I den samling av akvareller som Lars Lerin ställer ut på Liljevalchs konsthall i sommar och fram till den 9 september finns en stor målning av ett bostadshus. Man drar slutsatsen att det är en amerikansk storstadsmiljö, detta utifrån liknande miljöer som skildrats i filmer och teveserier.
Lägenheterna är upplysta och där inne finns människor i olika aktiviteter. De ser ut att vara hämtade från gamla amerikanska filmer, figurerna kan erinra av bilderna på de filmstjärnekort som barn samlade på då Lars Lerin och jag själv, liksom många i publiken, var små. Liljevalchs Mårten Castenfors, som skrivit korta karakteriserande texter om utställningens olika avdelningar, menar att bilden är inspirerad av Hitchkockfilmen Fönstret åt gården, där huvudpersonen iakttar hur ett mord begås i en lägenhet mittemot. Så kan det vara. Men inspirationen skulle lika gärna kunna vara äldre amerikansk film i största allmänhet. Den här scenen – en brudgum som bär sin hustru över tröskeln efter vigseln – har filmats åtskilliga gånger.
Personerna som syns genom fönstren är inte tecknade med knivskarpa drag, men de påminner ändå om välkända skådespelare som Cary Grant, Esther Williams, James Stewart, Rita Hayworth och så vidare. Är det inte Marilyn Monroe som visar upp sig här?
Det är lätt att stanna till ett tag vid en målning som denna, studera alla detaljer. Detsamma kan sägas om den enorma målning som visar material i ett arkiv: böcker, pärmar, mappar, rapporter, anteckningsböcker etc. Här ger den lilla bilden i bloggen ett mycket blekt intryck av verket – meter efter meter av arkivmaterial. Tanken på vilket otroligt arbete som ligger bakom den väldiga målningen uppstår omedelbart.
Uställningens största avdelning ägnas bilder från krigets Syrien, som Lerin inte själv har upplevt utan som de flesta andra tagit del av genom teve-nyheterna.
Folktomma radas de förstörda städerna upp. Mårten Castengren skriver:
I fokus utbombad fasa och mörker. Städer raserade bortom allt förnuft. Krigets vanvett. Det går inte en dag utan att vi ser overkliga bilder som hastigt flimrar förbi i tv-rutan. Vi noterar förödelsen i Syrien, men den är allför stor, så vi stänger av och går vidare. Lars Lerin år oss att åter se. Han fäster fasan i akvarellens flyktiga medium. Han gör förödelsen skrämmande men också vacker. Genom sin oöverträffade teknik tvingar han oss att stanna upp och genom sin konst får han oss att åter bli varse det vi vill förtränga.
Avslutningsvis en bild av det som först möter besökaren: Lars Lerins fotografier som täcker en hel vägg. Bilder av hundar och katter, de flesta fotograferade i Sydamerika. Enkla, omedelbara bilder, fångade i ögonblicken. Mycket finns att titta på i denna konsthall i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar