Tristão da
Silva (1927–78) är ett av fadons underbarn och stod på scenen
redan som nioåring. Han blev snickare och verkade till en början som sångare på
amatörnivå. Under 50-talet fick han ett bredare genombrott och blev på några år
en av landets populäraste artister med många skivinspelningar och framträdanden
i radio och tv. Under fyra år bodde han i Brasilien, där han också hade
framgång. År 1978 omkom han i en bilolycka.
Tristão da Silva sjöng inte bara fados med det traditionella gitarrkompet
utan också en mera schlagerbetonad populärmusik med orkester, något
som var vanligt under den tiden. Han hade en mondän, avspänd framtoning och ses
på bild för det mesta med en cigarrett i handen eller munnen, gärna i bar-
eller restaurangmiljö, inte sällan i sällskap med en vacker kvinna. Tristão da
Silvas musik finns i antologier med äldre fado och flera samlingsalbum med hans
inspelningar har utgivits under senare år
Da Janela do Meu Quarto är komponerad av Nóbrega e Sousa med text av António Vilar da Costa. Tyvärr
har jag ingen uppgift om kompmusikerna.
Da janela do meu quarto
Vejo a luz do quarto dela
Quando a lua vem brincar
Nos telhados da viela.
Vejo o sol de madrugada
A beijar sete colinas
Quando se espraia no cais
Para espreitar as varinas.
Da janela do meu quarto, vejo o mundo,
Tenho um mundo de poesia para ver.
Vejo Alfama que labuta com ardor
A sorrir e a cantar.
Vejo o Tejo a espreguiçar-se lá no fundo,
Vejo a rua onde ela passa a correr,
Vejo a Sé onde à tardinha, com fervor
Ela vai sempre rezar.
Vejo pares de namorados,
Almas cheias de ilusões
Toda a magia dum fado
E a alegria dos pregões.
E à noitinha, quando as sombras
Vestem de luto a viela
Da janela do meu quarto,
Vejo a luz do quarto dela.
Här är inspelningen.
Från fönstret i mitt rum
ser jag ljuset i hennes rum
när månen kommer för att leka
på hustaken i gränden.
Jag ser solen i gryningen
kyssa de sju kullarna
när den sprider ut sig på kajen
för att kika på fiskmånglerskorna.
Från fönstret i mitt rum ser jag världen,
jag har en värld av poesi att betrakta.
Jag ser Alfama passionerat sträva vidare,
leende och sjungande.
Jag ser Tejo ligga där i bakgrunden,
jag ser gatan där hon börjar löpa,
jag ser katedralen dit hon om kvällen
går för att be innerligt.
Jag ser par av älskande,
själar full av illusioner
och fadons magi
och glädjen i försäljarnas rop.
Och på kvällen när skuggorna
kläder gränden i klagan
ser jag från mitt rum
ljuset i hennes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar