Fado – Lissabons musik

Det finns, och har funnits, en mängd antologier med fadomusik, till varierande priser och av synnerligen skiftande kvalitet. Och fado passar bra att bekanta sig med just i antologiform. De flesta av fadons artister – även många av de mera namnkunniga – är ganska okända utomlands och en antologi där man får höra flera av dem kan vara en god ingång till musiken och leda till en fördjupad bekantskap med de artister man gillar mest. En del antologier presenterar musiken i största allmänhet, andra tar fasta på något tema.

Och det kan man säga att skivan Fado – A Portrait of Lisbon (Seven Music MusicBooks) gör. Etiketten bådar gott eftersom samma utgivare nyligen har publicerat flera bra antologier med fado och då lyft fram den lite äldre musik som spelades in då fadon var som mest populär.

Fado om Lissabon alltså. Särskilt svårt att plocka samman 20 inspelningar med sånger om Lissabon kan det inte ha varit. Även i inspelad form rymmer fadomusiken hundratals sånger kring detta tema. Som en extra undertitel har detta album ”Alfama, Bairro Alto, Madragoa, Mouraria” – de stadsdelar som mest besjungs i sångerna och som utgör fadons verkliga hembygd. Eftersom sånger om Lissabon tenderar att bli hyllningar är den fado som presenteras här lite gladare och lättare till sinnet än fado i allmänhet, låt vara att det också finns plats för sentimentalitet och nostalgi.

Tyvärr saknas uppgifter om inspelningstid, men det rör sig om inspelningar från 50- och 60-tal. De flesta av de artister man kan vänta sig i en antologi med musik från den tiden finns med här. Stora namn som Carlos Ramos, Alfredo Marceneiro, Fernanda Maria, Amáia Rodrigues, Maria José da Guia, Maria Teresa de Noronha etc. Men också mera okända sångartister som hävdar sig rätt bra vid sidan av de mera etablerade namnen. Sångartister som Valentina Félix, César Morgado,  Isabel de Oliveira och några till påminner om hur bred och rik fadokulturen var under denna tid, hur många kompetenta musiker det fanns i skuggan av affischnamnen.

Detta är en fin antologi med – mest – en lättsam och omedelbar fado. Musiken uppges vara typisk för vad som sjöngs på fadohusen, något som är lätt att tro eftersom även två desgarradas ingår. En desgarrada är en växelsång som praktiseras i fadons miljöer, ofta under spontana former. Sex sångartister (Maria da Fé, Lina Maria Alves, Alberto Costa, Mariana Silva, Argentina Santos och Celeste Rodrigues) medverkar i en desgarrada som är inspelad på ett fadohus. I övrigt finns en rad fina inspelningar varav några dyker upp även i andra antologier. Jag gillar det mesta på denna cd, men sätter ett extra plus för inspelningarna med Amália Rodrigues, Hermínia Silva, Alfredo Marceneiro och Fernanda Maria. Allra mest lyssnar jag på underbara Celeste Rodrigues i O Fado Mora em Lisboa.  

Det betyder ”fadon bor i Lissabon”, vilket alltså är själva tanken bakom albumet. En trevlig skiva och intressant särskilt för dem som gillar lite äldre fado. Inte oumbärlig eller enastående – men bra.