Kulturinformation i Kraków

Det finns och har funnits olika sätt att sprida litteratur och kunskap om litteratur till dem som inte så ofta uppsöker bibliotek och bokhandel. I Stockholm kunde man för några år sedan läsa korta dikter i tunnelbanevagnarna. De förde en ojämn kamp mot reklambudskapen, som naturligtvis vann kampen, och nu finns inga dikter att fundera över i vagnarna. Däremot finns fortfarande många små skyltar på olika platser som påminner om att författare har skildrat just de platserna i sina verk. I Lissabonstadsdelen Belém kan man läsa dikter på parkbänkarna av ledande poeter som Fernando Pessoa, Florbela Espanca, Eugénio de Andrade och andra. Den vackra polska staden Kraków lämnar ett annat exempel som är lite udda, roligt och värt ta ta efter.

Runt gamla stan, Stare Miasto, i Kraków finns ett parkområde. Det sträcker sig runt hela gamla stan utom det korta avsnitt där det gamla kungaslottet Wawel är beläget. Parken är grön, full av träd, blommor, statyer och strosande människor, under slutet av april dessutom av fågelsång. Här finns också ett så stort antal parkbänkar att alla som vill sitta ned en stund lätt hittar en plats.

På en del av parkbänkarna finns små namnlappar fastsatta. Efter att ha sett en rad namn som inte väckte minsta igenkännande antog jag att Krakóws namnskyltar gällde folk som har sponsrat parkbänken och fått sitt namn förevigat som tack för bidraget – något som förekommer i Central Park i New York, och säkert även på andra håll. Men efter en kort promenad dök det upp ett namn som var bekant.

Nej, det är inte särskilt troligt att den store franske författaren Honoré de Balzac (1799–1850) har sponsrat en parkbänk i Polen. Det tror jag inte heller de andra personer gjort som hedrats på detta sätt.

Vid varje namn finns en kod, påminnande om de streckkoder som finns på alla varor eller ännu mer om dem som flygbolagens boardingkort är försedda med. Den som har en mobiltelefon med en QR-scanner (kostnadsfri app) kan genom att läsa av koden med skannern få upp en internetsida på sin telefon med porträtt att författaren ifråga, samt en kort artikel om vederbörande. Så här såg Polens förste store historiker Jan Długosz (1415–80) ut.

Och här kan man läsa lite om honom (om man kan polska).

För oss som inte kan det är artiklarna förstås av begränsat värde. Under mina strövtåg i det lummiga parkområdet såg jag inte många som utnyttjade denna kulturinformation. Det kan bero på att de saknar en QR-scanner, inte vet att informationen finns eller hur man får tag på den. Men idén är rolig och som sagt värd att ta efter på andra håll.