Tema med variationer: Fadoprofilen (50): Fernando Farinha

Fernando Farinha (1928/9–88) var född i en fattig miljö i Barreiro, mittemot Lissabon på andra sidan floden Tejo. (Att det finns olika uppgifter om hans födelseår beror troligen på att han föddes i slutet av 1928 och att händelsen inte registrerades officiellt förrän i början av 1929.) När han var liten flyttade familjen till Bica i centrala Lissabon, där fadern, som var frisör, ville pröva sin lycka. Fernando var snart inne i en ungdomlig karriär utan motstycke. Som barn vann han flera sångtävlingar och blev eftertraktad som sångare på kaféer och fadohus. Han spelade in sin första skiva år 1940 och var flitig i studion även senare. Som bäst mellan slutet av 50-talet och 70-talet, därefter tappade rösten lite av sin glans.

Fernando Farinha uppträdde på scen i flera revistas (revyer), var en populär röst i många radioprogram och fick ta emot flera utmärkelser för sin musik, bland annat som ”den bästa portugisiska rösten” av radiostationen Peninsula år 1957, som bästa fadista år 1961 och som ”kung av radion” år 1962. Han var känd som ”O Miúdo da Bica” (ungen från Bica) efter sin första film från år 1963. I A Última Pega från år 1964 spelar han tillsammans med Vicente da Câmara.

Farinha var politiskt radikal, med i kommunistpartiet som var förbjudet under diktaturen. Rent politiskt innehåll i sångerna var inte möjligt att framföra under censuren, men efter revolutionen 1974 sjöng Farinha några politiska sånger, närmast att betrakta som socialistiska kampsånger – sånger som Camarada Catarina, Marcha do Jornal “Avante” och O Operário e a Camponesa.

Han var en skicklig sångare med en fyllig, varm, fast och stark röst. Han sjöng med fin teknik och karakteristiska ornamenteringar och kunde hantera både långa fraser och långa toner med full styrka. Hans musik präglas av engagemang, medkänsla och vitalitet samt en professionell finish. Farinha skrev ett stort antal egna texter och gjorde också musik. Hans sånger tar tagits upp av många andra musiker.

Det är lätt att hitta Fernando Farinha på skiva. Det finns flera album av typ ”O Melhor de …” (”Det bästa av …”), och han är ett självklart namn i många antologier. Då är det mest välkända inspelningar från 60-talet som återkommer, sånger som Belos Tempos, Canção de Lisboa, O Emigrante, Eu Quis Demais etc. Därutöver gjorde Farinha många inspelningar som inte går att hitta på dagens marknad. Ett lite udda tips är denna skiva, som förvisso kan vara svår att få tag på. Farinhas namn är undanskymt på omslaget, men albumet innehåller åtta utomordentliga spår från mitten av 50-talet. Här hör vi ung, vital sångare, redan med sitt karakteristiska sångsätt, en stark och engagerad röst med känsla och kraft. (Här finns också några fina spår med den tämligen bortglömda sångerskan Natalina Bizarro.)