vunnit har säkert att göra med hans känsla för instrumentets klang. För det andra hade han ett starkt intresse för asiatiska kulturer, främst arabiska och persiska. Szymanowski tonsatte flera gånger dikter av poeter därifrån, och hans musik har ofta en obestämt ”orientalisk” ton, den kan låta som en modern efterföljare till Nikolaj Rimskij-Korsakovs Scheherazade. Om Szymanowski verkligen påverkades av arabisk och persisk musik är jag för okunnig för att kunna avgöra, men den har gärna en svävande, drömmande och exotisk ton. Den är färgrik och skapar stämningar, associationer.

Det gäller i hög grad även dessa sånger som på polska heter Piesni ksieznicki z basni, med en lätt impressionistisk prägel. De komponerades till texter av systern Zoia Zsymanowska år 1915 och orkestrerades år 1933. Texternas innehåll eller kvalitet kan jag inte bedöma av språkliga skäl, men det är uppenbart att sångerna kräver en mycket skicklig sopran.  Det är verkligen Jadwiga Gadulanka på inspelningen med Polska statliga filharmoniska orkestern under Karl Stryja.