Nuno Júdice, en av de
tre portugisiska poeter som presenteras i boken Vintergatan asfalteras i vitt (Almaviva)(se denna blogg 29 april
2014), utkommer nästa år med en egen bok på samma förlag. En av dikterna som
ingår är Inför resan som jag
publicerar här i en ”preliminär” översättning med tillstånd av Nuno Júdice och
hans översättare Marianne Sandels.
Inför resan
När jag packar väskan
måste jag tänka på allt
som jag skall ha med
mig för att inget ska bli glömt. Jag går
till lexikonet och
tar fram de ord som skall fungera
som mitt pass:
ekvatorn, horisontens
linje, höjden och
latituden,
en plats för en
krävande passagerare. Jag får höra
att jag inte behöver
något mer men jag fortsätter
med att fylla väskan.
En solnedgång så att
natten inte faller på
så fort, beröringen av ditt hår
så att min hand inte
glömmer det,
och den fågel i en
trädgård som föddes
på husets bakgård och
sjunger utan att veta
varför. Och andra
saker som kunde
verka onödiga men jag
kommer att behöva dem: en tvekande
fras mitt i natten,
konstellationen av dina ögon som just öppnas, och några
pappersark där jag
skall skriva ner allt som din frånvaro
dikterar för mig. Och
om jag får höra att jag har
övervikt, kommer jag
att lämna allting på marken,
och bara ha kvar bilden
av dig, en stjärna
från ett sorgset
leende och det melankoliska ekot
av ett farväl.
jaha...
SvaraRadera