Coimbras fado up to date – igen

För en tid sedan – den 19 juli i år – skrev jag under rubriken Coimbras fado up to date lite om ett par album med fado från Coimbra, inspelad av några av de bästa musikerna av i dag. Coimbras fado, den manliga, akademiska traditionen, som vi så ofta får höra med storheter från förr, är betydligt svårare att få tag på i sin nutida skepnad. Det första albumet tar upp äldre sånger från universitetsstaden, det andra presenterar både äldre och nyare material.

Sedan dess har en tredje skiva i serien dykt upp, Mensagens (Fado ao Centro), som bara innehåller nyskrivet. För fullständighetens skull vill jag nämna den också. Liksom de tidigare domineras den av tenoren João Farinha, som svarar för sex av de tolv vokala inslag som skivan rymmer. Fyra sjungs av Hugo Martins, som är ungefär lika bra och påminner en hel del om Farinha, och två av Carlos Pedro, också en hörvärd sångare, dock snäppet svagare än de andra två. Sex kompetenta gitarrister medverkar i olika konstellationer; mest Hugo Gamboias på portugisisk gitarr.

Coimbras fado är känd för några modiga och ännu mycket respekterade musiker som i sin musik kommenterade samhällsförhållanden under diktaturtiden, främst sångarna och trubadurerna José Afonso och Adriano Correia de Oliveira. Det fick de betala ett högt pris för med fängelse, censur och/eller förföljelse av den politiska polisen. Mensagens betyder budskap, men även om ett engagemang för samhällsfrågor framskymtar även på detta album, så är det främsta budskapet att Coimbras fado av i dag är mycket beroende av traditionen, både musikaliskt och motivmässigt. Fadon i staden förefaller vara utformad enligt en tämligen enhetlig estetik, sångarna sjunger med varierande kompetens inom i stort sett samma stil, baserad på den ”klassiska” coimbrafadon från början av 1900-talet.

Ibland påpekas coimbrafadons anknytning till en medeltida balladtradition. Därför tycker jag det är intressant att flera av de nutida sångerna på detta album tar upp motiv från en berömd tragisk kärlekshistoria från tidig medeltid, berättelsen om Inês och Pedro. Den har en mytisk prägel men går att historiskt dokumentera. Den som vill veta mer om det berömda kärleksparet kan vända sig hit till denna adress, som jag lånat bilden från:

http://maiasintothemoonlight.blogspot.se/2009/08/pedro-and-ines-portuguese-medieval-love.html

Som sagt ansluter dessa moderna sånger till äldre coimbrafado. Det är mestadels långsamma melodier framförda med känsla och god sångteknik, verkligen vacker musik, även om jag kan tycka att coimbrafado kan bli lite monoton i större doser. Dessa exempel på hur musiken praktiseras i våra dagar bör vara av intresse för alla som tycker om Coimbras fado och i likhet med mig undrat över hur den lever vidare.