Fado – några vanliga begrepp (4)

Novo fado. Från och med åren kring 1990 har en ny generation musiker framträtt med en modern fado, sångare och musiker som ofta är födda på 70- eller 80-talen. Till de mest kända namnen hör Camané, Cristina Branco, Katia Guerreiro och Mariza. Musikaliskt är den nya fadon inte enhetlig. En del musiker bygger på klart traditionella mönster, andra prövar experiment med nya sorters intrumentering, breddad repertoar och inslag från andra musiktyper. Det nya med denna novo fado är marknad, musiker och publik snarare än själva musiken.

Popular. Ordet kan finnas i upphovsmannauppgifterna till musik och text. Betyder folklig, det vill säga att ingen vet vem som står bakom verket.

Telma Pereira sjunger på A Tasca do Jaime i Graça, Lissabon.

Rapsódia. Flera melodier kombineras i ett stycke, vanligt i gitarrmusik men förekommer även i vokal fado. Exempelvis kan olika stycken av samma kompositör eller sådana som är lanserade av samma artist kombineras.

Saudade. Det fundamentala begreppet för fadons stämning eller livskänsla, starkt förknippat med ödestron. Saudade betyder vemod eller sorg, men har också en mängd andra betydelser som längtan, hemlängtan, saknad ... Saudade är ett sammansatt och svåröversatt begrepp som man ständigt möter i fadons texter. Poeten Vasco Graça Moura har i en lärd essä med åtskilliga historiska referenser utrett hur begreppet definierats genom tiderna. (Essän ingår i Thomas Nydahls bok Musiken som föddes bortom haven.) Moura till och med delar in det i sju underavdelningar. Alla har dock med längtan att göra, och i flera fall med en sinnlig nostalgi. ”Begreppet saudade är alltid förbundet med tanken på ett ’förlorat paradis’, med en person, ett ting eller en situation som givit upphov till något gott som sedan förfyktigats och som man skulle vilja vinna åter.”

    I sin bok om fadons historia citerar Paul Vernon akademikern Aubrey Bell:

”Portugisernas berömda saudade är en vag och ständig längtan efter något som inte existerar och inte kan existera, efter något annat än det nuvarande, en inriktning mot det förflutna eller framtiden; inte ett aktivt missnöje utan en håglös drömmande trängtan.”

    Jag rekommenderar Richard Elliotts utförliga diskussion om saudadebegreppet i boken Fado and the Place of Longing. Han behandlar bland annat dess förhållande till företeelser som förlust, minnen och klagan med många jämförande exempel, de flesta hämtade från modern litteratur och musik.