Här är hösten!

Ett lågtryck drar in över Sverige och plötsligt är allt förändrat. Man känner verkligen att en gräns har passerats, markerad med häftigt regn och åska. Fram med paraplyer och tröjor! Sommaren kunde inte hålla emot längre och befinner sig nu långt borta, tidsmässigt eller geografiskt.

Sedan den förra bloggposten har jag varit i bokhandeln för att köpa några pocketböcker att fördriva tiden med under en kommande resa. Då såg jag en helt annan typ av pocketbok exponerad: Dikter & aforismer av Edith Södergran (Svenska litteratursällskapet i Finland och Atlantis Förlag). Detta är inte en bok man efter läsningen lämnar kvar på ett hotellrum, förvissad om att man aldrig vill återkomma. Det är en bok man slår i då och då, en besökare som ständigt återvänder.

Boken innehåller Södergrans kompletta produktion i lyrisk form på svenska. Hon dog 1923 och gav ut sina samlingar fram till 1920. Den postuma Landet som icke är utkom 1925. Dikterna är alltså nästan hundra år gamla. Det är förunderligt hur samtida de tycks nu, hur lite de har åldrats. Rika på bilder, sinnlighet, fantasi, eftertanke och känslor liksom formell balans och språklig precision tillhör Edith Södergrans verk det som lever vidare.

Liksom de två tidigare dikterna (se förra bloggposten) är Höstens bleka sjö från Dikter (1916). Om hösten ingår i Landet som icke är.

Höstens bleka sjö

Höstens bleka sjö

tunga drömmar drömmer

om en vårvit ö

som sjönk i havet.

Höstens bleka sjö,

hur din krusning gömmer

hur din spegel glömmer

dagar som dö.

Höstens bleka sjö

bär sin höga himmel högt och tyst,

såsom liv och död i ett ögonblick

i en somnad våg varandra kysst.

 

Om hösten

Nu är det höst och de gyllene fåglarna

flyga alla hem över djupblå vatten;

på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret

och avskedet susar genom grenarna.

Avskedet är stort, skilsmässan förestående,

men återseendet är visst.

Därför blir sömnen lätt när jag somnar med armen under huvudet.

Jag känner en moders andedräkt på mina ögon

och en moders mun mot mitt hjärta:

sov och slumra mitt barn, ty solen är borta. –