Fadoresa till Lissabon i november

De finns fortfarande några platser kvar till den resa till Lissabon med fado som tema som ordnas av resebyrån Travel Gallery i Malmö i november. Anmälan senast den 14 september. Detaljerad information om resan finns här:

http://www.travelgallery.se/vara-resor/temaresor/66-fado

Ett besök i Sintra och "sagoslottet" Palácio da Pena ingår 
i en av resans rundturer ...

... liksom i badorten/småstaden Cascais.

Att höra fado i Lissabon

Fadon är Lissabons musik, och ska man åka någonstans för att höra fado ”i verkligheten”, så är naturligtvis Lissabon det bästa resmålet. Det är ingen svårighet att hitta fado i Lissabons stadsdelar Alfama och Bairro Alto. Även på andra håll har antalet lokaler där fado framförs ökat under senare år, musiken är populär både bland befolkning och besökare. Men vad ska man välja om man vill höra ”äkta” fado, inte någon tillrättalagd, turistinriktad variant?

Sara Correia är en av de mest lovande unga sångerskorna.

Frågan om ”äkta” fado är lite knepig. Jag använder ibland ord som genuin och traditionell när jag skriver om fado. Och då menar jag en musik som utnyttjar den traditionella fadons melodiförråd, är standardnummer eller nyskrivet i samma anda, det vill säga kring fadons vanliga motiv och enligt de former som används för text och musik. Vidare att kompet är gitarrer. Enstaka andra instrument som piano, cello eller accordeon förekommer på många inspelningar och brukar passa bra in, men fado till symfoniorkester, rockgrupp eller elektroniska instrument skulle bli konstigt. Liksom fado på något annat språk än portugisiska. Genuin är också fadon om den ansluter till fadons sångsätt med nära texttolkning och ornamenterade fraser, har ett personligt uttryck och förmedlar fadons stämningar och känslor. Och det sista kan vara det mesta från tung melankoli till uppsluppen feststämning. Utifrån detta resonemang finns det massvis med ”äkta” fado att ta del av i Lissabon.

Fado och kommers

Ibland kan man höra någon säga att fadon är kommersiell. Och många fadomusiker är kommersiella i den meningen att de vill ha betalt och kunna leva på sin musik. Men det är inget speciellt för fadon. Det vill även jazzmusiker och klassiska musiker. Det ska tilläggas att det fadomusiker, med undantag av det fåtal världsstjärnor som för det mesta är på turné, tjänar på sin musik är måttliga belopp, särskilt om man jämför med pop- och rockstjärnor.

Det har under fadons historia, i alla fall sedan 1870-talet, funnits en fado nära en bredare underhållningsmusik, ofta lanserad på teaterscenen. Under 50- och 60-talen var det många artister som parallellt med fadon till gitarrkomp sjöng en underhållningsmusik till orkester, en schlagerfado. I dag har de en motsvarighet när fadosångare närmar sig pop eller rockmusik. På kort sikt kan de därigenom vinna en ny publik. Men efter en tid blir musiken omodern och faller i glömska, och 50- och 60-talets stjärnor med schlagers som bisyssla, som sångarna Francisco José eller Tony de Matos, är i dag främst ihågkomna för den fado de gjorde, inte underhållningsmusiken. De artister från samma tid som avstod från sådan popularitetsjakt lever desto starkare i minnet. Så den fado som är förankrad i traditionen har en starkt livskraft. Och om musiken fjärmar sig för mycket från den, kommer den inte längre att uppfattas som fado utan som en mera urvattnad underhållning. Och det reser man knappast till Lissabon för att ta del av.

Joana Amendoeira är mycket aktiv
och sjunger på flera ställen i Lissabon.

Sedan ska man inte glömma att det finns många musiker i Lissabon som sjunger och spelar utan att få någon betalning alls. Påstår man att fadon är kommersiell så glömmer man att den är i högsta grad levande som folkmusik och social gemenskap bland amatörer. Men amatörerna uppträder i allmänhet på andra ställen än de professionella musikerna.

Fadon och turismen

Fadon har stor publik utomlands, och det är inte konstigt att många vill utnyttja musikens popularitet och goda rykte. Den som går omkring i stadsdelen Alfama vid åttatiden på kvällen kommer att bli tilltalad av människor som vill locka dem till en bestämd restaurang för att den bjuder på fado. Fadoställen som är turistfällor finns definitivt. Men de bästa fadokrogarna behöver inga inkastare, utan får sin publik för att nöjda gäster återkommer och tipsar andra.

Fadokvarter i Alfama. Här är det gott om folk på kvällarna!

De flesta vill höra en musik som är genuin och som den inhemska publiken identifierar sig med och jagar därför de ställen där sådan musik och publik finns. Samtidigt är det få utländska besökare som skulle uppskatta att komma till en plats som är så genuint portugisisk att ingen där talar ett ord engelska. Sådana ställen förekommer förmodligen i förorter och mindre städer. Men risken är liten att man träffar på dem i centrala Lissabon. Krogarna har så gott som alltid både en portugisisk och utländsk publik. Även enkla lokaler för amatörer eftersom tipsen om olika fadoställen flödar på Internet.

Att vara turist behöver inte vara något negativt. Jag har varit i Lissabon många gånger och alltid varit turist där. Jag har träffat andra turister med ett seriöst intresse för och stor kunskap om fado. Sedan finns naturligtvis också de som hör fado för att det är vad man förväntas göra när man kommer till Lissabon, ungefär som att man ska se Eiffeltornet i Paris.

Vi ska heller inte underskatta den betydelse som den utländska publiken har för fadons utövare. Portugal är ett litet land och en liten marknad. Dessutom en lite fattigare marknad än de flesta andra västeuropeiska länder. Och artisterna är väldigt många. Därför är de angelägna om att uppträda utomlands och ha lyssnare där. Flera gånger har artister frågat mig om hur de ska kunna uppträda i Sverige, tyvärr utan att få särskilt vettiga svar. En bråkdel kan i dag försörja sig som professionella musiker, men många skulle vilja det. Det är vanligt att artister har ett annat yrke vid sidan om, och det finns också exempel på att begåvade sångartister har dragit sig tillbaka från sin musikaliska karriär för att de inte har kunnat leva på den. Av Lissabons fadokrogar skulle säkert många tvingas slå igen om den utländska publiken helt uteblev. Så fadon behöver sina utlänningar.

Att välja rätt plats

Vi kan höra fado på riktiga restauranger där till stor del professionella artister uppträder. De får alltså betalt, vilket är en förklaring att det kan bli dyrt att besöka en sådan krog. Restaurangerna har ofta en minimidebitering som kan ligga på 30 eller 40 euro. Med aptitreatre, förrätt, dessert, ett gott vin och något till kaffet kan notan dra iväg uppåt. En del krogar erbjuder en fast meny med förrätt, varmrätt, dessert och kaffe och en halv flaska vin för kanske 45 euro. Och det finner de flesta rimligt när de tänker på att de under en kväll får höra fyra fem sångartister under kanske lika många timmars tid. Enkla ställen där amatörer uppträder har ofta inte fado varje kväll utan två eller tre gånger per vecka. Vissa serverar inte lagad mat, bara enklare tilltugg som smörgåsar, ost, skinka, oliver etc. samt dryck. Där kommer man mycket billigare undan. Sedan finns lokaler som ligger mitt emellan: en blandning av proffs och amatörer, priser i mellanläge.

Man ska inte utgå från att en dyr restaurang där priserna på varmrätterna ligger på 30–35 euro bjuder på fado av högsta kvalitet. Eller på mat för gourmeter. För att hitta den bästa musiken måste man 1) känna till artisterna och vilka som är mest hörvärda (och jag är medveten om att åsikterna kan variera), 2) veta var de sjunger och spelar och helst också 3) veta vilka kvällar de är på plats. Framförallt det senare kan vara vanskligt. Då man ringer för att boka bord kan det hända att den som svarar inte ens vet vilka artister som ska komma den aktuella dagen. På andra ställen är det bättre ordning. Även en sångare kan bli sjuk, och dyker en möjlighet till utandsturné, konsert eller tv-program upp, så går det före det reguljära jobbet på krogen. Ambitiösa fadoställen sätter ofta in en kompetent ersättare för den som uteblir. Framför allt: många fina artister, kända från konserter och skivor, sjunger och spelar varje kväll i Lissabon.

Under den fadoresa som Travel Gallery arrangerade i mars i år besökte vi olika typer av ställen, dessuom i fyra av Lissabons gamla stadsdelar. Utbytet var gott med många skickliga sångartister och gitarrister, trots att ett par musiker av olika skäl inte dök upp. Men de hade bra ersättare dessa kvällar. Inget tyder på att den planerade resan i november skulle bli mindre lyckosam. Närmare tips om bra och mindre bra fadoställen avstår jag från i detta inlägg. De kommer under själva resan.