På midsommarafton inträffade den typiska svenska sommaren med mörka moln, skurar och kylande vindar. Då, i början av sommaren, hade vi redan genomgått en sommarlång värmeperiod med nästan oavbrutet solsken och bara lätta fjädermoln på himlen. Och så har det fortsatt på andra sidan midsommar.
Alla är förstås medvetna om nackdelarna med torkan och den strålande sommaren: skogsbränder, sinande brunnar, minskande skördar och så vidare. Men man kan inte göra mycket åt saken, så varför inte uppskatta tillståndet?
Det blir mycket tid utomhus. Strosande i staden, gärna i parker och vid vattendrag. En kopp kaffe på en uteservering. En bok i handen, läsning på en parkbänk. Glasskonsumtion på rekordnivå. Värmen sprider sig också inomhus, öpnna förnster ger ingen svalka ens nattetid. För den som inte behöver arbeta inställer sig en känsla av vila, nästan letargi. Det blir inte lika lockande att sitta vid datorn med någon syssla som till exempel att skriva nya bloggtexter.
Denna behagliga slöhet tycks ha spritt sig även till bloggens normala, mycket begränsade läsarkrets. Ovanligt få har besökt bloggen de senaste veckorna, fullt förståeligt. Därför tar nu bloggen ett kort sommarlov. Den som ändå vill hitta något att läsa där har över 600 gamla inlägg att ta del av. Och sommarlovet blir nog ganska kort, någon eller ett par veckor, delvis beroende på vädret.
I stället för att sitta framför datorn kan vi titta på enstaka förbiglidande moln, blommor eller fåglar. Och lägga grunden till minnet av en sommar som kanske aldrig kommer att upprepas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar