När man kommer in i den moderna avdelningen i Gulbenkianmuseet i Lissabon, har köpt sin entrébiljett och går rakt fram, hamnar man i en stor sal som domineras av skulpturer. Här finns portugisisk skulpturkonst från 1900-talet i stor mängd, alltifrån bronsstatyer med anknytning till 1800-talets skulptur till nästintill samtida experiment i olika material och storlek. Lokalen har stora fönster mot den omgivande parken och släpper in mycket ljus. Vid fotograferingstillfället, en dag i januari i år, sken solen från en klar himmel, något som man uppskattar i januari även om det inte är till fördel vid fotografering. Statyer fångade i motljus blir mindre detaljrika än i mera murrigt väder. Så betraktaren av dessa bilder får använda fantasin och föreställa sig att statyerna är mera anslående i verkligheten.
Vi börjar med en bronsskulptur av António August da Costa Mota (1862–1930) som heter Bernadim Ribeiro från 1907. Ribeiro var poet och författare under renässansen, död 1552.
Välsignad är ditt skötes frukt från 1922 heter följande vackra skulptur. Konstnären heter Canto da Maya (1890–1981), en av Portugals ledande skulptörer under 1900-talet, från den azoriska ön São Miguel.
Flicka med sorgsna ögon är av Álvaro de Brée (1903–62) och gjord 1941. de Brée var också en betydande portugisisk skulptör, tidvis verksam i Frankrike.
Den stora gräshoppan av Germaine Richier (1904–59) kan föra tankarna till schweizaren Alberto Giacomettis långsmala figurer och är från 1946. Bilden är ännu ett exempel på att strakt solljus inte är lämpligt när man fotograferar en bronsskulptur.
Lite lättare då med en skulptur i rödmålat trä. Röd torso heter verket från 1971 av Hein Semke (1899–1995). Semke kom från Hamburg men levde större delen av sitt liv i Lissabon.
Röd är också denna staty utan namn av José Rodrigues (1936). Verket är från 1968.
Betydligt yngre är Rui Chafes, född 1966, som bidrar med Svan IV (sista kortet, dö med mig) från 1993–94. Chafes, från Lissabon, är med sina stora skulpturer av järn och stål en av Portugals mest kända konstnärer och har ställt ut i andra länder som Belgien, Frankrike, Spanien och Brasilien.
Nästa verk torde en hel del museibesökare bli något förundrade över. Steg är namnet på den låga ”skulpturen” från 1995 av Lucia Nogueira (1950–98). Hon gjorde också installationer, videoarbeten och teckningar.
Lite frågande är säkert också en och annan inför Objekt – dörr från 1975 av Ana Vieira (1940–2016). Skulptören kom ursprungligen från Coimbra.
Mannen och jag var goda vänner heter av någon anledning denna skulptur från 1971 av Alfredo Queiroz Ribeiro (1939–74), som också var målare och universitetsprofessor. Han kom från Moçambique och bosatte sig i Porto.
Nu en återgång till en äldre stil. Besegrad av livet från 1922 kan tyckas vara en lyckad titel på denna skulptur av en gestalt som uppenbarligen är nedslagen intill förtvivlad. Leopoldo de Almeida (1898–1974) kom från Lissabon och var en av de viktigaste portugisiska skulptörerna under 1900-talet. Han medverkade också i det så kallade Sjöfartsmonumentet i Belém i Lissabon.
Till sist David Halls (1937–2014) Låda från 1965. En skulptur som jag avbildar från två håll. Konstnären är engelsman och särskilt känd för att ha utvecklat video till en konstform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar