Hasse Z (27). Hulda Lundins betyg

Hulda Lundins betyg är hämtad ur Mannen med fällstolen, Albert Bonniers Förlag 1949. Att berättelsen skildrar en förgången tid, då många borgerliga hem anställde jungfrur som hemhjälp, gör den inte mindre underhållande.

Anders de Wahl (1869–1956), som nämns i texten, var en berömd och populär skådespelare. Med boston avses en dans, bostonvals.

– Nu går det för långt, sade fru Blom. Nu går det alldeles för långt!! Hulda menar att jag ingenting förstår och ingenting kan och ingenting begriper. Det går verkligen för långt!

   Hulda svarade inte. Hon var ju den starkaste, hon behövde inte svara. Men hon skramlade med spiselringarna. Hulda tyckte om musik på rätta stället.

   Fru Blom gick till sin man. Fru Bloms man låg på soffan i förmaket, i skjortärmarna och läste Aftonbladet.

– Nu, Adolf, sade fru Blom, måste du tala med Hulda! Människan har sagt mig mitt i ansiktet att jag ingenting kan, ingenting förstår och ingenting begriper.

– Det var väl någon anledning? sade herr Blom.

– Anledning?! Du håller med henne!! Du vill att din hustru ska förolämpas av en piga!

– Neej.

– Jo, du vill!

   Fru Blom började gråta. Herr Blom vände sig åt väggen.

   Plötsligt ryckte fru Blom upp sig. Här måste handlas. Hon gick ut i köket, ställde sig i dörren och sade:

– Jag har talat med min man. Hulda får flytta genast, genast!

   Hulda svarade ingenting – hon avskydde uppträden, scener. Hon tog av sig förklädet, vek ihop det mycket ordentligt och kastade det sedan i spiselvrån. Därpå gick hon in i sin kammare och slängde ned tre porträtt från byrån i kofferten, ett av henne själv, ett av en spårvagnskonduktör och ett av Anders de Wahl.

   Därpå flyttade Hulda. Lugnt och stilla, sedan hon underrättat husets övriga jungfrur om, att i en sådan familj kunde ingen bättre människa vara. Nog visste hon, vad hon visste!

– Det var skönt att hon gick, sade fru Blom med en suck. Och det blir skönt att få en ny, sade herr Blom utan en suck, ty han var en vis och prövad man.

   Efter två dagar kom Hulda upp för att hämta sitt betyg.

– Om Hulda väntar skall jag strax skriva det, sade fru Bom vänligt.

   Hulda väntade i köket. Nya jungfrun var nere på gården och piskade mattor – tänk, ingen piskbalkong! – och Hulda gick igenom nya jungfruns album med sammetspärm och såg, att hon hade en finnig fästman som Hulda en gång dansat med på National på Vänkronans sista årsfest. Och Hulda blev glad, ty det var en fånig karl.

   Fru Blom skrev Huldas betyg, och när det var färdigt visade hon det för sin man. Han läste:

Jungfrun Hulda Lundin, som varit i min tjänst sedan den 24 oktober 1911, är härmed på egen begäran från sin plats ledig och lämnas henne härmed det vitsord, att hon alltid uppfört sig väl. Hon är ärlig och skötsam samt ordentlig och har väl utfört sina sysslor, varför hon till det bästa rekommenderas.

      Maria Blom

Herr Blom såg på sin hustru, allvarligt och sade:

– Det var ett fint betyg. Menar du det där?

– Så skriver man ju alltid, sade fru Blom. Så skriver alla fruar. Söker hon en plats så kan de ju höra efter hos mig, och då får de veta, vad hon går för.

   Herr Blom rev sönder betyget och sade:

– Detta är falskhet och bedrägeri. Jag skall skriva hennes betyg.

   Hulda väntade fortfarande. Hon hade lämnat albumet och tittade som hastigast i nya jugfruns byrå. Där fanns ingenting vidare – men tyst, någon gick i dörren. Det var herr Blom. Han bar ett kuvert i handen.

– Här är Huldas betyg, sade han. Adjö nu.

– Tack, snälla herr Blom, sade Hulda och neg, ty hon hade lärt sig att vara artig mot husbönder, även de f.d.

   Hulda kom ner på gatan och tog en spårvagn, en röd, för att fara till en moster i Vasastan.

   Hulda hade ingenting att göra och så tänkte hon: jag kunde ju läsa betyget och se vad markattan skrivit.

   Hulda läste:

Jungfrun Hulda Lundin kom i vår tjänst den 24 oktober 1911. Hon hade goda betyg, varför vi hoppades att hon skulle bli till vår belåtenhet. Då hon nu flyttar, är det vår plikt att meddela att hon alls inte uppfyllt våra rätt rimliga anspråk på ordentlighet och noggrannhet i utförande av de sysslor som förekommer i ett hem. Närmare upplysningar kan lämnas personligen eller per telefon.

      Maria Blom

Hulda läste beyget två gånger och så sade hon för sig själv:

– Jag tror människan är tokig! Va ä de fråga om!! Ett sånt betyg!

   Hulda kom hem till moster i Vasastan. Huldas moster läste betyget. Hon behövde bara gå igenom det en gång och så sade hon:

– Du borde sätta polisen på henne – det står inte att du är ärlig!

– Moster har rätt, sade Hulda. Något ska hon ha!

  Hur saken utvecklade sig mellan Hulda Lundin och fru Maria Blom vet jag inte, den gjordes väl upp i ondo, men ett vet jag, och det är, att fru Blom berättade saken för alla sina väninnor, fru Andersson, fru Håkansson, fru Palmlund och fru Johansson, och alla de fruarna fick någonting att tänka på.

– Du har alldeles rätt, lilla Maria, sade fru Håkansson. Vi bedrar varandra och oss själva genom dessa lögnaktiga betyg. Låt oss säga dem sanningen, utan all hänsyn. Det har verkligen gått alldeles för långt! Och fruarna Håkansson, Andersson, Palmlund och Johansson talade vid alla sina väninnor, och alla väninnorna tyckte som de. Det skulle bli ett slut med lögnen och bedrägeriet!

   Och nu skrev fruarna betyg. Det blev annat. Fru Palmlund skrev om sin Olivia, som hon haft i två månader (rekord).

Från första stund som hon kom i vårt hus har hon varit slarvig, oordentlig och desperat. Hon går ut om nätterna och har två fästmän, en vid brandkåren och en vid järnvägen. Porslin har hon slagit sönder för över 20 kr. och sanning talar hon aldrig.

De andra fruarna lämnade liknande orlovssedlar.

   Fru Andersson skrev till och med om sin Amalia, ”att hon var det värsta stycke om gått i ett par skor på Guds gröna jord!”

   Striden mellan fruarna och jungfrurna skulle kanske pågått än, om inte Jungfrurnas Fackförening hållit ett extra sammanträde och tagit saken om hand. Man kom med olika förslag, men situationen räddades onekligen av Sophia Granlund, ensamjungfru hos ingenjör Sundin på Söder. Fröken Granlund begärde ordet och yttrade:

– Medsystrar! I många år har vi levt under betygstyranniet (bravorop), men nu är också vår tid kommen (hör!).

   Det finns en sak som ingen av oss slavinnor någonsin tänkt på, och det är: varför ger inte vi även fruarna betyg?!!

(Jubelrop! Bravo!)

   I många långa år har vi fått våra betyg, låt oss nu, var gång vi flyttar, skriva ut ett ärligt betyg åt den fru vi lämnar och må den nya, efterkommande jungfrun be att få se betyget! Må det betyget sedan avgöra om hon tar platsen eller ej!!

  Här slutade talarinnan. Den av hennes ord hart när berusade församlingen sprängde upp på tribunen och bar henne i gullstol genom salen. Mötet avslutades med sång och boston.

   Dagen därpå flyttade en jungfru på Kungsholmen. Saken gällde ett oskurat köksgolv. Innan jungfrun riktigt försvann, gick hon in till frun, lade ett kuvert på matsalsbordet och sade:

– Här är fruns betyg. Var god och visa det för den nya, som kommer.

   Frun blev förvånad. Hon tog papperet och läste:

Fru Bergstedt, som jag varit hos sedan 1 nov., är något kunnig i matlagningen, dock inte så mycket att det märks. Hon skulle inte hålla sig i köket så mycket. Porslin för man betala bara man kommer åt det, så att det går sönder, fast det varit sprucket förut. Herrn står under toffeln och hundrackarn ska man gå ned med var kvart. Besök i köket är förbjudet och talar man med en människa i farstun, så blir det ett himla väsen. Jag rekommenderar inte platsen.

      Agda Lindeqvist

PS. Hon låser in sockret.

Fruarna måste ge tappt. I synnerhet sedan jungfrurna börjat trycka av frubetygen i Social-Demokraten.

   Fru Bloms nya jungfru med sammetsalbumet och den finniga fästmannen gick i går. Herr Blom skrev själv hennes betyg:

”– – ärlig, plikttrogen, arbetsam, ordentlig och noggrann, varför hon till det allra bästa rekommenderas –”

Och ändå var hon den värsta av alla de fem, som fru Blom haft de sista sex månaderna!