Här fortsätter presentationen av några verk som kan ses på Gulbenkianmuseets moderna avdelning. I detta avsnitt är flera verk av lite äldre datum än de som fanns med i det tidigare inlägget, dessutom mindre i formatet.
De portugisiska konstnärer vars arbeten visas i den moderna samlingen är rätt okända i Sverige. Utifrån kan det vara svårt att avgöra vilka konstnärer som är viktigast. En gissning att den märklige, tidigt bortgångne Amadeo de Sousa-Cardoso (1887–1918) har en speciell ställning i portugisisk konsthistoria verkar emellertid befogad. Jag skrev tidigare – den 1 febuari 2017 – i bloggen om en separatutställning med hans verk på Museu do Chiado i Lissabon. Sousa-Cardoso är också rikligt representead på Gulbenkianmuseet. Här är två mindre bilder.
Målningarna ovan saknar titel, vilket är vanligt för Sousa-Cardosos arbeten. Men här finns också bilder med namn. Som Före tjurfäktningen från 1912.
En mera intetsägande titel är En studie från året därpå.
Så till några andra konstnärer. Teckningen nedan, Ung portugisiska, är odaterad och signerad Milly Possoz (1888–1967).
En avdelning i den moderna samlingen rymmmer verk i mindre format: akvareller, teckningar, affischer, bokomslag och liknande. Denna bild från 1973, Marracuenes seger, är gjord av Eduardo Batarda (1943) och har drag av karikatyr. Marracuene är en stad i Moçambique där en revolt och ett slag mellan portugiser och lokalbefolkning ägde rum 1895.
Mário Eloy (1900–51) gjorde 1925 porträttet av arkitekten José Pacheco.
Ett år yngre är detta porträtt gjort av Lino António (1898–1974). Målningen saknar namn.
Francis Smith (1881–1961) har målat gatubilden från 1931. Även detta verk saknar namn.
José Escada (1934–80), har jag tidigare tagit upp i bloggen (11 januari 2017). Han arbetade med olika tekniker och material. Detta arbete i järn monterat på trä är från 1974.
I ett avlutande inlägg från Gulbenkianmuseets modena samling tar jag upp några av de skulpturer som finns att se där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar