Museu do Chiado, som
är beläget i centrala Lissabon i två byggnader med ett kort promenadavstånd
emellan, visar portugisisk modern konst. Dels finns där olika
specialutställningar, dels en översiktlig permanent utställning med konst från
början av 1900-talet och framåt. Den är intressant att se för den som kommer
från ett litet land med många bra moderna konstnärer, av vilka inte en enda har
en internationell status i paritet med, till exempel, Fernand Légers, René
Magrittes eller Friedensreich Hundertwassers. Och likadant är det med Portugal.
Det är lätt att se att en påverkan från internationella konstnärliga
strömningar fanns parallellt i Sverige och Portugal. Det är mycket som förenar.

Men när jag besökte
Chiadomuseet för några veckor sedan var det mest intressanta en
specialutställning om den modernistiske pionjären Amadeo de Souza-Cardoso
(1887–1918). Min reaktion: detta är en konstnär som jag borde ha känt till –
och förmodligen hade känt till med solidare kunskaper om konst. Han var under
det tidiga 1900-talet en framgångsrik konstnär med en internationell framtoning
och vänner bland många av den tidens främsta konstnärspersonligheter, som
Amadeo Modigliani, Max Jacob, Gertrude Stein, Constantin Brâncuşi, Fernando
Pessoa … men han kom från början från det lantliga Amaranteområdet utanför
Porto. Hans bakgrund beskrivs som borgerlig.
 |
Mörk lantlig gestalt, 1914–15. |
 |
Casa do Ribeiro. 1913. |
de Souza-Cardoso gick
i en konstskola i Lissabon och lämnade sedan hemlandet vid 19 års ålder. Han
fortsatte en tid sina studier i Paris, övergav sina planer på att bli arkitekt
och gick över till måleri. Hans framgångar kom till uttryck i en rad
utställningar under 10-talet och resor till bland annat New York, Boston,
Chicago och Berlin. Han träffade Antoni Gaudi i Barcelona innan han via Madrid
återvände till hemlandet under första världskrigets mitt.
 |
Mask med grönt öga, huvud, 1915–16. |
Amadeo de Souza-Cardoso
var med i en grupp, tillsammans med bland andra Fernando Pessoa, kring tidskriften
Orpheu, som stod för en portugisisk
modernism. 1916 hade han en stor utställning, Abstraccionism, i Porto som lite senare också visades i Lissabon.
Trots namnet innehöll den långtifrån enbart abstrakta verk; ofta är Souza-Cardosos
bilder föreställande, om än i stark kontrast mot det då rådande realistiska eller
romantiska bildspråket. Det är denna utställning som Museu do Chiado försökt
att återskapa, men med ett mindre antal verk än vid premiärvisningen.
Amadeo de Souza-Cardoso
var verksam under en tid då nya stilriktningar – ”ismer” – avlöste varandra men
även fortlevde parallellt. Han tillhör ingen av dem fullständigt, snarare kan
man finna intryck från flera av dem i hans konst: impressionism, futurism,
kubism, surrealism, naivism och – kanske framförallt – expressionism. Att han i
tidiga år var karikatyrtecknare verkar inte osannolikt när man ser hans bilder.
Souza-Cardosos bilder
är rika på färger, utåtriktade och livfulla. Han kan här föra tankarna till de så
kallade Göteborgkoloristerna och målare som Åke Göransson eller Ivan Ivarson.
 |
1914-15. |
 |
Flicka. Studie, 1914. |
Enstaka av hans
målningar med alla detaljer och komprimerade former kan påminna om tidiga målningar
av Gösta Adrian-Nilsson (GAN).
 |
1915–16. |
 |
1916. |
Hamnar och sjöfart är
vanliga motiv hos GAN. Så också hos Souza-Cardoso. Men medan GAN mest visade
intresse för sjömännen och deras speciella utstyrslar, verkar sjöfarten och
havet ligga Souza-Cardoso närmare. Och visst kan hård sjö göra havet till en
uppförsbacke?
 |
Slupen. 1914–15. |
 |
La tourmente, 1912. |
Utställningen i Porto
och Lissabon 1916 blev en stor succé vad gäller publiktillströmningen. Uppemot
30 000 besökare kom under de tolv dagar den visades i Porto. Det kan tyda på
att Amadeo de Souza-Cardoso var en känd och populär konstnär. Och det var han.
Men många var nyfikna på utställningen på grund av skandalerna kring den. Stora
delar av publiken var chockad av det modernistiska uttrycket och blev ilskna.
Konstnären hotades fysiskt, en del betraktare spottade på tavlorna. Några tidningar
sablade ner utställningen och hånade konstnären. Andra framförde mera nyanserade
synpunkter och kritiken i den ledande dagstidningen Diário de Notícias var positiv.
 |
1915–16. |
 |
Bergsbo, poem i färg. 1915–16 |
Amadeo de Souza-Cardoso
dog 1918, 30 år gammal, i en epidemi av spanska sjukan. I dag är hans bilder
inte längre kontroversiella, utan har sällat sig till en klassisk modernism
som många har lätt att uppskatta. Det var ett nöje att ta del av hans vitala
konst. Utställningen på Chiadomuseet är öppen till den 26 februari.
 |
Klanglös musik, 1914–15. |
 |
Violinens lyx, 1916. |
Underbart måleri! Man känner igen den tidens konstriktningar...
SvaraRadera