Under sommaren, fram till den 9 september, ställer Lars Lerin ut ett hundratal akvareller på Liljevachs konsthall på Djurgården i Stockholm. En skribent i Dagens Nyheter trodde att detta skulle bli Liljevalchs mest besökta utställning genom tiderna. Hur det blir med det återstår att se, men hans förmodan verkar inte orealistisk. Lars Lerin hyllas av kritiker och konstkännare och har dessutom en folklig popularitet som ingen annan nutida konstnär. Hans chosefria värmländska personlighet, som exponerats mycket i teve, bidrar till denna popularitet, men det grudläggande är förstås Lerins fantastiska kompetens som akvarellmålare.
Viss trängsel kunde alltså befaras då jag besökte utställningen i början av juni. Över en halvtimme före konsthallens öppnande fanns redan en kö på 15–20 meter. Men den hade inte vuxit nämnvärt då konsthallen öppnade vid tio. Det fanns gott om plats inne i salarna, och det var ingen svårighet att forografera akvarellerna. Här och i kommande avsnitt finns några bilder. Det ska som alltid sägas att det är bättre att se konstverken i verkligheten, framför allt på grund av deras storlek. Några av bilderna är lite beskurna, och jag har också plockat fram detaljer på några ställen.
Akvareller ser vi ofta som något mera anspråkslöst än oljemålningar: mindre till formatet, återhållna i ambitionsnivå. Men här är Lars Lerin inte blygsam. Målningarna är omsorgsfullt utarbetade med fint detaljarbete och stora, övergripande former. De är i vissa fall så stora att de rejäla ark som Lerin målar på inte förslår utan måste fogas samman med tydliga skarvar. Utställningen har Lerin utarbetat tillsammans med Liljevalchs Mårten Castenfors, som också har skrivit de texter som åtföljer utställningens olika avdelningar.
Utställningen är upplagd kring olika teman i Lerins konst. I en sal finns bilder av fåglar, i ett annat värmländsk natur, ett tredje innehåller reseintryck, och så vidare.
Färgglada och idylliska bilder har lämnats utanför, och utställningen domineras av allvarliga, ofta stillsamma bilder. I ett rum visas mindre akvareller med människor som motiv; annars är det slående hur ofta bilderna saknar mänskliga inslag. De är ofta ödsliga, lite olycksbådande, det är lätt att uppfatta en känsla av ensamhet, isolering och tomhet. Bildernas titlar är för det mesta rätt intetsägande. En bild från ett kontor heter ”Kontor”, en av en korridor heter ”Korridor” och så vidare.
Nu behöver Lars Lerins bilder inga namn, och inte heller några beskrivningar. Det är lätt att inse hans hantverksskicklighet och fängslas av stämningen i bilderna. Men jag tycker Mårten Castenfors korta texter är intressanta och träffsäkra. Så här skriver han om Lerins avbildningar av fåglar.
I glasmontrar, på tråd och bakom galler uppstoppade och levande småfåglar på rad. I akvarell en hyllning till vardagsfåglar med igenkännbara arter som inbördes bildar färg- och formrytmer. Lars Lerins pensel, pigment och vatten finner ett stillat liv utan kvitter och flax. En parad av vacker förgänglighet i akvarell som för oss återkallar minnen av ett instängt och dammigt naturmuseum eller en skolsal i väntan på lärarens förmaning.
En avdelning av utställningen innehåller bilder på obefolkade rum. Opersonliga, lite sterila påminner de om bilder som man kan se i hotellinformation när man söker rum på internetsajter. Eller lokaler som står tomma sedan människorna som brukar finnas där har gått därifrån. Castenfors skriver:
Vi klickar dagligen fram bostadssajten Hemmet i en längtan efter något annat, något mer. Vi drömmer oss bort till ett annat liv. Lars Lerins akvareller återger vår tomhet. I fokus avskalade nordiska hem som är till förväxling lika. Samma soffa, säng, bord och stol. Samma arrangerade blomma och skål. Svalt och stilenligt. Ensamt. Vi klickar vidare på datorn, men i Lerins akvareller fastnar den välpolerade ytan som ett dokument över vår egen vilsna tid.
Jag återkommer med ytterligare ett inlägg kring utställningen. Då med bilder från krigets Syrien och arkiv fyllda med böcker, pärmar, mappar etc. Samt min speciella favorit: ett amerikanskt bostadshus med scener inspirerade av film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar