Kortbesök på Göteborgs konstmuseum

På Göteborgs konstmuseum finns en del konstverk som nästan alla känner igen, även de som inte har besökt museet. Det är bilder som flitigt använts – i böcker, på skivomslag och affischer ­– och som blivit delar av ett kulturellt allmängods, ibland som representanter för en bestämd stil, en konstnärlig strömning eller tid i historien. Så är det med Richard Berghs (1858–1919) Nordisk sommarkväll med sin svala naturnära stämning, målad vid sekelskiftet 1900.

Och så är det också med Näcken av Ernst Josephson (1851–1906), en målning som är gjord aderton år tidigare än Berghs.

Samlingarna på Göteborg konstmuseum är bland de främsta i landet och detsamma kan sägas om konstmuseet som är beläget så centralt som någon kan önska, vid Götaplatsen. Det är ett så stort museum att besökaren kanske gör bäst i att bara se en del av det och sedan lova sig själv att återkomma för att se resten en annan gång. De bilder som jag publicerar här är exempel på vad som finns på plan 6, samlingen med konst från 1800 och 1900-talet.

Sjöfarts- och havsmotiv ligger förstås nära till hands för en sjöfartsstad som Göteborg. Men Albert Edelfelts (1854–1905) målning På havet från 1883 är inget motiv från det göteborgska sjöfartslivet. Utan från det finländska. Troligen från den nyländska skärgården som Edelfelt gärna hämtade motiv från.

Bilderna här ger inte ett hundraprocentigt korrekt intryck av hur konstverken ser ut i verkligheten. Det är naturligtvis att föredra att se dem på plats. De är tagna med en mobiltelefon utan några speciella ljusarrangemang. På ett par av dem har lokalens belysning påverkat bilderna så att ljuset i dem faller lite ojämnt. Samtliga bilder är också något beskurna i kanterna. Men de bör ändå kunna ge en uppfattning av vilket slags konst som finns att se i denna avdelning av museet.

Där finns flera verk av Hugo Birger (1854–87), en av de mera betydande konstnärerna i slutet av 1800-talet. Han var från Stockholm men var under sitt korta konstnärsliv mest verksam i Paris. Bilden nedan föreställer skandinaviska konstnärer på Café Ledoyen i Paris.

Och här är Hugo Birgers Utsikt från Fürstenbergska Galleriet mot Brunnsparken, ett motiv från Göteborg.

Konstnärer tycks ha haft roligt under denna tid. Dansk-norske Peder Severin Krøyer (1851–1909) har gjort den berömda Hipp, hipp, hurra! som avbildar konstnärer som har fest i Skagen. Återigen en målning som många känner igen utan att ha sett den i verkligheten.

Vilhelm Hammershøi (1864–1916), en stor dansk konstnär med ett mera melankoliskt sinne än Krøyer, målade gärna interiörer. Och det är vad denna målning, Interiör, kallas.

Om de så kallade göteborgskoloristerna säger Wikipedia bland annat: ”Det gemensamma för dessa konstnärer är det intensiva, sinnliga och ibland lidelsefulla färgspråket parad med en ofta summariskt återgiven form. De var sinsemellan mycket olika och framträdde aldrig i grupp.” Göteborgskoloristerna, som ligger närmare oss i tiden än målarna kring sekelskiften 1900, är väl representerade på Göteborgs konstmuseum. Till dem hör Carl Kylberg (1878–1952). Här är två av hans verk, Hemkomsten och Vid Danmarks kust.

Det är heller ingen brist på färger i Inge Schiölers (1908–71) konst. Schiöler målade gärna motiv från havsbandet och den bohusländska skärgården. Där sprakar det av färger från blommor och träd. Det är mera ovanligt med vintermotiv, som denna målning.

Åke Göransson (1902–42) tillhörde också göteborgskoloristerna och lämnade efter sig en begränsad produktion efter ett kort och problematiskt liv. Kvinna i blått:

Karin Parrow (1900-84) var en av få kvinnor bland göteborgskoloristerna, känd för landskapsmotiv och porträtt. Hon var yngre syster till Evert Taube. Bilden heter Huvud.

Ivan Ivarson (1900–39) snålade inte heller på färgen i sina målningar, som ofta avbildar landskap eller blommor, som här i Älvlandskap, Hjärtum. Han studerade konst i Frankrike och slog sig senare ner i Göteborgstrakten. Han blev aldrig särskilt uppmärksammad under sitt korta och tidvis bekymmersamma liv, men anses numera som en av de främsta bland göteborgskoloristerna.

Ragnar Sandberg (1902–72) tillhör de populäraste av göteborgskoloristerna och hans måleri är ofta lekfullt och spontant. Många gånger målade han stadsbilder från Göteborg. Den blå bussen är en av hans målningar på Göteborgs konstmuseum.

Olle Skagerfors (1920–97) har också anknytning till Göteborg men räknas inte till göteborgskoloristerna. ”Göteborgsmålaren Olle Skagerfors såg inte verkligheten i ögonen. Då hade han förblindats. Sett med ett öga, på håll eller med ögonen kisande trädde det avgörande fram; det som gör en näsa till just den näsan, en pilsnerbutelj till en pilsnerbutelj eller en tömd ölkasse så eländigt tom. Olle Skagerfors förmådde inte iaktta allt på en gång. Han betraktade en sak i taget. Långsamt och länge. Företrädesvis sig själv. I de många skärskådande självporträtten syns han diffust enögd, såvida han alls äger någon blick”, skriver Jessica Kempe i en DN-artikel den 11 mars 2000. Bilden här, Agne, är däremot inget av hans många självporträtt.

Så några konstnärer som inte har så mycket med Göteborg att göra. ”Blåmålaren” Eugene Jansson (1862–1915) var stockholmare och har gjort flera målningar där stadens ljus kontrasteras mot nattens mörker.

Sigrid Hjertén (1865–1948) är i dag ett av de största namnen inom svensk modernism. På Göteborgs konstmuseum kan man se detta stilleben.

Sven Erixson (1899–1970) är en annan av de ledande modernisterna i svensk konst. Hans Melodier vid älven är full av detaljer och som så ofta i hans målningar är det liv och rörelse.

Olle Olsson Hagalund (1904–72) är lätt att känna igen. Han bodde hela sitt liv i samma hus i kåkstaden Hagalund i Solna och hans skildringar av stadsdelen behåller sin popularitet bland en stor publik.

Vera Nilsson (1888–­1979) har en viss anknytning till Göteborg eftersom hon en tid studerade för Carl Wilhelmsson på Valand. Spansk flicka heter porträttet.

Med Per Ekström (1844–1935) tar vi ett rejält steg tillbaka i tiden. Den öländske konstnären var specialist på solnedgångar och ljusets spel i olika landskap. I Sol och snö är motivet från Stockholm.

Det är inte bara nordisk konst som man kan ta del av på Göteborgs konstmuseum. Claude Monet (1840–1926) får representera den kontinentala konsten med en målning av hans favoritmotiv Näckrosor.